Kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL)

Hitta i sidan

    Vad bör behandlas

    Kroniskt obstruktiv lungsjukdom, KOL är en irreversibel funktionsnedsättning i luftrören som ofta är progressiv. För att ställa diagnosen KOL krävs spirometri. Socialstyrelsen och Läkemedelsverket kom hösten 2015 ut med nya riktlinjer för vård respektive behandling vid KOL.

    Exacerbationer och komorbiditet är av stor betydelse för den enskilda patienten. Ännu har inga existerande terapier förhindrat den progressiva lungfunktionsnedsättningen, men genom att förhindra exacerbationer påverkas morbiditeten. Gällande riktlinjer inkluderat GOLD exkluderar inga patientgrupper i sina rekommendationer, utan både icke-farmakologiska och farmakologiska strategier gäller även de patienter som är svårt sjuka i KOL och/eller är svårt sjuka i komorbiditet. KOL-behandling är symtomlindrande och förhindrar exacerbationer, och KOL ska därför behandlas aktivt in i livets slutskede.

    Komorbiditet är mycket vanligt vid KOL, både som oberoende av KOL och med delade orsaksfaktorer, och ska behandlas enligt gällande riktlinjer för respektive sjukdom. Som alltid är det viktigt att följa upp effekter och biverkningar av insatt behandling och vid behov ompröva behandlingen för att undvika onödig polyfarmaci.

    Hjärtkärl-komorbiditet är vanligast och förekommer hos cirka 50 procent. Vid indikation för betablockad bör en kardioselektiv betablocerkare väljas för att minimera risken för obstruktivitet. Osteoporos är också mycket vanligt. För att skatta risken och avgöra vilka KOL-patienter som ska utredas och behandlas kan FRAX-instrumentet användas.


    Icke-farmakologisk behandling

    Rökstopp – till nytta också för de mest sjuka äldre.

    Vaccination (influensa och pneumokocker).

    Omfattande KOL-rehabilitering blir sällan aktuellt för denna grupp, men särskilt fokus på nutrition är viktigt, liksom bedömning och behandling av samsjuklighet och kardiovaskulära riskfaktorer. Instruktioner i andnings- och/eller slemmobiliseringsteknik kan vara av värde. Uppmuntra fysisk aktivitet.


    Vilka läkemedel bör användas

    Viktigast är att kontrollera inhalationsteknik vid behandlingsstart och vid varje återbesök! De mest sjuka äldre får ofta allt svårare med detta, även utan kognitiv svikt. Vid sviktande inhalationsteknik med pulverinhalator bör i första hand spray med andningsbehållare övervägas. I andra hand kan nebulisator bli aktuellt.

    GOLD A lindriga eller sporadiska symtom och FEV1 ≥50 procent.

    Vidbehovsmedicinering
    KORTVERKANDE BETA-2-STIMULERARE

    salbutamol Buventol Easyhaler

    KORTVERKANDE ANTIKOLINERGIKUM

    ipratropium Atrovent

    Bör inte användas tillsammans med långverkande antikolinergikum.

    GOLD B OCH C utan frekventa exacerbationer
    GOLD B betydande symtom och FEV1 ≥50 procent 
    GOLD C – lindriga eller sporadiska symtom och FEV1 <50 procent 


    Underhållsbehandling
    I första hand

    LÅNGVERKANDE ANTIKOLINERGIKUM (LAMA)

    tiotropium Spiriva Handihaler
    glykopyrron Seebri Breezhaler

    I andra hand

    LÅNGVERKANDE BETA-2-STIMULERARE (LABA)

    indakaterol Onbrez Breezhaler
    salmeterol Serevent Diskus

    Kombination av LAMA och LABA kan övervägas.

    KOMBINATIONSPREPARAT LAMA och LABA

    indakaterol + glykopyrron Ultibro Breezhaler

    GOLD D utan frekventa exacerbationer
    GOLD D – betydande symtom och FEV1 <50 procent

    I första hand

    LÅNGVERKANDE ANTIKOLINERGIKUM (LAMA)

    tiotropium Spiriva Handihaler
    glykopyrron Seebri Breezhaler

    I andra hand

    LÅNGVERKANDE BETA-2-STIMULERARE (LABA)

    indakaterol Onbrez Breezhaler
    salmeterol Serevent Diskus

    Kombination av LAMA och LABA kan övervägas.

    KOMBINATIONSPREPARAT LAMA OCH LABA

    indakaterol + glykopyrron Ultibro Breezhaler

    KOMBINATIONSPREPARAT LABA OCH STEROID

    budesonid + formoterol Bufomix Easyhaler

    Kombinationen LABA + LAMA + steroid kan övervägas.

    GOLD C OCH D med frekventa exacerbationer

    Minst 2 exacerbationer behandlade i öppenvård eller minst 1 behandlad i slutenvård under det senaste året.

    LÅNGVERKANDE ANTIKOLINERGIKUM (LAMA)

    tiotropium Spiriva Handihaler
    glykopyrron Seebri Breezhaler

    LAMA och LABA kan kombineras vid övervägande symtomproblematik.
    Steroid + LABA alternativt steroid + LAMA + LABA kan kombi­neras vid betydande symtom och exacerbationsproblematik.

    Syrgasbehandling
    Vid svår KOL och dokumenterad kronisk respiratorisk insuf­ficiens med hypoxi kan syrgasbehandling komma i fråga. Syrgasbehandlingen är symtomlindrande och har dokumen­tation för ökad överlevnad då den används minst 16 timmar per dygn.

    Övrigt
    Vid svår KOL är vätskeretention vanligt och patienten kan behöva stå på lågdos diuretika. Vidare är ångest mycket vanligt och låga doser opioider eller kortverkande bensodiazepiner kan behövas.

    Majorieten av exacerbationerna är infektiösa. Även om virus är lika vanligt som bakteriell orsak rekommenderas snabbt insättande av antibiotika till patienter när sputum blir purulent. Antibiotika rekommenderas i så fall oavsett om det föreligger CRP-stegring eller feber eller ej hos patienter vid frekventa exacerbationer  (>4/år) med samtidigt annan svår kronisk sjukdom som hjärtsvikt.


    Vilka läkemedel/kombinationer bör användas med försiktighet/undvikas

    Undvik:

    • Icke-selektiva betablockerare för behandling av hjärt/kärlsjukdom. Välj bisoprolol, karvedilol eller metoprolol.
    • Frekventa inhalationer med kortverkande beta-2-stimulerare.
    • Perorala steroider som underhållsbehandling på grund av biverkningsprofil.
    • Teofyllin som underhållsbehandling – snävt terapeutiskt intervall och ogynnsamma biverkningar (har kvar sin plats som akutbehandling på sjukhus i utvalda fall).
    • Regelbunden användning av acetylcystein (endast dokumenterat som exacerbationsförebyggande behandling hos KOL-patienter med kronisk bronkit, som inte har regelbunden behandling med inhalationssteroider).


    När/hur avsluta läkemedelsbehandling

    Inga läkemedel som i dag används för att behandla KOL ska sättas ut enbart på grund av stigande ålder/ökande sjuklighet, eftersom de lindrar symtom och förebygger exacerbationer.

    Viktigast är att regelbundet bedöma inhalationsteknik och vid behov byta till alternativa beredningsformer som spray med andningsbehållare eller, i andra hand, nebulisator. Vid planerad utsättning av inhalationssteroider respektive perorala steroider bör dessa trappas ut. Kortvariga behandlingar med perorala läkemedel kan provas i sen palliativ fas. Syrgasbehandling ska fortgå.


    Referenser/länkar

    Socialstyrelsen. Nationella riktlinjer för vård av astma och KOL 2015

    Nationellt vårdprogram för KOL

    Läkemedelsverket. Läkemedelsbehandling av kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL). Behandslingsrekommendationer 2015

    Socialstyrelsen. Indikatorer för god läkemedelsterapi hos äldre 2010

    The global initiative for chronic obstructive lung disease, GOLD. Strategy for the diagnosis, management, and prevention of chronic obstructive pulmonary disease (2011) med uppdateringar (2015)

    Poole P, Chong J, Cates CJ. Mucolytic agents versus placebo for chronic bronchitis or chronic obstructive pulmonary disease. Cochrane Database Syst Rev. 2015 Jul 29;7:CD001287. PubMed

    Cochrane Library har också flera andra intressanta sammanställningar om KOL.


    Uppdaterad: 2016-01-14

    Hitta i sidan

      För frågor och tips till oss:
      janusredaktionen@sll.se

      Läkemedels­­rekommendationerna baseras på Kloka Listan 2016