Tapentadol (Palexia/Depot) – för lindring av måttlig till svår akut eller kronisk smärta

Sammanfattande värdering

Tapentadol (Palexia, Palexia Depot) är en narkotikaklassad μ-opioidreceptoragonist, som i likhet med tramadol hämmar monoaminåterupptaget (framförallt noradrenalinåterupptaget). Flertalet randomiserade studier har haft oxikodon och placebo som jämförelsebehandlingar. Såväl akuta postoperativa som långvariga muskuloskeletala smärttillstånd har studerats. Eftersom tapentadol inte medför någon tydlig effektfördel jämfört med oxikodon anser vi att detta läkemedel inte tillför något nytt vid dessa smärttillstånd. Huruvida tapentadol har någon fördel vid neuropatiska smärttillstånd, jämfört med amitriptylin, är för tidigt att säga.

Utifrån vissa studier kan man få intrycket av att andelen patienter som avbryter sin behandling är högre med oxikodon än med tapentadol. Vidare att tapentadol skulle ha en lägre risk för biverkningar jämfört med oxikodon. En sådan tolkning är dock vansklig att göra eftersom man i långtidsstudier på icke cancerrelaterad smärta inte tillät lägre doser av oxikodon än 20 mg x 2. Denna dos kan vara för hög, speciellt om patienterna inte har behandlats med opioidanalgetika tidigare. I klinisk praxis rekommenderas en individuellt titrerad lägsta effektiva dos av opioidanalgetika. Endast studier som tillåter användning av en individuellt titrerad lägsta dos kan besvara frågan huruvida det föreligger skillnader avseende biverkningar. En separat redovisning av biverkningar och studieavbrott för patienter som tidigare behandlats med opioider och för opioidnaiva hade varit önskvärd.

Subvention av Palexia sker endast för patienter med svår långvarig smärta som provat men inte tolererat, oxikodon eller morfin.


Indikation och dosering

Palexia och Palexia Depot (tapentadol) är godkända för behandling av måttlig till svår akut och kronisk smärta hos vuxna där endast opioidanalgetika ger tillräcklig effekt. Doseringen anpassas individuellt. Depåberedningen bör tas 2 gånger dagligen med cirka 12 timmars intervall. Snabbverkande tapentadol (Palexia) finns bland annat i styrkan 50 mg och långverkande tapentadol (Palexia Depot) finns bland annat i styrkorna 50 mg, 100 mg, 150 mg, 200 mg samt 250 mg.


Verkningsmekanism

Som övriga opioidanalgetika är tapentadol en agonist på μ-opioidreceptorn. Jämfört med morfin är dock affiniteten och den relativa effekten cirka 10 procent lägre [1]. I likhet med flera antidepressiva läkemedel och även tramadol, hämmar tapentadol återupptaget av monoaminer. Förmågan att hämma noradrenalinåterupptaget verkar vara något högre än att hämma serotoninåterupptaget [2]. Till skillnad från tramadol behöver tapentadol inte metaboliseras för att kunna aktivera μ-receptorn. In vitro-studier tyder på att tapentadol är något bättre på att hämma noradrenalinåterupptaget jämfört med tramadol och cirka fem gånger sämre på att hämma serotoninåterupptaget [3].


Klinisk effekt

Tapentadol har studerats i randomiserade, placebokontrollerade studier vid såväl akuta som mera långvariga smärttillstånd. Utöver placebo har det vanligaste jämförelsepreparatet varit oxikodon. Smärta skattades med en 11-gradig skala från 0 till 10 (numeric rating scale; NRS). Genomgående redovisas skillnad enligt least square mean (LSM) eller minsta kvadratmetoden.

Någon uppenbar fördel avseende analgetisk effekt har inte kunnat visas i det stora antalet studier som har genomförts. I vissa studier förefaller det dock som om risken för bland annat gastrointestinala biverkningar med tapentadol är lägre än med oxikodon. Ett problem i sammanhanget är att man i flera kliniska prövningar inte har tillämpat en individuell dostitrering till lägsta effektiva dos. Dessutom har man använt samma titreringsstrategi hos patienter som tidigare behandlats med opioidanalgetika som hos opioidnaiva patienter.

I studierna vid långvariga smärttillstånd, knäledsartros och ryggsmärta, var den lägsta tillåtna dosen oxikodon 20 mg x 2. Denna dos är utifrån expertrådets erfarenhet relativt hög, speciellt till äldre patienter eller patienter som inte tidigare behandlats med opioidanalgetika. I detta sammanhang kan det vara värt att nämna att den mest använda dosen av det långverkande buprenorfinplåstret (Norspan) vid dessa indikationer är 10 mikrog/timme, en dosering som motsvarar 20 mg oxikodon/dygn.   

I de stora studierna vid långvariga smärttillstånd valdes 5 gånger högre doser av tapentadol jämfört med oxikodon. Men data från studier på akuta smärttillstånd, såsom efter hallux valgus-kirurgi eller artroskopisk axelkirurgi, pekar mot att 7,5 till 10 gånger högre doser av tapentadol än oxikodon ger en motsvarande analgesi.

Det är således inte klart i vilken utsträckning skillnader i biverkningar mellan tapentadol och oxikodon kan förklaras av onödigt höga doser av oxikodon i kontrollgruppen.

Akuta smärttillstånd

Smärta efter bunionektomi (operation för hallux valgus)
I fyra tredagarsstudier på sammanlagt 2 125 patienter [4–7] resulterade såväl tapentadol 50–100 mg som oxikodon 10–15 mg var 4:e till var 6:e timme i en statistiskt signifikant reducerad smärtintensitet jämfört med placebo. Tapentadol 100 mg och oxikodon 15 mg gav likvärdig analgesi [5].

Smärta efter extraktion av visdomstand
I en studie på 400 patienter medförde en engångsdos av tapentadol 75 mg, 100 mg eller 200 mg, morfin 60 mg eller ibuprofen 400 mg en signifikant bättre smärtminskning än placebo under de första 8 timmarna [8]. Även om motiveringen till att inkludera ibuprofen angavs vara att visa att smärtmodellen var tillräckligt känslig, kan det vara viktigt att uppmärksamma att vare sig 60 mg morfin eller 200 mg tapentadol medförde en bättre smärtlindring än 400 mg ibuprofen [8].

Smärta efter artroskopisk axelkirurgi
I en studie på 378 patienter jämfördes tapentadol 50 mg eller 100 mg med oxikodon 5 mg eller 10 mg, vid behov var 4:e till 6:e timme i upp till 7 dagar postoperativt [9]. Medel SPID (summerad förändring i smärtintensitet) under 3 dagar var 32,1 för tapentadol och 41,1 för oxikodon, vilket var inom den förutbestämda gränsen för inte sämre effekt (non-inferiority). Totalt 74 procent i tapentadolgruppen och 68 procent i oxikodongruppen skattade smärtförändringen som mycket eller väldigt mycket förbättrad [9].

Långvariga muskuloskeletala smärttillstånd
En Cochrane metaanalys har nyligen sammanställt det vetenskapliga underlaget för tapentadol vid långvariga muskuloskeletala smärttillstånd [10]. Av 291 publikationer inkluderades tre dubbelblinda, placebokontrollerade studier: två studier på patienter med knäleds-artros [11, 12] och en studie på kronisk ländryggssmärta [13]. Vidare finns en öppen studie som jämförde tapentadol med oxikodon vid kronisk ländryggssmärta, knä- eller höftledsartros [14].

Knäledsartros
I den ena randomiserade studien [11] med 1 030 deltagare visades en statistiskt signifikant skillnad jämfört med placebo för långverkande tapentadol (100–250 mg x 2) respektive långverkande oxikodon (20–50 mg x 2). Mellan 23 och 27 procent var äldre än 65 år. Såväl opioidnaiva som patienter som tidigare behandlats med upp till 160 mg/dygn per oralt morfin inkluderades. Upptitrering av tapentadol och oxikodon var oberoende av tidigare opioiderfarenhet och pågick under tre veckor. Någon subgruppsanalys av opioidnaiva patienter redovisas inte. Efter en 12 veckors underhållsbehandling minskade den genomsnittliga smärtintensiteten enligt LSM på den 11-gradiga skattningsskalan (NRS) med 2,2 (SD 2,54) för placebo, med 2,6 (2,38) för oxikodon och med 3,0 (2,39) för tapentadol [15]. Skillnaden mellan placebo och tapentadol var statistiskt signifikant.

I den andra randomiserade studien (NCT00486811) på 987 patienter med knäartros med liknande upplägg som studien ovan medförde varken långverkande tapentadol (100–250 mg x 2) eller långverkande oxikodon (20–50 mg x 2) en bättre effekt än placebo. NRS minskade med 2,2 (SD 2,1) för placebo, med 2,1 (SD 2,2) för oxikodon och med 2,5 (SD 2,2) för tapentadol. Resultaten återfinns endast i poolade analyser [12] och i clinicaltrials databas [16]. 

Ländryggssmärta
I en studie vid kronisk ländryggssmärta, som också inkluderades i Cochrane-analysen, randomiserades 981 patienter som hade haft ländryggssmärta under minst tre månader och som var missnöjda med sin nuvarande behandling. Såväl opioidnaiva som patienter som tidigare behandlats med upp till 160 mg morfin per oralt/dygn inkluderades. Någon subgruppsanalys av opioidnaiva patienter redovisas inte. Upptitreringen av tapentadol och oxikodon var oberoende av tidigare opioiderfarenhet och pågick under tre veckor. Efter en 12 veckors underhållsbehandling minskade NRS med 2,9 för tapentadol ER 100–250 mg x 2 och med 2,9 för oxikodon CR 20–50 mg x 2 jämfört med en minskning med 2,1 för placebo. Skillnaden mot placebo för tapentadol och oxikodon var statistiskt signifikant [13].

Cancerrelaterad smärta
Det föreligger data från två dubbelblinda, randomiserade studier med långverkande tapentadol och morfin respektive oxikodon vid cancerrelaterad smärta. Effekten av tapentadol var inte sämre (non-inferiority) än de jämförda läkemedlen, men någon effektfördel för tapentadol noterades inte och skillnaderna i biverkningar var minimala.

I den ena studien randomiserades 505 patienter med cancerrelaterad smärta till långverkande tapentadol 100–250 mg x 2 eller långverkande morfin 40–100 mg x 2 under en två veckors titreringsperiod [17]. Snabbverkande morfin tilläts i tillägg till studieläkemedlen under hela studien. Under den så kallade underhållsperioden, 4 veckor, delades tapentadolarmen upp i placebo och tapentadol för de patienter där smärtintensiteten var lägre än 5/10 på skattningsskalan NRS och där behovet av morfin som ”rescue”-behandling inte översteg 20 mg/dygn (även kallade ”responders”). De patienter som hade fått morfin under titreringsperioden och som uppfyllde kriterierna för ”responders” fortsatte med morfin. Totalt 76 procent i tapentadolgruppen och 83 procent i morfingruppen uppfyllde kriteriet för respons vid slutet av titreringsperioden. Medelvärdet för smärtintensitet (NRS) var för tapentadol i början av titreringsperioden 6,315 (SD 1,4435) och vid slutet 4,021 (SD 1,6872) [18]. Motsvarande uppgifter för morfin var 6,162 (SD 1,5693) respektive 3,669 (SD 1,7851). Smärtintensitetsskattningen av de patienter som uppfyllde kriterierna för responders var i stort sett oförändrad under underhållsperioden som varade i fyra veckor. En möjlig förklaring till dessa resultat skulle kunna vara att den smärtlindring som ”rescue-behandlingen” med upp till 20 mg morfin per dygn medförde var tillräcklig för de flesta patienterna i denna kohort.

I den andra studien randomiserades 343 patienter från Japan och Korea med måttlig till svår kronisk cancerrelaterad smärta till långverkande tapentadol 25–200 mg x 2 eller långverkande oxikodon 5–40 mg x 2 [19]. Andelen patienter som fullföljde den fyra veckor långa behandlingsperioden var 67 procent för tapentadol och 72 procent för oxikodon. Den genomsnittliga smärtintensiteten enligt NRS minskade med 2,69 i tapentadolgruppen och med 2,57 i oxikodongruppen (icke signifikant skillnad). Andelen patienter med minst en 50-procentig förbättring i smärtintensitet från baslinjen var 50 procent i tapentadolgruppen och 42 procent i oxikodongruppen.

Neuropatisk smärta
I likhet med antidepressiva, som brukar användas vid behandling av neuropatisk smärta, hämmar tapentadol monoaminåterupptaget. En direkt jämförande studie mot antidepressiva vid neuropatisk smärta verkar inte ha genomförts. Däremot föreligger data från en positiv studie (NCT00455520) [20, 21] och en negativ studie (NCT01124617) [22] med tapentadol jämfört med placebo vid neuropatisk smärta. Det förefaller som om tapentadol vid diabetesneuropati har en bättre effekt än placebo. 

Den ena studien med så kallad ”enrichment design” NCT00455520 jämförde tapentadol med placebo hos 588 patienter med diabetesneuropati [21]. De patienter som under behandling med tapentadol ER 100–250 mg x 2 hade åtminstone en poängs minskning avseende smärtintensitet på en NRS-skala (n = 395) randomiserades till placebo eller fortsatt behandling med tapentadol. Under titreringsfasen avbröt 17 procent på grund av biverkningar och 4 procent på grund av bristande effekt. Under den dubbelblinda underhållsfasen avbröt 14,8 procent i tapentadolgruppen och 7,8 procent i placebogruppen behandlingen på grund av biverkningar. Andelen patienter som upplevde sin smärta som mycket eller väldigt mycket förbättrad efter 12 veckor var 64 procent i tapentadolgruppen jämfört med 38 procent i placebogruppen.

En opublicerad studie (NCT01124617) [22] jämförde tapentadol ER 25–250 mg x 2 med placebo i 12 veckor vid neuropatisk smärta till följd av diabetesneuropati eller postherpetisk neuralgi (n = 91). Primärt effektmått var förändring i smärtintensitet från baslinjen mätt med en 11-gradig NRS-skala. Vid studiestart var smärtintensiteten 6,7 i tapentadolgruppen och 6,9 i placebogruppen. Efter 12 veckor hade smärtintensiteten i såväl tapentadolgruppen som i placebogruppen minskat med 2,6 poäng.


Farmakokinetik och interaktioner

Tapentadol absorberas snabbt efter oralt intag och genomgår en omfattande förstapassagemetabolism [23, 24]. Biotillgängligheten efter en enkeldos är cirka 32 procent. Koncentrationsmaximum uppnås 3 till 6 timmar efter administrering av depåtabletter. Steady state uppnås efter 2 dagars behandling. Proteinbindningsgraden är cirka 20 procent.

Ungefär 97 procent av modersubstansen metaboliseras, framförallt genom glukuronidering, och 70 procent utsöndras i urinen i konjugerad form. Tapentadol metaboliseras av CYP2C9 och CYP2C19 till inaktiva metaboliter. Exponering för tapentadol kan öka vid nedsatt leverfunktion. 

Samtidig behandling med starka glukuronideringshämmare, till exempel ketokonazol, flukonazol och meklofenaminsyra, ökar exponeringen för tapentadol. På grund av möjliga additiva effekter på synaptiska noradrenalinkoncentrationer, vilket kan resultera i oönskade effekter på hjärt-kärlsystemet exempelvis hypertensiv kris, ska behandling med Palexia Depot undvikas hos patienter som får monoaminooxidashämmare (MAO-hämmare) eller de som har behandlats med sådana de senaste 14 dagarna [23, 24].  


Säkerhet

Tapentadol har en biverkningsprofil som överensstämmer med de klassiska opioidbiverkningarna, bland annat illamående och förstoppning. Dessa biverkningar är dosberoende. I publicerade studier är det, precis som för andra opioider, gastrointestinala biverkningar som är vanligast förekommande. Biverkningar relaterade till monoaminåterupptagshämningen, till exempel hjärtklappning och serotonergt syndrom, kan också förekomma. Tapentadol är kontraindicerat till patienter med akut eller svår bronkialastma, hyperkapni, paralytiskt tarmvred eller akut förgiftning med alkohol, sömnmedel, centralverkande analgetika eller psykotropa aktiva substanser.

I studien på akut smärta efter bunionektomi var incidensen av illamående och/eller kräkningar lägre med tapentadol (53 procent) än med oxikodon (70 procent) [5]. I studien på akut smärta efter artroskopisk axelkirurgi avbröt 16 procent i tapentadolgruppen och 25 procent i oxikodongruppen behandlingen. Förstoppning rapporterades av 8,9 procent i tapentadolgruppen jämfört med 14,5 procent i oxikodongruppen. Kräkning rapporterades som biverkning av 18,8 procent med tapentadol och av 10,2 procent med oxikodon [9].

I studierna på långvariga smärttillstånd (exempelvis knäledsartros och ländryggssmärta) har man tillämpat individuell dostitrering, dock inte till lägsta effektiva dos av vare sig tapentadol eller jämförelsepreparatet oxikodon [11, 13, 16]. Den lägsta tillåtna dosen av tapentadol var 100 mg x 2 och den lägsta tillåtna dosen för oxikodon var 20 mg x 2, en dos som utifrån expertrådets erfarenhet kan anses vara relativt hög, speciellt till äldre patienter eller patienter som inte tidigare behandlats med opioidanalgetika. I dessa studier är andelen patienter som avbryter behandlingen med tapentadol något lägre jämfört med oxikodon. Om dessa resultat beror på att tapentadol fördras bättre eller om oxikodondosen är onödigt hög är svårt att avgöra. 

Studierna på patienter med cancer antyder att illamående och kräkningar skulle kunna vara mindre vanliga med tapentadol jämfört med morfin initialt under titreringsfasen [17, 18]. Under den så kallade underhållsfasen däremot var andelen patienter som rapporterade illamående något högre med tapentadol jämfört med morfin. Några nämnvärda skillnader avseende förekomsten av förstoppning mellan tapentadol och morfin noterades inte vare sig under titrerings- eller underhållsfasen. Man noterade dock något fler allvarliga biverkningar med tapentadol. Någon fördel för tapentadol jämfört med morfin avseende studieavbrott noteras inte.

I en japansk studie [19] på patienter med cancerrelaterad smärta förelåg inga skillnader mellan tapentadol och oxikodon avseende effekt eller biverkningar. I tapentadolgruppen avbröt 32,7 procent jämfört med 28,5 procent i oxikodongruppen.

För en mer detaljerad beskrivning av biverkningar och studieavbrott för de olika studierna vid långvariga smärttillstånd se bilaga 1.


Pris

Palexia

Tablett 50 mg 30 styck blister, 203:50 kr


Pris Palexia Depot

Depottablett 50 mg 30 styck blister, 203:50 kr
Depottablett 100 mg 30 styck blister, 363:50 kr
Depottablett 150 mg 30 styck blister, 521:50 kr
Depottablett 200 mg 30 styck blister, 679:50 kr
Depottablett 250 mg 30 styck blister, 838 kr

Jämfört med långverkande oxikodon är kostnaderna för Palexia Depot nästan tre gånger högre om man antar att 10 mg oxikodon motsvarar 50 mg tapentadol.

Nyhetsvärde. Tapentadol har inga eller minimala fördelar jämfört med oxikodon.
Förskrivning. Tapentadol bör förbehållas patienter med opioidkänslig smärta som inte tolererar övriga opioidanalgetika.
Subventionering. Palexia subventioneras endast för patienter med svår långvarig smärta som provat, men inte tolererat oxikodon eller morfin och avbrutit behandlingen.

 

Författare 

Carl-Olav Stiller, docent, överläkare,  ordförande expertråd analgetika SLK
och Johan Holm, ST-läkare,  Klinisk Farmakologi, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna


Referenser

  1. Tzschentke TM, Christoph T, Kögel B, Schiene K, Hennies HH, Englberger W, et al. (-)-(1R,2R)-3-(3-dimethylamino-1-ethyl-2-methyl-propyl)-phenol hydrochloride (tapentadol HCl): a novel mu-opioid receptor agonist/norepinephrine reuptake inhibitor with broad-spectrum analgesic properties. J Pharmacol Exp Ther. 2007;323(1):265–76. PubMed

  2. Guay DR. Is tapentadol an advance on tramadol? Consult Pharm; 2009:24(11):833–40. PubMed

  3. Raffa RB, Buschmann H, Christoph T, Eichenbaum G, Englberger W, Flores CM, et al. Mechanistic and functional differentiation of tapentadol and tramadol. Expert Opin Pharmacother. 2012;13(10):1437–49. PubMed 

  4. Daniels S, Casson E, Stegmann JU, Oh C, Okamoto A, Rauschkolb C, et al. A randomized, double-blind, placebo-controlled phase 3 study of the relative efficacy and tolerability of tapentadol IR and oxycodone IR for acute pain. Curr Med Res Opin. 2009;25(6):1551–61. PubMed

  5. Daniels SE, Upmalis D, Okamoto A, Lange C, Häeussler J. A randomized, double-blind, phase III study comparing multiple doses of tapentadol IR, oxycodone IR, and placebo for postoperative (bunionectomy) pain. Curr Med Res Opin. 2009;25(3):765–76. PubMed

  6. Lee YK, Ko JS, Rhim HY, Lee EJ, Karcher K, Li H, et al. Acute postoperative pain relief with immediate-release tapentadol: randomized, double-blind, placebo-controlled study conducted in South Korea. Curr Med Res Opin. 2014;30(12):2561–70. PubMed

  7. Stegmann JU, Weber H, Steup A, Okamoto A, Upmalis D, Daniels S. The efficacy and tolerability of multiple-dose tapentadol immediate release for the relief of acute pain following orthopedic (bunionectomy) surgery. Curr Med Res Opin. 2008;24(11):3185–96. PubMed

  8. Kleinert R, Lange C, Steup A, Black P, Goldberg J, Desjardins P. Single dose analgesic efficacy of tapentadol in postsurgical dental pain: the results of a randomized, double-blind, placebo-controlled study. Anesth Analg. 2008;107(6):2048–55. PubMed

  9. Vorsanger GJ, Klopfer AM, Xiang J, Benson CJ, Moskovitz BL, Rosenthal NR. Immediate-release tapentadol or oxycodone for treatment of acute postoperative pain after elective arthroscopic shoulder surgery: a randomized, phase IIIb study. J Opioid Manag. 2013;9(4):281–90. PubMed

  10. Santos J, Alarcão J, Fareleira F, Vaz-Carneiro A, Costa J, et al. Tapentadol for chronic musculoskeletal pain in adults. Cochrane Database Syst Rev. 2015;5:CD009923. PubMed

  11. Afilalo M, Etropolski MS, Kuperwasser B, Kelly K, Okamoto A, Van Hove I, et al. Efficacy and safety of Tapentadol extended release compared with oxycodone controlled release for the management of moderate to severe chronic pain related to osteoarthritis of the knee: a randomized, double-blind, placebo- and active-controlled phase III study. Clin Drug Investig. 2010;30(8):489–505. PubMed

  12. Afilalo M and Morlion B. Efficacy of tapentadol ER for managing moderate to severe chronic pain. Pain Physician. 2013;16(1):27–40. PubMed

  13. Buynak R, Shapiro DY, Okamoto A, Van Hove I, Rauschkolb C, Steup A, et al. Efficacy and safety of tapentadol extended release for the management of chronic low back pain: results of a prospective, randomized, double-blind, placebo- and active-controlled Phase III study. Expert Opin Pharmacother. 2010;11(11):1787–804. PubMed

  14. Wild JE, Grond S, Kuperwasser B, Gilbert J, McCann B, Lange B, et al. Long-term safety and tolerability of tapentadol extended release for the management of chronic low back pain or osteoarthritis pain. Pain Pract. 2010;10(5):416–27. PubMed

  15. Tapentadol (CG5503). Hämtad 2016-06-07. NCT00421928, 2012

  16. A study to evaluate the efficacy and safety of CG5503 prolonged release (PR) in subjects with moderate to severe chronic pain due to osteoarthritis of the knee. Hämtad 2016-06-07. NCT00486811, 2012

  17. Kress HG, Koch ED, Kosturski H, Steup A, Karcher K, Lange B, et al. Tapentadol prolonged release for managing moderate to severe, chronic malignant tumor-related pain. Pain Physician. 2014;17(4):329–43. PubMed

  18. A study to evaluate tapentadol (CG5503) in the treatment of chronic tumor-related pain compared with placebo and morphine. NCT00472303, 2015

  19. Imanaka K, Tominaga Y, Etropolski M, van Hove I, Ohsaka M, Wanibe M, et al. Efficacy and safety of oral tapentadol extended release in Japanese and Korean patients with moderate to severe, chronic malignant tumor-related pain. Curr Med Res Opin. 2013;29(10):1399–409. PubMed

  20. A safety and efficacy study for tapentadol (CG5503) extended release for patients with painful diabetic peripheral neuropathy. Hämtad 2016-06-07. NCT00455520, 2013

  21. Schwartz S, Etropolski M, Shapiro DY, Okamoto A, Lange R, Haeussler J, et al. Safety and efficacy of tapentadol ER in patients with painful diabetic peripheral neuropathy: results of a randomized-withdrawal, placebo-controlled trial. Curr Med Res Opin. 2011;27(1):151–62. PubMed

  22. A phase 2 study of tapentadol extended-release (JNS024ER) in Japanese participants with chronic pain due to diabetic neuropathic pain or postherpetic neuralgia. Hämtad 2016-06-07. NCT01124617, 2013

  23. Läkemedelsverket. Hämtad 2016-07-06. Produktmonografi Palexia

  24. Läkemedelsverket. Hämtad 2016-07-06. Produktmonografi Palexia depot 50 mg

Uppdaterad: 2016-06-09

För frågor och tips till oss:
janusredaktionen@sll.se

Författare
Carl-Olav Stiller, docent, överläkare,  ordförande i expertrådet för analgetika och reumatologiska sjukdomar och Johan Holm, ST-läkare,  Klinisk farmakologi, Karolinska universitetssjukhuset, Solna 

Stockholms läns läkemedelskommittés expertråd för analgetika och reumatologiska sjukdomar 


Företag
Grünenthal Sweden

Godkänt för försäljning
2010-09-10

Uppdaterat
2016-06-09
(ursprungligen publicerat 2011-06-30)

Observera!
Vid förskrivning av läkemedlet, se även produktresumén (SPC) på Fass.se.

Palexia och Palexia depot 50 mg