Riksstämman:
Höftfrakturdrabbade åkte alla
hem med fallriskökande läkemedel

Behandling med fallriskökande läkemedel är omfattande och omprövas sällan. Och för osteoporosbehandlingen finns det stor förbättringspotential. Det visar en västsvensk granskning av läkemedelsbehandlingen hos höftfrakturdrabbade pensionärer.
I studien ingick 100 patienter, över 65 år, som vårdades för höftfrakturer på Sahlgrenska universitetssjukhuset Mölndal. Sammanlagt hade 43 av patienter haft en fraktur tidigare och 81 av dem hade minst en annan stark riskfaktor för fraktur.

Patienternas läkemedelsbehandling granskades vid inskrivning, utskrivning och sex månader efter sjukhusvistelsen. Fyra av patienterna avled under vårdtiden. Av resterande 96 patienter behandlades vid inläggningen 89 med olika typer av fallriskökande läkemedel. Till exempel stod två tredjedelar av dem på psykofarmaka, såsom sedativa, och 61 procent behandlades med fallriskökande kardiovaskulära läkemedel. En femtedel tog opioider. I genomsnitt hade patienterna tre fallriskökande läkemedel var.

− För psykofarmaka av alla sorter är sambandet med ökad fallrisk starkt visat. För hjärtkärlläkemedel är det inte lika tydligt även om det finns samband med diuretika, säger Christina Sjöberg, geriatriker, och en av personerna bakom studien.

Vid utskrivningen från sjukhuset var samtliga patienter insatta på fallriskökande läkemedel − i genomsnitt fyra läkemedel var. Antalet som fick psykofarmaka respektive kardiovaskulära läkemedel var oförändrat, men antal patienter med opioider hade ökat till 88 procent. För opioiderna fanns dock en utsättningsplan för 73 procent av patienterna.

− Sex månader efteråt hade de fallriskökande läkemedlen återgått till nivån för inskrivningen, säger Christina Sjöberg.

Fler fick kalk och vitamin D
Genomgången av läkemedlen vid inläggningen visade att knappt en femtedel av patienterna behandlades med frakturförebyggande läkemedel; 17 med kalk och vitamin D, 4 med bisfosfonat och 1 med selektiv östrogenreceptor-modulerare. Behandling med frakturförebyggande läkemedel ökade under vårdtiden till att omfatta en tredjedel av patienterna. För ökningen stod kalk och vitamin D-preparat, andelen som fick övriga benspecifika läkemedel var oförändrad.

− Med osteoporosbehandlingen finns det mycket att göra för att förbättra, kommenterar Christina Sjöberg.

Tio patienter hade före inläggningen genomgått bentäthetsmätning. Av dessa hade sju patienter behandling enligt Läkemedelsverkets rekommendation. Vid utskrivningen remitterades fem patienter till bentäthetsmätning.

Jenny Järvsén


Källa

Sjöberg C, Bladh L, Klintberg L, Mellström D, Ohlsson C, Wallerstedt S. Behandling med fallriskökande respektive frakturförebyggande läkemedel hos äldre höftfrakturpatienter. Poster presenterad vid svenska läkaresällskapets riksstämma 2008-11-25. Abstrakt

Uppdaterad: 2008-11-27

För frågor och tips till oss:
janusredaktionen.hsf@sll.se

Janusinfo är avsedd för läkare och sjukvårdspersonal. Information för allmänheten finns på 1177 Vårdguiden.