Huggormsbett

Hitta i sidan

    Varje år inträffar 200-300 huggormsbett i Sverige. Mortaliteten är mycket låg men det finns risk för komplikationer. Giftet är en blandning av enzymer och andra proteiner. Alla som blivit ormbitna bör uppsöka läkare eller sjukhus.

    Riskgrupper. Barn under 15 år, gravida, äldre personer eller personer med allvarlig sjukdom. Bett på bålen, hals eller huvud. Fysisk aktivitet ökar gifteffekten.


    Klinisk bild

    Smärtsam svullnad som debuterar inom 1 timme efter bett och antar blåaktig missfärgning till följd av lokala blödningar och hemolys. Maximal svullnad efter 48-72 timmar (utan serumbehandling). Svullnaden klingar av inom 1-2 veckor men kan kvarstå längre. Hudnekros och compartmentsyndrom finns beskrivet.

    Vanligaste allmänsymtom är rädsla, ångest, illamående, kräkning, diarré och buksmärta inom minuter men kan vara fördröjt upp till ca 6 timmar. Mindre vanligt: Blodtrycksfall, chock, CNS-depression, bronkospasm, urtikaria mm. Ansiktssvullnad och angioödem ses särskilt hos barn.

    Expositionssätt mm. Giftet penetrerar ej intakt hud. Giftet sprids vanligen via lymfsystemet till cirkulationen. I cirka 30 % uteblir lokal- och systemreaktion. Endast bettmärken noteras. Någon giftinjektion har ej skett i dessa fall (”torrbett”) och patienten kan gå hem efter observation ett par timmar på akutmottagningen.

    Laboratoriefynd: Vanligen leukocytos. Sällan påverkan på koagulations-status mm.

    Laboratorieanalyser: Blodstatus; upprepas vid allmänpåverkan och vid utbredda ödem. I dessa fall även syrabasstatus, elektrolytstatus, bilirubin, haptoglobin, PK, APTT, fibrinogen, CK, U-Sticka. EKG.


    Behandling


    1. Lugnande besked, vila.
    2. Immobilisering av biten kroppsdel, helst högläge.
    3. Bettstället lämnas helt i fred.
    4. Symtomatisk behandling efter behov.
    5. Serumbehandling se nedan.
    6. Observationstid som regel minst 24 tim. Om inga inga lokalsymtom och inga systemsymtom förekommit kan patienten skrivas ut efter 2 tim.

    Behandling - läkemedel

    1. Vid anafylaxi (sällsynt) ges adrenalin enligt kapitel Anafylaxi.
    2. Bronkopasm (ovanligt) behandlas med beta-agonister (inh salbutamol (Ventoline) och/eller inj terbutalin (Bricanyl)) och steroider enligt sedvanlig rutin (se kapitel Anafylaxi).
    3. Tidiga allergiska symtom kan påverkas gynnsamt av steroider men den toxiska reaktionen påverkas ej. Ge inj hydrokortison (Solu-Cortef)  200 mg  iv. Rutinmässig kortisonbehandling utgår.
    4. Vätska intravenöst vid blodtrycksfall eller chock.
    5. Vid uttalad svullnad eller immobilisering ges lågmolekylärt heparin subkutant i profylaxdos för att minska trombosrisken. (Ej till barn).
    6.  Antibiotika ges endast vid infektionstecken.

    Indikationer för serumbehandling. Ges så fort som möjligt om indikation enligt nedan finns. Bäst effekt av serum ses inom 4 tim men behandling kan vara indicerad upp till 24 tim.

    • Allmänpåverkan som kan kopplas till toxin-reaktion (t ex blodtrycksfall, GI symtom, angioödem, bronkospasm).
    • Alla patienter där lokalreaktionen har ett säkert samband med huggormsbett och spridit sig mer än 10 cm från bettstället inom 12 timmar. Har längre tid förflutit görs individuell bedömning.
    • Till små barn och gravida kvinnor ges serum på vida indikationer.

    Preparat:  Antiserum, antikroppar. Finns på Apoteket Schele. OBS. Ytterligare en dos behöver ibland ges efter några timmar. Utvärdera kliniskt förlopp efter 5 timmar och kontakta Giftinformationscentralen frikostigt för diskussion om 2:a dos.


    Uppdaterad: 2017-09-22