Organdonation

Hitta i sidan


    Bakgrund

    I Sverige genomförs drygt 150 organdonationer per år. Internationellt sett är detta en relativt låg siffra. Den anses ha många orsaker såsom relativt lågt antal svåra olyckor och trauma samt att en hög andel anhöriga säger nej till donation. Brist på intensivvårdsplatser gör att potentiella organdonatorer prioriteras ner i vissa fall. Patienter med akut hjärnblödning blir alltför sällan bedömda i donationsprocessen. En ökad medvetenhet om problemet redan på akutmottagningen innebär att fler möjliga donatorer kan omhändertas på ett adekvat sätt.


    Diagnos

    Endast patient med diagnosticerad hjärndöd kan komma ifråga som organdonator. Dessa patienter måste vårdas på intensivvårdsavdelning före dödsfallet. För att ställa diagnosen hjärndöd krävs känd orsak till bortfall av hjärnfunktionerna samt två noggranna neurologiska undersökningar med apné-test alternativt samma neurologiska undersökningar i kombination med cerebral angiografi.


    Orsaker

    Medicinjouren ser i första hand nedanstående tillstånd som senare kan leda till hjärndödssyndrom:

    • Cerebral blödning (intracerebral, subarachnoidal)
    • Anoxisk-ischemisk hjärnskada (hjärtstopp, drunkning, hängning)
    • Förgiftning med hjärntoxiska medel (metanol, kolmonoxid)
    • Hjärnödem (akut hyponatremi, extrem hypertermi m fl)

    Patienter ur första gruppen ovan är vanliga. De övriga kategorierna motiverar alltid intensivvård initialt. Patienter med kvarstående medvetslöshet efter hjärtstopp och HLR ses ofta men de utvecklar sällan hjärndöd. Svårt skalltrauma handläggs av kirurg. Hjärntumör är kontraindikation för donation.


    Klinisk bild

    Medicinjouren bör bedöma alla (djupt) medvetslösa patienter beträffande risk för utveckling av hjärndöd. Risken kan inte skattas förrän orsaken till medvetslösheten fastställts.


    Handläggning


    1. Övervakning av vitala funktioner. Kontrollera frekvent vakenhetsgrad, andning, puls, blodtryck och kroppstemperatur.
    2. Försök att få fram en diagnos. Sök anhöriga, gamla journaler osv.
    3. DT hjärna. Vid medvetslöshet alltid narkosövervakning. I regel intubation före röntgen. Låt trakealtuben sitta kvar tills beslut om vårdnivå har tagits.
    4. Om DT visar hjärnskada eller blödning ska  man ta kontakt med neurokirurg, dokumentera bedömningen.
    5. Om indikation för neurokirurgisk vård saknas kontaktas IVA/MIVA. Hjärnskada kan utgöra indikation för intensivvård under minst 1-2 dygn.
    6. Även om prognosen kan bedömas dålig är det olämpligt att i tidigt skede meddela anhöriga att situationen är ”hopplös”.
    7. Finns kontraindikationer mot organdonation såsom mycket hög ålder, aktuell infektion, multiorgansvikt, iv missbruk, cancersjukdom, HIV mm? Även vid kontraindikationer kan det finnas anledning att vårda patienten på intensivvårdsavdelning.
    8. Om patienten inte är intuberad bör detta ske på akuten före transport till IVA. Intuberad och komatös patient kopplas till ventilator på IVA.
    9. Sätt CVK och artärkateter så tidigt som möjligt.
    10. Överväg tidig kontakt med särskild transplantationskoordinator eller donationsansvarig sköterska i SLL (DOSS).
    11. Undvik ”Ej HLR-beslut”. Ett sådant beslut kan innebära att sjuksköterska inte larmar vid försämring, t ex kraftigt blodtrycksfall.

    Åtgärdskod: Vård av avliden inför organdonation XV013


    Uppdaterad: 2017-09-28