Retande gaser

Hitta i sidan


    Exempel på retande gaser

    Ammoniak, fluorväte, fosgen, isocyanater, klor, klorväte, kvicksilverånga, nitrösa gaser, svaveldioxid, svavelväte, zinkklorid (rökgranat). Kemiska självmord med svaveldioxid och klorgas har rapporterats utomlands.

    Gaserna reagerar med luftvägarnas slemhinnor. Pneumonit och/eller toxiskt lungödem kan bli följden. Initiala retsymtom från de övre luftvägarna är regel. Sådana kan dock saknas eller vara mycket diskreta efter exposition av relativt fettlösliga retande gaser som fosgen eller nitrösa gaser. Symtomfritt intervall på upp till 24 timmar förekommer.


    Klinisk bild

    Skadans lokalisation beror bl a på gasens fysikaliska egenskaper. Mycket vattenlösliga gaser (ammoniak, zinkklorid) ger uttalade initiala retsymtom i de övre luftvägarna (hosta). Gaser med låg vattenlöslighet (klor, fosgen, nitrösa gaser) når långt ner i luftvägarna redan i låga koncentrationer. Detta ger symtom i form av nedsatt kondition, eventuellt vilodyspné och cyanos.


    Utredning – övervakning

    Pulsoximetri med luftandning ger vägledning beträffande alveolskada. Metoden kan användas vid ”massexposition”. Syremättnad 85-90 % vid luftandning är ett observandum, <85 % tecken på allvarlig lungpåverkan.

    Blodgasanalys är en mer exakt metod men svårhanterad när det gäller upprepade mätningar.

    Kontrollera lungröntgen om misstanke på massiv exposition eller tecken på alveolskada på pulsoximetrin. OBS. Lungröntgen kan vara normal första timmarna efter exposition.

    Lungstatus kan vara normalt vid ”toxiskt lungödem” eller alveolskada.


    Behandling


    1. Vila i halvsittande ställning.
    2. Oxygen vid dyspné och/eller hypoxi. Ventilator vid behov.
    3. Beta-2-stimulerare vid tecken på obstruktivitet.
    4. Lokala kortikosteroider anses förebygga aggravering av slemhinneskadan och därmed utvecklingen av toxiskt lungödem. De bör administreras som inhalation. Dosering: Inh budesonid (Pulmicort) 500 μg/ml, 4 ml (sic) x 2-3 alternativt via pulverinhalator 400 μg/dos, 10 inhalationer x 2-3. Låt patienten inhalera beta-2-stimulerare omedelbart före.
    5. Vid kraftig exponering och utbredda slemhinneskador bör antibiotika ges.

    Uppdaterad: 2017-09-22