Slumpmässigt P-Glukos (ej fastevärde) >11,1 mmol/l bör föranleda utredning för diabetes mellitus i lugnare skede, t ex i öppenvård.
För att bedöma sjukdomstillståndets svårighetsgrad fokusera på allmänpåverkan, medvetandesänkning, sjukdomskänsla, trötthet, vikt-reduktion och hur snabbt symtomen utvecklats! Tecken på dehydrering och acidos bör alltid graderas.
P-Glukos, HbA1c, blod- och elektrolytstatus, CRP, urinsticka, eventuellt B-Ketoner och blodgas. Tänk på svältketonuri, som är resultat av fasta/svält under minst 1-2 dygn och som kan drabba även diabetiker.
Opåverkad patient med blodketoner ≤1 mmol/l och med P-Glukos ≤20-25 mmol/l kan handläggas polikliniskt. Nyupptäckt diabetes motiverar snabb kontakt med diabetesdagvård eller primärvårdsmottagning. Rekommendera minskat intag av snabba kolhydrater och ökat vätskeintag 2-3 l/dygn. Gravid kvinna ska skötas av specialist.
Kontroll av P-Glukos var 4:e tim med insulindosering enligt schemat ovan. Doserna kan höjas eller sänkas med hänsyn till omständligheterna och blodsockrets utveckling. Patienter med insulinresistens på grund av bukfetma, kortisonbehandling, infektion, feber, immobilisering, nyligen genomgången operation behöver de högre doserna.
Opåverkad patient ges kostråd, uppföljning via primärvården. I akutskedet krävs inte perorala blodsockersänkande mediciner.
ICD-koder: Diabetes mellitus E10-E14; Hyperglykemi R73.9
Senast ändrad
Behandlingsråd och doser avser vuxna patienter, ej barn. Doserna gäller för patienter med normal vikt samt normal lever- och njurfunktion.
Kontakta redaktionen
johan.hulting@sll.se