Ett kliniskt syndrom som följd av brist på tyreoideahormoner, vilket leder till en generell nedreglering av kroppens metabola processer.
Vanligast är primär hypotyreos/autoimmun tyreoidit. Hashimoto är en variant av autoimmun tyreoidit. Övrigt: Tidigare tyreoideaoperation eller radiojodbehandling, postpartum tyreoidit, tyreostatika eller patient med tidigare okänd tyreoidearubbning. Mediciner: Amiodaron, litium och alfa-interferon. Jodbrist är ovanligt i Sverige. Hypofys- eller hypotalamussjukdom är sällsynt.
Kvot ♀:♂ är 5-8:1. Ospecifika symtom; trötthet, nedsatt kondition, myalgi, depression, koncentrationssvårigheter, frusenhet, mild viktökning, förstoppning, menstruationsrubbningar.
Behandling påbörjas med levothyroxin vid fastställd diagnos. Normal underhållsdos är ~1,6 µg/kg kroppsvikt/dag. Denna dos kan även användas som startdos hos gravida. Yngre friska börjar ofta med dosen 50 µg x 1 per dag. Patienter över 60 år, med hjärtsvikt eller angina pectoris startar med 25 µg x 1 per dag. Höj dosen efter 4-6 veckor med ledning av TSH, fritt T4 och klinik. Kontroller via primärvård vid primär hypotyreos eller endokrinologisk mottagning vid mer ovanlig etiologi. Finjustering av dagsdosen görs var 6-8:e vecka med 12,5-25 µg. De flesta mår bra då TSH ligger i nedre hälften av det normala intervallet (primär hypotyreos).
ICD-koder: Hypotyreos, ospec E03.9; Hashimotos tyreodit E06.3
Senast ändrad
Behandlingsråd och doser avser vuxna patienter, ej barn. Doserna gäller för patienter med normal vikt samt normal lever- och njurfunktion.
Kontakta redaktionen
johan.hulting@sll.se