Kommersiellt obunden läkemedelsinformation riktad till läkare och sjukvårdspersonal

Kortisolsvikt – iatrogen

Orsaker

  • Kan utvecklas vid utsättning av kortison redan efter 3 veckors behandling med potenta steroider, oavsett administrationssätt. Är vanligt och underdiagnosticerat då många patienter behandlas med kortisonkurer på grund av kroniska sjukdomar.
  • Ökat kortisonbehov (t ex infektion, trauma, operativt ingrepp) hos patient med steroidutlöst kortisolsvikt och låg underhållsbehandling. Anamnes med tidigare eller pågående och långvarig kortisonbehandling är avgörande.
  • Alltför snabb uttrappning av högre doser, framför allt när dosen prednisolon trappats ner under 7,5 mg dagligen. En sekundär svikt kan kvarstå upp till ett år efter avslutad behandling.

Klinisk bild

Symtomen är ospecifika såsom trötthet, ökat sömnbehov, matleda, illamående, muskelvärk, ledvärk och ortostatism. Blodtrycket är ofta lågt. Hyponatremi kan förekomma.

Utredning

I uppenbara fall krävs ingen särskild utredning. Om S-Kortisol >400 nmol/l är diagnosen osannolik. Synachten-test är indicerad vid oklarheter, se nedan. ACTH behöver sällan mätas men om det kontrolleras så är det lågt.

Behandling

Kortisonbehandling påbörjas snarast. Basalbehovet hydrokortison är ca 30 mg per dygn. Vid lättare akuta tillstånd ökas dosen 2–3 gånger. Vid feber >38 grader dubblas dosen kortison och vid feber >39 grader tredubblas dosen. Vid kraftig stress, t ex svår infektion, ges upp till 300 mg iv per dygn uppdelat på 3 doser eller som infusion. Dosen minskas gradvis till ”underhållsdos” inom 1–2 veckor.

ICD-kod: Läkemedelsutlöst binjurebarkinsufficiens E27.3

Senast ändrad 2019-06-19

Behandlingsråd och doser avser vuxna patienter, ej barn. Doserna gäller för patienter med normal vikt samt normal lever- och njurfunktion.

Akut internmedicin

Kontakta redaktionen
johan.hulting@sll.se