Hepatit, virusorsakad – A, B, C, D, E

Hitta i sidan


    Riskgrupper

    Hepatit A: Icke-vaccinerade resenärer. Lokala inhemska utbrott förekommer.

    Hepatit B: Intravenösa missbrukare. Invandrare från högendemiska områden (bl a Afrika, delar av Asien).

    Hepatit C: Iv missbrukare. Mottagare av ej testade blodprodukter (före 1991). Blödarsjuka. Dialyspatienter.

    Hepatit D: Iv missbrukare samt patienter från högendemiska områden.

    Hepatit E: Sällsynt hos hemvändande resenärer.


    Smittsamhet/inkubationstid

    Hepatit A: Huvudsakligen oral smitta från kontaminerade livsmedel och vatten. Fekal/oral kontaktsmitta förekommer, framför allt från barn. Virusutsöndring i feces från 2 veckor före ikterus till ca 1 vecka därefter. Inkubationstid 2–6 veckor. Livslång immunitet efter genomgången infektion. Hepatit A blir aldrig kronisk. Vaccin finns.

    Hepatit B: Vertikal smitta mor-barn och horisontell kontaktsmitta mellan barn förekommer. Sexuellt överförbar, nålsmitta även vid extremt små mängder blod. Inkubationstid 2–6 månader. Vaccin finns.

    Hepatit C: Smitta framför allt via blodkontakt, mera sällan vid sexuell kontakt. Inkubationstid 1-3 månader (men majoriteten får inte akuta symtom). Inget vaccin.

    Hepatit D: Hepatit D är en superinfektion som förutsätter samtidig akut eller kronisk hepatit B.

    Hepatit E: Smittar som hepatit A.


    Klinisk bild

    Akut hepatit

    Gemensam sjukdomsbild för alla akuta symtomatiska hepatiter. Allmän sjukdomskänsla, aptitlöshet, illamående. Efter hand ikterus och mörk urin. Vid akut hepatit B kan ledbesvär och utslag förekomma. Utläkning vid akut hepatit kan ta veckor-månader. Svår leversvikt förekommer i akutfasen, men är ovanligt.

    Akut symtomatisk hepatit C förekommer endast hos ca 15 % av hepatit C smittade.

    Differentialdiagnoser vid akut hepatit: Andra virusinfektioner som CMV och EBV. Nydebuterad autoimmun hepatit. Läkemedelsorsakad hepatit.

    Kronisk hepatit

    Hepatit B: Kvarstående viremi med periodvis förhöjda transaminaser som tecken på pågående leverskada. På lång sikt risk för utveckling av levercirrhos och levercancer hos vissa individer

    Hepatit C: Kronisk hepatit utvecklas hos 50-70 % av infekterade personer. Periodvis förhöjda transaminaser. På sikt risk för levercirrhos/leversvikt och hos en mindre andel utvecklas levercancer.

    Differentialdiagnoser vid kronisk hepatit: Autoimmun hepatit, hemokromatos, Wilsons sjukdom m fl.


    Utredning

    Blodprover: ASAT, ALAT och albumin tas både vid akut och kronisk infektion. Vid akut hepatit följ PK dagligen då det är en känslig markör. Vid kronisk hepatit är TPK en känslig markör för portal hypertension och levercirrhos.

    Virologisk diagnostik vid akut infektion

    Vid oklar akut hepatit tas serologi med frågeställning hepatit A, B, eller C (D och E i utvalda fall). Begär akutsvar.

    Ta HIV-serologi på vida indikationer, eftersom smittvägar för hepatit och HIV ofta är gemensamma.


    Behandling

    Vid akut virushepatit: Undvik alkohol och läkemedel. Följ PK. Understödjande behandling vid hotande leversvikt. Intensivvård vid manifest leversvikt. Levertransplantation i enstaka fulminanta fall.

    Kronisk hepatit B: Antiviral suppressiv behandling i utvalda fall.

    Kronisk hepatit C: Ska konfirmeras med HCV RNA och remitteras till infektionsklinik. Ställningstagande till antiviral kombinationsbehandling görs av infektionsspecialist. Patienten ska vara drogfri eller insatt på substitutionsbehandling för sitt missbruk. Levertransplantation i enstaka fall av svår kronisk viral hepatit med sviktande leverfunktion.


    Prevention/Vaccination

    Hepatit A: Vaccinering av alla som reser till område med endemisk hepatit A. Primärvaccination (Havrix): Skyddande antikroppar ca 10 dagar efter en dos. Boosterdos efter 6-12 månader ger effektivt långtidsskydd.

    Noggrann handhygien för att förhindra sekundärfall runt patient med akut hepatit A. Störst smittrisk från småbarn. Vaccination ges som post expositionsprofylax till för övrigt friska personer 1-40 år gamla. Barn <1 år, vuxna över 40 eller personer med nedsatt leverfunktion, nedsatt immunförsvar, samt gravida får i stället gammaglobulin.

    Hepatit B: Mestadels gott skydd efter vaccination (Engerix) 0, 1 och 6 månader. Vid accidentell blodexposition, i sjukvården eller i samhället, minskas risken för smittöverföring betydligt med snabbvaccinationsschema (till tidigare ovaccinerad) 0, 2 och 6 veckor, samt booster efter 6 månader. Om smittkällan har känd hög smittsamhet kan specifikt immunglobulin mot hepatit B övervägas.

    ICD-koder: B15.0; B15.9; B16.0-17.8 (akuta); B18.0-18.9 (kroniska).


    Uppdaterad: 2017-09-25