Influensa A och B

Hitta i sidan


    Definition

    Två typer av influensavirus (A och B) förorsakar den typiska influensa-sjukdomen. Till influensasäsongen har det ofta skett en förändring av virus ytmolekyler, som avgör smittsamheten.


    Klinisk bild

    Inkubationstid 1-5 dygn.  Oftast akut insjuknade med frossa, snabbt stigande feber (ofta över 40°C), allmän sjukdomskänsla, huvudvärk och generell muskelvärk och därefter symtom från luftvägarna, nasala symtom, halsont, torrhosta och smärtor bakom bröstbenet. En influensapneumonit med tilltagande hypoxi kan uppstå tidigt. Hos äldre vanligen långsamt insättande, ej lika hög feber och ibland förvirring.

    Febern kvarstår vanligen 3-5 dagar och efter en vecka har de flesta tillfrisknat. Förloppet kan likna en vanlig förkylning. Riskfaktorer för allvarligt förlopp är kronisk lung- eller hjärtsjukdom, nedsatt immunförsvar eller annan svår kronisk sjukdom samt hög ålder. Komplikationer kan uppstå i form av sinuit, otit och pneumoni, oftast hos äldre och efter flera dagars influensasymtom.

    Differentialdiagnoser: Andra bakteriella och virusorsakade luftvägs-infektioner, t ex parainfluensa, adeno-, rhino- och RS-virus.


    Utredning

    Diagnosen ställs vanligen från klinisk bild och epidemiologi. Vid epidemi viktigt att fastställa typ av virus. PCR-prov för viruspåvisning görs med nasofarynxprov. (Virus-PCR i nasofarynx är en mycket känslig metod och i normalfallet inte längre nödvändigt med aspirat). Snabbtest finns med lägre sensitivitet.

    Blodprover: LPK är ofta normal eller sänkt. CRP normal eller måttligt ökad, sällan överstigande 150 mg/l.


    Behandling

    Normalt endast symtomlindrande behandling. Isolering om möjligt!

    Antiviral behandling rekommenderas  till patienter med misstänkt eller bekräftad influensa som tillhör medicinska riskgrupper och patienter med svår sjukdom som behöver sjukhusvård.

    Behandling bör sättas in så tidigt som möjligt och som regel senast inom två dygn efter symtomdebut men kan även ges senare till patienter med allvarlig sjukdom som kräver sjukhusvård samt gravt immunsupprimerade patienter.

    Antiviral profylax. Postexpositionsprofylax ges till vuxna och barn tillhörande de medicinska riskgrupperna. I lågrisksituationer för smitta eller vid mindre allvarlig medicinsk risk hos patienter förordas övervakning och tidig behandling vid första symtom på influensa i stället för antiviral profylax.

    Antivirala läkemedel: Neuraminidashämmare kan ges både som behandling och profylax mot influensa A och B hos vuxna ( samt barn från 13 års ålder):

    • Kapsel oseltamivir (Tamiflu) 75 mg x 2 x V för behandling, 75 mg x 1 x X som profylax (OBS dosminskning vid nedsatt njurfunktion enligt FASS).
    • Intravenösa beredningar av neuraminidashämmarna finns tillgängliga på licens för behandling av livshotande influensa.

    Tidigt behandling kan lindra symtomen, förkorta sjukdomstiden med ett dygn och minska risken för komplikationer. Bakteriella komplikationer behandlas med antibiotika. Vid svår influensasjukdom kan respirator eller ECMO behövas. Vaccination skyddar till 60-70 %.


    Prognos

    Ökad mortalitet över 65 år och vid hjärt- och lungsjukdomar.

    ICD-koder: Influensa orsakad av vissa identifierade influensavirus J09.9;  influensa med pneumoni och identifierat virus J10.0; influensa med pneumoni, virus ej identifierat J11.0


    Uppdaterad: 2017-09-25