Svamp

Hitta i sidan

    Alla allvarliga förgiftningar vållas genom intag av cellskadande svamptoxin:

    1. Amatoxin (gifthätting, lömsk flugsvamp, vit flugsvamp).
    2. Gyromitrin (stenmurkla - oförvälld eller icke torkad).
    3. Orellanin (spetstoppig spindelskivling).

    Övriga giftsvampar kan betraktas som måttligt giftiga och innebär ej livsfara. Karaktäristiskt för ovan nämnda livsfarliga svampar är det långa intervallet på 8-24 timmar mellan förtäring och insjuknande. Om symtomen däremot börjar redan 0,5-3 timmar efter förtäring gäller det som regel en mindre allvarlig förgiftning.

    Behandlingsprincip: Tidig identifiering av den förtärda svampen. Ventrikeltömning och i vissa fall upprepad koltillförsel så tidigt som möjligt i förloppet samt rehydrering och symtomatisk behandling.


    Förgiftning med lömsk/vit flugsvamp eller gifthätting

    Diagnos: Snarast möjlig bestämning av U-Amatoxin (Kem lab, Karolinska, Solna). Intag av en enda svamp kan räcka för att döda en vuxen. Om patienten överlever återfås i regel normal lever- och njurfunktion.

    Latensfas: Patienten är då oftast helt symtomfri. Denna fas varar oftast 8-24 timmar.

    Gastrointestinal fas: Denna kommer plötsligt efter latensfasen och kan pågå i några dygn. Symtom: Illamående, kräkningar och diarré (ofta blodig). Buksmärtor. Dehydrering eventuellt hypovolemisk chock. Acidos och elektrolytrubbningar samt eventuellt prerenal oliguri.

    Hepatisk fas: Kommer efter 2-4 dygn och kan pågå 8-10 dygn. Ikterus. Förstorad lever. Leverencefalopati. Högt PK, höga ASAT och ALAT. Laktatacidos.

    Nefrotoxisk fas: Bifasiskt njurengagemang med övergående prerenal oliguri i fas 2, därefter ibland uttalad kreatininstegring trots normal eller ökad diures. Kan leda till bestående njurskada.

    Övriga symtom: Myokardpåverkan med arytmier och EKG-förändringar förekommer. Benmärgspåverkan med anemi och trombocytopeni. Gra­nulocytos ses ofta. Subfebrilitet. Konfusion, kramper, koma sekundärt till leverskadan i första hand.

    Behandling efter förgiftning med lömsk/vit flugsvamp eller gifthätting

    1. Ventrikelsköljning om <6 timmar sedan intag. Kol, initialt 50 g, därefter 25 g var 4:e timme under de första 3 dygnen efter för­täringen (enterohepatisk recirkulation).
    2. Om kräkningar försvårar koltillförseln ges ondansetron 8 mg x 2-4.
    3. Rehydrering. Riklig glukostillförsel.
    4. Inf acetylcystein – ges under tre dygn som vid paracetamolförgiftning förutom att den första bolusdosen ges på 2 timmar i stället för på 15 minuter.
    5. Silibinin anges förhindra toxinupptag i levercellerna. Kontakta Giftinformationscentralen.
    6. Lätt forcerad diures. Lönar sig de första 48 timmarna.
    7. Överväg levertransplantation i de svåraste fallen.


    Förgiftning med stenmurkla

    1. Måttliga gastrointestinala och neurologiska symtom (yrsel) med latenstid 5-8 timmar. Svåra GI-symtom med vätskeförluster i allvarligare fall.
    2. Ventrikelsköljning om inte patienten redan kräkts upprepat. Kol 50 g.
    3.  Rehydrering och eventuellt acidoskorrigering. Riklig glukostillförsel.
    4. Leverskada och hemolys kan tillstöta efter 2-3 dygn.
    5. Toxinet orsakar pyridoxinbrist som kan leda till CNS-påverkan. Inf Pyridoxin (licenspreparat) 150 mg/ml i dosen 25 mg/kg under 30 min. Spädning 1:5 med sterilt vatten.
    6. Alkalisering av urinen vid uttalad hemolys.


    Förgiftning med spetstoppig spindelskivling och orangebrun giftspindling

    Svamparna innehåller orellanin som är nefrotoxiskt. Symtom på akut njurskada eller njursvikt uppträder 3-7(-14) dygn efter förtäring. Knappt hälften drabbas av kronisk skada som kräver dialys/transplantation.


    Andra svampförgiftningar som kan kräva specifik behandling

    Vissa tråd- och trattskivlingar innehåller muskarin och förgiftning med dessa kan leda till kolinerg överstimulering. Ge inj atropin 1-2 mg iv vb.

    Vissa vanliga flugsvampar innehåller antikolinerga och centralstimulerande ämnen. Behandling med diazepam och ibland fysostigmin kan bli nödvändig.

    Vissa slätskivlingar innehåller det hallucinogena ämnet psilocybin som kan ge kraftiga men ej livshotande symtom. Behandling med benso­diazepiner.


    Uppdaterad: 2017-09-22