Enteral nutrition – ett förstahandsval

Hitta i sidan


    Sammanfattning


    • Det är viktigt att ha en dokumenterad och strukturerad nutritionsstrategi samt uppföljning av kaloriintag på vårdavdelningen.

    • Oral eller enteral nutrition är att föredra framför parenteral nutrition.

    • Beräkna uppskattat kaloribehov (till exempel 20–30 kcal/kg/dygn).

    • Välj en enteral nutritionslösning som tillgodoser proteinbehovet (1,3–1,5 g/kg/dygn).


    Bakgrund

    Undernutrition är en riskfaktor för tillkomst av komplikationer hos inneliggande patienter. Flertalet patienter uppnår inte ett adekvat oralt eller enteralt näringsintag vilket har visat sig vara associerat med ökad morbiditet och mortalitet [1]. Endast ett begränsat antal stora randomiserade kontrollerade studier (RCT:s) har studerat enteral och/eller parenteral nutrition och kliniska rekommendationer är oftast begränsade till första veckan efter insjuknandet eller vid kritisk sjukdom. Trots avsaknaden av stora RCT:s bör adekvat nutrition till inneliggande patienter ha större möjlighet att bidra till tillfrisknande jämfört med patienter med katabola tillstånd vid kritisk sjukdom.

    Möjligheter till artificiell nutrition har ökat de senaste decennierna, men det finns begränsningar och bieffekter framförallt för kritiskt sjuka patienter. Patienter med en fungerande mag-tarmkanal som inte kan få sitt energi- och proteinbehov tillgodosett med födointag per os är kandidater för enteral nutrition [2].

    De nya enterala nutritionslösningarna innehåller alla de essentiella makronutrienterna (fett, protein och kolhydrater inklusive essentiella aminosyror och fettsyror) samt essentiella mikronutrienter (vitaminer, spårämnen samt mineraler). Enteral nutrition är att föredra när nutrition per os inte är möjlig. Det är dessutom avsevärt billigare än parenteral nutrition samt mer fysiologiskt.

    Andra viktiga fördelar med enteral nutrition är en skyddande effekt på tarmbarriären vilket motverkar bakteriell translokering samt att det bidrar till adekvat blodflöde till tarmen. Enteral nutrition har visats minska infektionsfrekvensen och längden på sjukhusvistelsen jämfört med parenteral nutrition [3].

    Kontraindikationer för enteral nutrition är kräkningar, svåra diarréer, paralytisk- obstruktiv ileus, tarmischemi, kort-tarmsyndrom och enterokutana fistlar med höga flöden. Vanliga orsaker till att enteral nutrition inte fungerar är kräkningar, diarré samt förlängd ventrikeltömning.

    För de flesta patienter bör enteral nutrition påbörjas om födointaget inte tillgodoser kalori-proteinbehovet eller bedöms ej tillgodose behovet inom en period av 5–7 dagar. Enteral nutrition bör sättas in så tidigt som möjligt om patienten bedöms vara undernärd. Re-feeding-syndrom bör dock beaktas hos dessa patienter (kan ge en signifikant hypofosfatemi). Vanligtvis är kontinuerlig enteral nutrition med infusionspump att föredra. Kortvarig access är ventrikelsond via näsan alternativt en cleening-feeding sond. För enteral nutrition som pågår med än fyra veckor bör en gastrostomi övervägas.

    Stockholms läns läkemedelskommittés expertråd för anestetika, vätsketerapi och nutrition


    Referenser

    1. Hiesmayr M, Schindler K, Pernicka E, Schuh C, Schoeniger-Hekele A, Bauer P et al; NutritionDay Audit Team. Decreased food intake is a risk factor for mortality in hospitalised patients: the NutritionDay survey 2006. Clin Nutr. 2009 Oct;28(5):484-91. PubMed

    2. Kozeniecki M, Fritzhall R. Enteral nutrition for adults in the hospital setting. Nutr Clin Pract. 2015 Oct;30(5):634-51. PubMed

    3. Peter JV, Moran JL, Phillips-Hughes J. A meta-analysis of treatment outcomes of early enteral versus early parenteral nutrition in hospitalized patients. Crit Care Med. 2005 Jan;33(1):213-20; discussion 260-1. PubMed

    Uppdaterad: 2017-12-06

    Hitta i sidan

      För frågor och tips till oss:
      janusredaktionen.hsf@sll.se

      Uppdaterat
      2017-12-06
      (ursprungligen publicerat 2016-03-08)