Hypomagnesemi

Hitta i sidan


    Definition och bakgrund

    Magnesium i plasma utgör 1 % av totala kroppspoolen. Normal plasmanivå  är 0,75-1,25 mmol/l. Dagligt behov 10-20 mmol. Kalium och magnesium hanteras likartat i kroppen och lågt kalium är ofta förenad med låg magnesiumkoncentration. Insulin förskjuter magnesium (och kalium) intracellulärt.  Dålig korrelation mellan magnesiumbrist och P-Magnesium.


    Orsaker

    Dåligt intag, nedsatt absorption på grund av mag-tarmsjukdom (diarré), alkoholism, laxativ, antacida.

    Ökad renal utsöndring: Vissa kroniska njursjukdomar, läkemedel (diuretika).

    Endokrinologisk sjukdom: Aldosteronism, hypoparatyreoidism, hypertyreos.


    Klinisk bild

    Oftast saknas symtom. I svårare fall  muskelsymtom i form svaghet, kramper, ryckningar. Förstärkta muskelreflexer. Yrsel. Takyarytmier.


    Utredning

    Kontrollera P-Magnesium och P-Calcium (alternativt joniserat) hos patienter med hypokalemi (P-Kalium <3,0 mmol/l) eller om patienten tillhör någon av riskgrupperna ovan.


    Behandling

    Vid hypomagnesemi (<0,7 mmol/l) ge substitution, peroralt eller parenteralt. Vid misstänkt Wernickesyndrom, digitalisintoxikation eller hypokalemi <2,5 mmol/l, ge Addex-Magnesium  även om P-Magnesium är normalt.

    Peroralt: Tabl magnesiumhydroxid (Emgesan) 250 mg (10 mmol), 1-2 x 2.

    Infusion: Magnesiumfosfat (Addex Magnesium, koncentrat 1 mmol/ml). Vid brist ges 20-40 mmol per dygn i elektrolyt-, glukos- eller aminosyrelösning. Underhållsdos vid TPN 10-15 mmol per dygn.

    ICD-kod: E87.8


    Uppdaterad: 2017-09-21