Postinfarktsyndrom (PMI) och postkardiotomisyndrom

Definition

Troligen immunologisk reaktion med inflammation och exudat i perikardiet och/eller pleura. Debuterar (1–)2–10 veckor efter hjärtinfarkt eller hjärtoperation hos några procent. Prognosen är i regel god.

Klinisk bild

• Allmänna symtom som trötthet, lätt feber. Konditionsnedsättning som är relaterad till mängden exudat.
• And­nings- och rörelserelaterade bröstsmärtor av "perikardittyp". Takykardi, ökad andningsfrekvens och pulsus paradoxus i uttalade fall.
• Gnidningsljud vid hjärtauskultation är ovanligt.
• Nedsatt andningsljud och dämpning vid pleuraexudat.

Utredning

1. Blodprover: Blodstatus, CRP, SR.
2. EKG kan visa tillstånd efter hjärtinfarkt. Generella lätta ST-höjningar stöder diagnosen.
3. Ekokardiografi visar perikardvätska. Mindre mängder vätska är vanligt första veckorna efter Q-vågsinfarkt eller thoraxoperation och är inte diagnostiskt.
4. Hjärt-lungröntgen visar hjärtförstoring relaterad till vätskemängden. Ofta även pleuravätska. Lunginfiltrat förekommer.
5. DT thorax visar perikardvätska och i regel även pleuravätska.

Behandling

1. Vid takykardi, blodtrycksfall och stor mängd väska i peri­kardiet (högerkammarkollabering) rekommenderas perikard­punk­tion och dränering av vätskan. Ingreppet behöver sällan utföras akut under jourtid.
2. Smärtbehandling: Tabl paracetamol (Alvedon) 0,5–1 g x 3–4.
3. Antiinflammatorisk behandling. NSAID i första hand. I svårare fall eller vid recidiv ges steroider eller kolchicin.
4. Antikoagulantia (inklusive P2Y₁₂-hämmare) utsättes under några veckor om möjligt.

ICD-koder: Postinfarktsyndrom I24.1; Postkardiotomisyndrom I97.0