Gå till innehåll

Kommersiellt obunden läkemedelsinformation riktad till läkare och sjukvårdspersonal

Klok läkemedelsbehandling för de mest sjuka äldre (MSÄ)

Akut konfusion

Akut konfusion (ibland: delirium) är allvarligt och oftast behandlingsbart. Det är ett förvirringstillstånd som utvecklas inom timmar till dagar. Tillståndet innebär en påverkan på medvetandegrad, uppmärksamhet, perception och kognition. Det är typiskt med en symtombild som varierar över dygnet. Tillståndet kan manifesteras i en hyperaktiv eller hypoaktiv symtombild, och det sistnämnda är sannolikt underdiagnosti­ serat. Ofta finns bakomliggande medicinska tillstånd som be­ höver åtgärdas. I vissa fall är tillståndet långvarigt/bestående. Vid akut och planerad inläggning hos äldre patienter ingår konfusion i bedömningen.

Screeninginstrumentet 4AT (finns i TakeCare).

Hos individer med demenssjukdom kan akut konfusion vara svårt att skilja från BPSD. Se BPSD.

Konfusion och BPSD kan ha likartad symtombild men tidsförloppen är olika. Konfusion debuterar snabbt medan BPSD utvecklas under ett längre tidsspann. Hos patienter med demens och känd BPSD är det viktigt att vara uppmärksam på om symtomen ändrar karaktär, exempelvis med ökad agitation och störd dygnsrytm. Pålagring med akut konfusion ska då misstänkas och underliggande faktorer utredas och åtgärdas.

Sårbarhet och utlösande faktorer

Patienter med exempelvis syn­och/eller hörselnedsättning, skadligt bruk av alkohol, kognitiv svikt eller CNS­aktiva läkemedel har ökad sårbarhet för akut konfusion. Allvarliga tillstånd som kan utlösa konfusion inkluderar anemi, fraktur, hypoglykemi, hypoxi, infektion, smärta och urinstämma. För individer med demenssjukdom, och särskilt med BPSD, kan den utlösande faktorn vara relativt odramatisk, tex en urin­ vägsinfektion eller smärta.

Hög ålder liksom sjukhusvistelse är mycket starka riskfaktorer. Akut konfusion förekommer hos så många som 30 procent av äldre som sjukhusvårdas för somatisk sjukdom.

Vad bör behandlas

Vid misstanke om akut konfusion ska patienten bedömas akut och lämpliga åtgärder utföras snarast. Ett multiprofessionellt samarbete är viktigt för att ge en helhetsbild av patientens situation. Om patienten bor på särskilt boende kan utredning och åtgärd ofta ske på plats.

  • Uteslut differentialdiagnoser.
  • Åtgärda medicinska tillstånd, somatiska och psykiatriska.
  • Beakta psykosociala problem och funktionella svårigheter som bidragande /utlösande faktorer.
  • Se över läkemedelslistan med särskilt fokus på CNS­ aktiva läkemedel (sömn, smärta) och läkemedel med antikolinerga effekter.

Uteslut differentialdiagnoser som kan ge en liknande symtombild, såsom BPSD, depression, psykos, elektrolytrubbning, och alkoholrelaterat delirium. Att symtombilden varierar i intensitet över dygnet är typiskt för akut konfusion men mindre vanligt förekommande vid differentialdiagnoserna.

Icke farmakologisk behandling

Åtgärda utlösande faktorer om detta är möjligt. Icke farmako­ logiska åtgärder i form av multifaktoriella insatser har i studier visats kunna förebygga och lindra akut konfusion. Teambaserat arbetssätt ingår. Exempel på åtgärder är att säkerställa god om­ vårdnad och lugn och ro, gärna enkelrum. Involvera anhöriga som ger stöd och trygghet. Tidig mobilisering.

Vilka läkemedel bör användas

Läkemedelsbehandling vid hyperaktiv akut konfusion minskar inte sjukhustiden eller mortaliteten. Läkemedelsbehandling­ en kan öka eller förlänga patientens symtom. Vid påtaglig agitation eller oro kan läkemedelsbehandling ibland ändå bli nödvändig.

Eventuellt till natten:

Klometiazol (Heminevrin, ej i Kloka listan) 300 mg (inom slutenvård eller på SÄBO) och/eller

Zopiklon 5–7,5 mg
Om effekten uteblir, beakta risken för paradoxal reaktion med ökad agitation innan dosen ökas.

Antipsykotiska medel kan prövas i undantagsfall och under begränsad tid (några dygn):

Risperidon
Börja med 0,25 mg. Kan vid behov titreras upp till max 1,5 mg per dygn.

OBS: Patienter med Lewykroppsdemens och Parkinson bör inte behandlas med antipsykotiska läkemedel. Konsultera specialist inom äldrepsykiatri eller neurologi.

Vilka läkemedel /kombinationer bör användas med försiktighet/undvikas

Restriktiv användning av antipsykotiska läkemedel om patienten inte har akut pågående psykotiska symtom som vanföreställningar och hallucinationer. Ge i så fall så låga doser som möjligt, se ovan.

När/hur avsluta läkemedelsbehandling

Om sederande och/eller antipsykotiska läkemedel har satts in bör dessa läkemedel utvärderas dagligen. Reducera doser om möjligt och sätt ut behandlingen så snart den kliniska bilden tillåter. Nedtrappning är inte nödvändigt vid kortvarig behandling med låga doser.

4AT

Viss.nu. Läkemedel som kan ge konfusion

Burton JK, Craig LE, Yong SQ, Siddiqi N, Teale EA, Woodhouse R, et al. Non-pharmacological interventions for preventing delirium in hospitalised non-ICU patients. Cochrane Database Syst Rev. 2021 Jul 19;7(7):CD013307

Morandi A, Bellelli G. Delirium superimposed on dementia. Eur Geriatr Med 2020 Feb;11(1):53-62

Bjerre LM, Farrell B, Hogel M, Graham L, Lemay G, McCarthy L, et al. Deprescribing antipsychotics for behavioural and psychological symptoms of dementia and insomnia: Evidence-based clinical practice guideline. Can Fam Physician. 2018 Jan;64(1):17-27

Declercq T, Petrovic M, Azermai M, Vander Stichele R, De Sutter AI, van Driel ML, et al. Withdrawal versus continuation of chronic antipsychotic drugs for behavioural and psychological symptoms in older people with dementia. Cochrane Database Syst Rev. 2013 Mar 28;(3):CD007726

Läkemedel som bör undvikas till äldre Socialstyrelsen 2017 uppdaterad 2025

Senast ändrad