Kommersiellt obunden läkemedelsinformation riktad till läkare och sjukvårdspersonal

Hypomagnesemi

Definition och bakgrund

Magnesium i plasma utgör 1 % av totala kroppspoolen. Normal plasmanivå är 0,75–1,25 mmol/l. Dagligt behov 10–20 mmol. Kalium och magnesium hanteras likartat i kroppen och lågt kalium är ofta förenad med låg magnesiumkoncentration. Insulin förskjuter magnesium (och kalium) intracellulärt. Dålig korrelation mellan magnesiumbrist och P-Magnesium.

Orsaker

Dåligt intag, nedsatt absorption på grund av mag-tarmsjukdom (diarré), alkoholism, laxativ, antacida.

Ökad renal utsöndring: Vissa kroniska njursjukdomar, läkemedel (diuretika).

Endokrinologisk sjukdom: Aldosteronism, hypoparatyreoidism, hypertyreos.

Klinisk bild

Oftast saknas symtom. I svårare fall muskelsymtom i form svaghet, kramper, ryckningar. Förstärkta muskelreflexer. Yrsel. Takyarytmier.

Utredning

Kontrollera P-Magnesium och P-Calcium (alternativt joniserat) hos patienter med hypokalemi (P-Kalium <3,0 mmol/l) eller om patienten tillhör någon av riskgrupperna ovan.

Behandling

Vid hypomagnesemi (<0,7 mmol/l) ge substitution, peroralt eller parenteralt. Vid misstänkt Wernickesyndrom, digitalisintoxikation eller hypokalemi <2,5 mmol/l, ge Addex-Magnesium även om P-Magnesium är normalt.

Peroralt: Tabl magnesiumhydroxid (Emgesan) 250 mg (10 mmol), 1–2 x 2.

Infusion: Magnesiumfosfat (Addex Magnesium, koncentrat 1 mmol/ml). Vid brist ges 20–40 mmol per dygn i elektrolyt-, glukos- eller aminosyrelösning. Underhållsdos vid TPN 10–15 mmol per dygn.

ICD-kod: E87.8

Senast ändrad 2019-09-10

Behandlingsråd och doser avser vuxna patienter, ej barn. Doserna gäller för patienter med normal vikt samt normal lever- och njurfunktion.

Akut internmedicin

Kontakta redaktionen
johan.hulting@sll.se