Beteendemässiga och psykiska symtom vid demenssjukdom (BPSD)

Vad bör behandlas

Symtom som orsakar lidande för patienten ska behandlas. Läkemedel är komplement till icke-farmakologiska åtgärder. Nio av tio personer med demens uppvisar beteendemässiga och/eller psykiska symtom (BPSD) någon gång under sjukdomsförloppet. BPSD kan omfatta beteendemässiga symtom som aggressivitet, skrik, vandring, plockande eller störd dygnsrytm, samt psykiska symtom som hallucinationer, vanföreställningar, initiativlöshet, ångest eller depression. Symtomen orsakar stort lidande och är ofta svåra att hantera för närstående och vårdpersonal, vilket kan bidra till att den sjuke inte längre kan bo i sitt eget hem. Utredning och åtgärd av bakomliggande orsaker till BPSD ska alltid göras. Somatiska orsaker ska uteslutas med särskild tanke på att patienter med demenssjukdom ofta har svårt att förmedla symtom på sjukdom, till exempel smärta.

Läkemedelsbiverkningar kan orsaka/bidra till symptom på BPSD. Ompröva, utvärdera och optimera läkemedelsbehandlingen genom läkemedelsgenomgång. Var särskilt uppmärksam på läkemedel med effekt på centrala nervsystemet. Personcentrerad omvårdnad och anpassning av den fysiska miljön är första åtgärd parallellt med utredning och åtgärd av bakomliggande orsaker till symtom. Då omvårdnadsinsatser och anpassning av den fysiska miljön är otillräckliga, ta ställning till insättning av farmakologisk behandling av BPSD.

Icke-farmakologisk behandling

Anpassning av omgivande miljö och bemötande bör generellt vara första åtgärder vid BPSD. Bland specifika omvårdnadsinsatser kan individanpassad fysisk aktivitet minska symtom hos personer med vandringsbeteende. Brist på meningsfull aktivitet kan bidra till BPSD och individuellt anpassad sysselsättning rekommenderas generellt vid demenssjukdom.

Vilka läkemedel bör användas

Läkemedelsbehandling är ett komplement till ovanstående. I de fall man, trots olika somatiska och bemötandeinterventioner, behöver använda läkemedel ska denna behandling riktas mot de specifika symtom som personen uppvisar. Vetenskapligt underlag saknas för flertalet läkemedel.

• Tidigt insatt grundbehandling med acetylkolinesterashämmare vid demens av Alzheimertyp kan minska risken för BPSD.
• SSRI provas vid depressiva symtom, irritabilitet, agitation, aggressivitet och oro. Effekten är ofta otillräcklig vid svår BPSD.
• Memantin kan provas vid agitation och aggressivitet. Effekten är ofta otillräcklig vid svår BPSD.
• Oxazepam kan provas vid behov av akut sedering eller ångestlindring under kort tid och med adekvat övervakning.
• Antipsykotiska läkemedel kan provas i undantagsfall. Risperidon under kort tid i dos upp till 1,5 mg/dag vid psykotiska symtom och aggressivitet som orsakar lidande och/eller potentiell fara för patient eller andra.
• Klometiazol (Heminevrin, ej i Kloka Listan) kan provas i undantagsfall till natten under kort tid. Det är inte lämpligt att inleda behandling i öppen vård på grund av biverkningsprofilen.

Om antipsykotiska eller anxiolytiska läkemedel sätts in, planera för kort behandlingstid, i samarbete med anhöriga och vårdpersonal. Utvärdera effekten och eventuella biverkningar inom två veckor.

Vilka läkemedel/kombinationer bör användas med försiktighet/undvikas

Antipsykotiska läkemedel kan orsaka stroke och ökad dödlighet samt försämra livskvalitet hos personer med demenssjukdom. Antikolinerga läkemedel undviks på grund av risk för konfusion. Vid misstanke om maniska tillstånd bör SSRI undvikas. Bensodiazepiner kan försämra kognitiv förmåga med risk för fall och paradoxala reaktioner såsom ökad agitation. Långverkande bensodiazepiner är olämpliga. Klometiazol har snabb toleransutveckling, kan orsaka överdriven sedering med snabbt tillslag och risk för fall. Vid Lewy bodydemens ska antipsykotiska läkemedel inte användas.

När/hur avsluta läkemedelsbehandling

Läkemedelsbehandling vid BPSD bör fortgå så länge som den ger symtomlindring och har rimliga bieffekter. Symptom på BPSD kan fluktuera, och även gå i regress, varför ställningstagande till utsättning/dosminskning ska göras regelbundet. Läkemedlen trappas ut enligt rekommendation för respektive läkemedel. Vid utvärdering av såväl omvårdnadsåtgärder som läkemedelsbehandling bör systematiserade skattningsskalor, exempelvis NPI (NeuroPsychiatric Inventory) eller CMAI (Cohen Mansfield Agitation Inventory) användas. Använd gärna BPSD-registret, som även innehåller information och utbildning.