Regelbunden takykardi med smala (<120 ms) QRS

1.1. Sinustakykardi

ICD-kod: I49.8

Ofta sekundär till annan sjukdom. Ökat hjärtmuskelarbete och syrebehov ökar risken för hjärtmuskelskada. Behandla bakomliggande orsaker såsom hjärtsvikt, chock, hypovolemi, anemi, smärta, feber och oro. Lungemboli och tyreotoxikos är också differentialdiagnoser. Läkemedel, betastimulerare? Hjärt­frekvensen vanligen <150/min. Takykardin börjar och slutar gradvis. I sällsynta fall kan bakomliggande orsak ej påvisas (“inappropriate sinus tachycardia”).

Behandling

Behandla utlösande faktor

1.2. Förmaksfladder med regelbunden blockering

ICD-kod: I48.9

Regelbunden förmaksrytm (200-)250-350/min med regelbunden blockering. Ofta 2:1 blockering med typiska sågtandsformade fladdervågor (”motursroterat fladder”) i inferiora avledningar. Betingas av stor reentryslinga i förmaket. Kan vara paroxysmalt, persisterande eller permanent. Vid osäker diagnos, utför esofagus-EKG. I ovanliga fall ses 1:1 över­ledning, så kallat oblockerat fladder. Detta innebär stor risk för hemodynamisk påverkan och ska handläggas akut.

Arytmi- och antitrombotisk behandling

Se förmaksflimmer. Vid behandling med flekainid (Tambocor), bromsa samtidigt i AV-noden med betablockerare i första hand. Istmusablation vid motursroterat fladder ger bot i >90 % av fallen.

1.3. AV-nodal reentrytakykardi (AVNRT) och 1.4. Ortodrom Wolff-Parkinson-White-takykardi (WPW)

ICD-koder: AVNRT I47.1; WPW I45.6

AV-nodsberoende takykardier, där AV-noden är del av reentrykretsen. Reentry är den vanligaste orsaken till supraventrikulär takykardi. Debut vanligen 20-30 års ålder, vanligare hos kvinnor. Takykardin börjar och slutar abrupt. Symtom i form av hjärtklappning och yrsel. Svimning är ovanligt. Cirkulatorisk instabilitet ovanlig. Hjärtfrekvens van­ligen 120-220/min.

AV-nodal reentrytakykardi (AVNRT)

Extra elektrisk bana i AV-noden. Smal regelbunden takykardi.

Diagnostik. P-våg ses ofta i slutet av QRS-komplexet (r’ i V1). Överväg esofagus-EKG vid osäker diagnos och högst måttlig påverkan. (Kort RP-takykardi med VA-tid <70 ms).

Akut behandling

1. Vagal stimulering, t ex karotistryck, krystning.
2. Inj Adenosin 5 mg/ml, 1, 2, 3 samt eventuellt 4 ml iv. Informera patienten i förväg om biverkningar. EKG under injektionen.
3. Om ingen effekt av ovanstående eller snabbt recidiv ges inj metoprolol (Seloken) 1 mg/ml, 5(+5+5) ml långsamt iv.
4. Elkonvertering vid utebliven effekt eller hemodynamisk påverkan.
5. Uppföljning via hjärtmottagning för ställningstagande till ablation.

Permanent behandling: Överväg exspektans, betablockad eller calciumantagonist. Alternativt remiss för ablation. Obs! Skicka med EKG av takykardi.

Ortodrom Wolff-Parkinson-White (WPW)-takykardi

Extra elektrisk bana utanför AV-noden, ofta mellan vänster förmak och vänster kammare. Normalt EKG hos 2/3 under sinusrytm men 1/3 har preexcitation med deltavåg som kan förstärkas av adenosin iv. Vanligen smal regelbunden takykardi (överledning via AV-noden) men i sällsynta fall är takykardin breddökad (överledning via extrabanan). Preexciterat förmaksflimmer med överledning via accessoriska banan kan övergå i kammartakykardi/-flimmer.

Diagnostik: Esofagus-EKG visar kort RP-takykardi med VA-tid >70 ms. EKG under sinusrytm kan visa deltavåg.

Akut behandling: Se AVNRT. Undvik calciumantagonister och digoxin vid preexcitation. Förmaksflimmer kan övergå i kammarflimmer om man ger läkemedel som bromsar i AV-noden. Betrakta oregelbunden breddökad takykardi som preexciterat förmaksflimmer tills motsatsen är bevisad. Elkonvertering är förstahandsval.

Permanent behandling: Symtomgivande WPW-syndrom bör abladeras, annars samma som vid AVNRT. Asymtomatiskt WPW remitteras till kardiolog för riskvärdering.

1.5. Ektopiska förmakstakykardier

Relativt vanlig arytmi första månaderna efter ablation av förmaksflimmer. Utgår från förmaken men inbegriper inte AV-noden. Förmaksfrekvensen är ofta 160–180/min men på grund av blockering i AV-noden är kammarfrekvensen ibland lägre. Vid injektion av adenosin ses övergående AV-block men takykardin bryts vanligen ej.

Akut behandling: Frekvensreglering med exempelvis betablockad iv/po alternativt elkonvertering.

Permanent behandling: Ablation framgångsrik i 80–90 %.