Förläng endast läkemedels­behandling som vid utvärdering bedöms effektiv. Sätt ut läkemedel som inte ger avsedd effekt.

Många patienter får recept på analgetika som inte utvärderas. Planera för uppföljning av effekt och biverkningar. Målvärdet är en hundraprocentigt dokumenterad uppföljning efter nyinsättning av läkemedel mot smärta.

Smärta är en av de vanligaste orsakerna till att människor söker sjukvård. Mellan 20 och 40 procent av besöken hos läkare i primärvården anges vara föranledda av smärttillstånd. Smärta medför ett stort mänskligt lidande och är dessutom förenat med höga kostnader för hälso- och sjukvården.

Ingen rutinmässig effektdokumentation

Expertrådet för analgetika och reumatologiska sjukdomar har noterat att den smärtlindrande effekten och funktionsförbättringen av olika läkemedel mot smärta inte rutinmässigt dokumenteras. Det vanligaste är att man anger en diagnos och sedan ordinerar ett läkemedel som anses lämpligt. Huruvida man uppnår en meningsfull symtomlindring i relation till biverkningar är ofta oklart.

Vid långvariga smärttillstånd där patienterna kan ha kontakt med olika vårdgivare underlättas den fortsatta behandlingen av en god dokumentation av behandlingseffekten och även av biverkningar som kan ha uppkommit.

Viktigt sätta ut läkemedel utan effekt

Att sätta ut läkemedel som saknar effekt är en viktig uppgift inom ramen för en förbättrad patientsäkerhet, eftersom läkemedel som inte medför någon meningsfull symtomlindring eller funktionsförbättring riskerar att ge onödiga biverkningar. Läkemedelseffekten måste naturligtvis sättas i relation till naturalförloppet av det tillstånd som behandlas. Många smärttillstånd varierar över tid, och dosering och val av preparat måste anpassas till symtombilden.

Läkemedelsrelaterade problem, vilket inkluderar biverkningar är en vanlig anledning till akut sjukvård. Många läkemedel som används mot smärta kan vid felaktig användning resultera i allvarliga problem eller funktionsnedsättning. Förutom att sätta ut läkemedel som inte medför någon meningsfull symtomlindring eller funktionsförbättring i relation till biverkningarna är det viktigt att tillsammans med patienten titrera fram den lägsta effektiva dosen. Genom att använda sig av den lägsta effektiva dosen minskar risken för dosberoende biverkningar. Att rutinmässigt utvärdera huruvida läkemedelsbehandlingen mot smärta fortfarande fungerar är en annan åtgärd som kan förbättra läkemedelssäkerheten.

Dokumentera opioidläkemedel

Att dokumentera om behandling av långvarig smärta med opioidgruppens läkemedel medför en meningsfull smärtlindring och funktionsförbättring är av stor vikt för att minska risken för läkemedelsrelaterade problem. Enligt information ifrån Läkemedelsverket avbryter varannan patient med icke-cancerrelaterad smärta opioidbehandlingen tidigt, eftersom kända opioidbiverkningar dominerar över de positiva effekterna. Förutom dosberoende biverkningar som beror på en aktivering av opioidreceptorer är det viktigt att vara observant på tecken för toleransutveckling och läkemedelsberoende. En tydlig dokumentation av effekt och val av lägsta effektiva dos kan minska risken för problem. Opioider har i de flesta fall ingen plats vid långvarig icke cancerrelaterad smärta.  

Expertrådet anser med bakgrund av detta att kvaliteten i läkemedelsbehandling av långvarig smärta skulle kunna förbättras, om man i större utsträckning rutinmässigt planerade in utvärdering och uppföljning av effekt och biverkningar efter förskrivning av analgetika. Det är dessutom viktigt att sätta ut preparat som inte medför en önskad effekt, eller där nyttan inte överstiger riskerna. Även efter en utsättning bör utvärdering göras.

Uppföljningen kan ske i form av ett återbesök eller telefonkontakt av läkare eller sjuksköterska. Målet är att alla patienter ska följas upp efter nyinsättning av läkemedel mot smärta.

Stockholms läns läkemedelskommittés expertråd för analgetika och reumatologiska sjukdomar


Referenser

  1. SBU. Metoder för behandling av långvarig smärta. En systematisk litteraturöversikt; 2006.

  2. Socialstyrelsen. Nationella riktlinjer för rörelseorganens sjukdomar 2012.

  3. Fryckstedt J, Asker-Hagelberg C. Läkemedelsrelaterade problem vanliga på medicinakuten Orsak till inläggning hos nästan var tredje patient, enligt kvalitetsuppföljning. Läkartidningen. 2008;105(12-13):894-8.

  4. Odar-Cederlöf I, Oskarsson P, Öhlén G, Tesfa Y, Bergendal A, Helldén A, Bergman U. Läkemedelsbiverkan som orsak till inläggning på sjukhus. Läkartidningen. 2008; 105(12-13):890-3

  5. Läkemedelsverket. Användning av opioider vid långvarig icke-cancerrelaterad smärta. Info från Läkemedelsverket 1:2002

  6. Viss.nu.Vårdprogram: Opioidbehandling vid långvarig icke cancerrelaterad smärta.

Uppdaterad: 2016-12-15