Gå till innehåll

Kommersiellt obunden läkemedelsinformation riktad till läkare och sjukvårdspersonal

Klok läkemedelsbehandling för de mest sjuka äldre (MSÄ)

Akut konfusion

Akut konfusion är ett akut, allvarligt och behandlingsbart tillstånd. Det är ett förvirringstillstånd som utvecklas inom timmar till dagar. Tillståndet innebär en påverkan på medvetandegrad, uppmärksamhet, perception och kognition. Det är typiskt med en symtombild som varierar över dygnet. Akut konfusion kan manifesteras i en hyperaktiv eller hypoaktiv symtombild, och det sistnämnda är sannolikt underdiagnostiserat. Ofta finns bakomliggande medicinska tillstånd eller symptom som behöver åtgärdas.

Vid akut och planerad inläggning hos äldre patienter ingår konfusion i bedömningen. Screeninginstrumentet 4AT kan användas (finns i TakeCare).

Hos individer med demenssjukdom kan akut konfusion vara svårt att skilja från BPSD. Se BPSD.

Konfusion och BPSD kan ha likartade symtombild men tidsförloppen är olika. Konfusion debuterar relativt snabbt medan BPSD ofta utvecklas under ett längre tidsspann. Hos patienter med demens och känd BPSD- är det viktigt att vara uppmärksam på om symtomen ändrar karaktär, exempelvis med ökad agitation och störd dygnsrytm. Pålagring med akut konfusion ska då misstänkas och underliggande faktorer utredas och åtgärdas.

Det finns många faktorer som kan utlösa akut konfusion och ofta rör det sig om ett komplext samspel mellan olika symtom och omständigheter. Sjukhusvistelse är en mycket stark riskfaktor. Syn-och/eller hörselnedsättning ökar sårbarheten för att drabbas liksom demenssjukdom. Allvarliga tillstånd som kan utlösa konfusion inkluderar fraktur, hypoglykemi, infektion, smärta och urinstämma.

Akut konfusion förekommer hos så många som 30 procent av äldre som sjukhusvårdas för somatisk sjukdom. För individer med demenssjukdom, och särskilt med BPSD, kan den utlösande faktorn vara relativt odramatisk, tex vid en urinvägsinfektion, anemi eller smärta.

Vad bör behandlas

Vid misstanke om akut konfusion ska patienten bedömas akut och lämpliga åtgärder utföras snarast. Ett multiprofessionellt samarbete är viktigt för att ge en helhetsbild av patientens situation. Om patienten bor på särskilt boende kan utredning och åtgärd ofta ske på plats.

  • Beakta differentialdiagnoser.
  • Åtgärda medicinska tillstånd, somatiska och psykiatriska.
  • Beakta psykosociala problem och funktionella svårigheter som bidragande /utlösande faktorer.
  • Se över läkemedelslistan med särskilt fokus på CNS- aktiva läkemedel (sömn, smärta) och läkemedel med antikolinerga effekter.

Uteslut andra orsaker som kan ge en liknande symtombild, såsom depression, psykos, och alkoholrelaterat delirium. Att symtombilden varierar i intensitet över dygnet är typiskt för akut konfusion men mindre vanligt förekommande vid differentialdiagnoserna.

Icke farmakologisk behandling

Åtgärda utlösande faktorer om detta är möjligt. Icke farmakologiska åtgärder i form av multifaktoriella insatser har i studier visats kunna förebygga och lindra akut konfusion. Teambaserat arbetssätt ingår. Exempel på åtgärder är att säkerställa god omvårdnad och lugn och ro, gärna enkelrum. Involvera anhöriga som ger stöd och trygghet. Tidig mobilisering.

Vilka läkemedel bör användas

Läkemedel minskar inte sjukhustiden eller mortaliteten utan kan tvärt om öka eller förlänga patientens symtom. Vid påtaglig agitation eller oro kan läkemedelsbehandling ibland ändå bli nödvändig.

Eventuellt till natten:
Klometiazol (Heminevrin) 300 mg
(inom slutenvård eller på SÄBO) och/eller

Zopiklon 5–7,5 mg
Om effekten uteblir, beakta risken för paradoxal reaktion med ökad agitation innan dosen ökas

Antipsykotiska medel kan prövas i undantagsfall och under begränsad tid (några dygn):

Risperidon
Börja med 0,25 mg. Kan vid behov titreras upp till max 1,5 mg per dygn

OBS: Patienter med Lewy Body-demens och Parkinson bör inte behandlas med antipsykotika. Konsultera specialist inom äldrepsykiatri.

Vilka läkemedel /kombinationer bör undvikas /särskilt /behandlas

Generellt bör antipsykotika undvikas om patienten inte har akut pågående psykotiska symtom som vanföreställningar och hallucinationer. Ge i så fall så låga doser som möjligt, se ovan.

Injektion av bensodiazepiner bör undvikas.

När/hur avsluta läkemedelsbehandling

Om sederande och/eller antipsykotiska läkemedel har satts in ska dessa läkemedel utvärderas dagligen. Reducera doser om möjligt och sätt ut behandlingen så snart den kliniska bilden tillåter. Nedtrappning är inte nödvändigt.

4AT

Viss.nu. Läkemedel som kan ge konfusion

Burton JK, Craig LE, Yong SQ, Siddiqi N, Teale EA, Woodhouse R, et al. Non-pharmacological interventions for preventing delirium in hospitalised non-ICU patients. Cochrane Database Syst Rev. 2021 Jul 19;7(7):CD013307

Morandi A, Bellelli G. Delirium superimposed on dementia. Eur Geriatr Med 2020 Feb;11(1):53-62

Senast ändrad