Alla allvarliga förgiftningar orsakas av cellskadande toxin:
Övriga giftsvampar är måttligt giftiga och innebär ej livsfara. Karaktäristiskt för ovan nämnda farliga svampar är det långa intervallet på 8-24 timmar mellan förtäring och insjuknande. Om symtomen börjar redan 0,5-3 timmar efter förtäring gäller det som regel en mindre allvarlig förgiftning.
Behandlingsprincip: Tidig identifiering av den förtärda svampen. Ventrikeltömning och i vissa fall upprepad koltillförsel så tidigt som möjligt i förloppet samt rehydrering och symtomatisk behandling.
Diagnos: Snarast möjlig bestämning av U-Amatoxin (Karolinska). Intag av en enda svamp kan räcka för att döda en vuxen. Om patienten överlever återfås i regel normal lever- och njurfunktion.
Latensfas: Patienten är då oftast helt symtomfri. Denna fas varar oftast 8-24 timmar.
Gastrointestinal fas: Denna kommer plötsligt efter latensfasen och kan pågå i några dygn. Symtom: Illamående, kräkningar och diarré (ofta blodig). Buksmärtor. Dehydrering eventuellt hypovolemisk chock. Acidos och elektrolytrubbningar samt eventuellt prerenal oliguri.
Hepatisk fas: Kommer efter 2-4 dygn och kan pågå 8-10 dygn. Ikterus. Förstorad lever. Leverencefalopati. Högt PK, höga ASAT och ALAT. Laktatacidos.
Nefrotoxisk fas: Bifasiskt njurengagemang med övergående prerenal oliguri i GI-fasen, därefter ibland uttalad kreatininstegring trots normal eller ökad diures. Kan leda till bestående njurskada.
Övriga symtom: Myokardpåverkan med arytmier och EKG-förändringar förekommer. Benmärgspåverkan med anemi och trombocytopeni. Granulocytos ses ofta. Subfebrilitet. Konfusion, kramper, koma sekundärt till leverskadan i första hand.
Svamparna innehåller orellanin som är nefrotoxiskt. Akut njurskada eller njursvikt uppträder 3-7(-14) dygn efter förtäring. Knappt hälften drabbas av kronisk skada som kräver dialys/transplantation.
Vissa tråd- och trattskivlingar innehåller muskarin och förgiftning med dessa kan leda till kolinerg överstimulering. Ge inj atropin 1-2 mg iv vb.
Vissa vanliga flugsvampar innehåller antikolinerga och central-stimulerande ämnen. Behandling med diazepam och ibland fysostigmin kan bli nödvändig.
Vissa slätskivlingar innehåller det hallucinogena ämnet psilocybin som kan ge kraftiga men ej livshotande symtom. Behandling med bensodiazepiner.
Senast ändrad
Behandlingsråd och doser avser vuxna patienter, ej barn. Doserna gäller för patienter med normal vikt samt normal lever- och njurfunktion.
Kontakta redaktionen
johan.hulting@sll.se