Kommersiellt obunden läkemedelsinformation riktad till läkare och sjukvårdspersonal

Organdonation från avlidna

Bakgrund

Enligt en undersökning år 2010 vill nästan 85 procent av svenskarna donera sina organ efter döden. Av de ungefär 90 000 personer som dör varje år i Sverige, blir endast 170-180 stycken organdonatorer. För att organdonation ska vara möjlig måste en patient med en nytillkommen hjärnskada vårdas i ventilator på en intensivvårdsavdelning. Ungefär 800 personer står på väntelista för transplantation och en person i veckan dör i väntan på organ. Identifiering av möjliga organdonatorer är en nyckelfråga. En ökad medvetenhet om detta redan på akutmottagningen innebär att fler möjliga donatorer kan omhändertas på ett adekvat sätt.

Diagnos

Endast patienter där man konstaterat död med direkta kriterier (total hjärninfarkt) kan bli organdonatorer. Död med direkta kriterier kan konstateras antingen med cerebral angiografi eller med två på varandra följande neurologiska undersökningar, sk kliniska protokoll.

Tillstånd som kan leda till total hjärninfarkt

  • Cerebral blödning (intracerebral, subaraknoidal)
  • Cerebral infarkt
  • Anoxisk-ischemisk hjärnskada (hjärtstopp, drunkning, hängning)
  • Förgiftning med hjärntoxiska medel (metanol, kolmonoxid)
  • Hjärnödem (akut hyponatremi, extrem hypertermi m fl)

Klinisk bild

Korrekt omhändertagande av en medvetslös patient på akuten är avgörande inte bara för patientens prognos, utan även som en del av en eventuell donationsprocess. Vid medvetslöshet och nytillkommen hjärnskada är en säkrad luftväg viktig för att minska risken för sekundära hjärnskador till följd av hypoxi eller hyperkapni. Det minskar även risken för aspiration. En medvetslös, intuberad patient bör initialt vårdas på en intensivvårdsavdelning till dess väl underbyggda beslut om vidare behandling kan tas.

Medicinjouren bör bedöma alla medvetslösa patienter på akuten och vid GCS 8, ta kontakt med anestesi/IVA för ställningstagande till intubation och intensivvårdsbehandling.

Handläggning

  1. Övervakning av vitala funktioner. Kontrollera frekvent vakenhetsgrad, andning, puls, blodtryck och kroppstemperatur. Om GCS ≤8 kontakt med narkosen.
  2. Försök att få fram en diagnos. Sök anhöriga, gamla journaler osv.
  3. DT hjärna. Vid medvetslöshet alltid narkosövervakning. I regel intubation före röntgen. Låt trakealtuben sitta kvar tills beslut om vårdnivå har tagits.
  4. Om DT visar hjärnskada eller blödning ska man ta kontakt med neurokirurg, dokumentera bedömningen.
  5. Om indikation för neurokirurgisk vård saknas kontaktas IVA/MIVA. Hjärnskada kan utgöra indikation för intensivvård under minst 1-2 dygn.
  6. Även om prognosen kan bedömas dålig är det olämpligt att i tidigt skede meddela anhöriga att situationen är ”hopplös”.
  7. Om patienten inte är intuberad bör detta ske på akuten före transport till IVA. Intuberad och komatös patient kopplas till ventilator på IVA.
  8. Överväg tidig kontakt med transplantationskoordinator eller donationsansvarig sköterska i SLL (DOSS). http://ofomellansverige.se/donationsmanual/donationsmanualen.html
  9. Undvik ”Ej HLR-beslut”. Ett sådant beslut kan innebära att sjuk-sköterska inte larmar vid försämring, t ex kraftigt blodtrycksfall.

Den avlidnes inställning till organdonation efter sin död ska respekteras. Det finns inga absoluta kontraindikationer mot organdonation. Det är alltid transplantationskirurgen som bedömer huruvida en person är lämplig som organdonator efter sin död. Kontakta gärna jourhavande transplantationskoordinator 020 – 224 224, vid eventuella frågor.

Åtgärdskod: Vård av avliden inför organdonation XV013

Senast ändrad 2019-10-03