Gå till innehåll

Kommersiellt obunden läkemedelsinformation riktad till läkare och sjukvårdspersonal

Klok läkemedelsbehandling för de mest sjuka äldre (MSÄ)

Kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL)

Kroniskt obstruktiv lungsjukdom, KOL är en irreversibel funktionsnedsättning i luftrören som ofta är progressiv. För att ställa diagnosen KOL krävs spirometri. Läkemedelsverket kom våren 2023 ut med en ny behandlingsrekommendation vid KOL.

Vad bör behandlas

Behandlingen ska pågå in i palliativt skede då den är symtomlindrande och förhindrar exacerbationer. Beakta samsjuklighet (komorbiditet), enligt riktlinjer för respektive tillstånd.

Exacerbationer är vanligt vid KOL och är av stor betydelse för den enskilda patienten. KOL-behandlingen är symtomlindrande och förhindrar exacerbationer. KOL ska därför behandlas aktivt in i livets slutskede.

Andra kroniska sjukdomar är vanliga vid KOL och ska behandlas enligt gällande riktlinjer för respektive sjukdom. Som alltid är det viktigt att följa upp effekter och biverkningar av insatt behandling och vid behov ompröva behandlingen för att undvika onödig polyfarmaci.

Hjärt-kärlkomorbiditet är vanligast och förekommer hos cirka 50 procent av patienterna. Vid indikation för betablockad bör en kardioselektiv betablockerare till exempel bisoprolol eller metoprolol väljas för att minimera risken för obstruktivitet.

Icke-farmakologisk behandling

Rökstopp är till nytta också för de mest sjuka äldre. Vaccination mot influensa, pneumokocker och covid-19 ska erbjudas enligt gällande riktlinjer.

Vaccinationer

Fokus på nutrition är viktigt. Erbjud nutritionsbehandling till personer med KOL med ett BMI som är lägre än 22 eller med risk för undernäring. Instruktioner i andnings- och/eller sekretmobiliseringsteknik kan vara av värde. Hjälp till fysisk aktivitet. Se även Fyss.se.

Vilka läkemedel bör användas

Viktigt att kontrollera inhalationsteknik. För patienter som kan inhalera korrekt och med tillräcklig kraft är pulverinhalator att föredra, annars bör sprayinhalatorer med spacer prövas. I sista hand kan inhalation via nebulisator användas.

Val av spacer vid förskrivning av sprayinhalator

Behandlingsriktlinjerna skiljer sig inte från övriga åldersgrupper. KOL ska behandlas utifrån symtom och exacerbationsrisk. För läkemedelsval se Kloka listan.

Syrgasbehandling
Vid svår KOL och dokumenterad kronisk respiratorisk insufficiens med hypoxi kan syrgasbehandling komma i fråga. Syrgasbehandlingen är symtomlindrande och kan ge ökad överlevnad då den används minst 15 timmar per dygn.

Övrigt

Vid svår KOL är vätskeretention vanligt och patienten kan behöva stå på lågdos diuretika. Vid mycket svår dyspné kan låga doser opioider prövas. Behandlingseffekten ska utvärderas och opioidbehandlingen kvarstå endast vid tillfredsställande behandlingseffekt.

Majoriteten av exacerbationerna är infektiösa. Även om virus är lika vanligt som bakteriell orsak rekommenderas snabbt insättande av antibiotika till patienter när sputum blir mera missfärgat (purulent) oavsett CRP-nivå.

Vilka läkemedel/kombinationer bör användas med försiktighet/undvikas

  • Överväg utsättning av inhalationssteroider vid upprepade pneumonier
  • Undvik perorala steroider som underhållsbehandling på grund av biverkningsprofil
  • Vid behandling med roflumilast har patienter från 75 års ålder en ökad risk för sömnstörningar
  • Långverkande antikolinergikum (LAMA) bör inte användas tillsammans med ipratropium (Atrovent eller i kombinationer som till exempel Combivent, Ipramol, Sapimol etc) på grund av betydande risk för dosberoende antikolinerga biverkningar så som urinretention och muntorrhet

När/hur avsluta läkemedelsbehandling

Inga läkemedel som i dag används för att behandla KOL ska sättas ut enbart på grund av stigande ålder/ökande sjuklighet, eftersom de lindrar symtom och förebygger exacerbationer. Syrgasbehandling ska fortgå.

Viktigast är att regelbundet bedöma inhalationsteknik och vid behov byta från pulverinhalator till alternativa beredningsformer som spray med andningsbehållare eller, i sista hand, nebulisator. Vid planerad utsättning av inhalationssteroider respektive perorala steroider bör dessa trappas ut. Perorala och subkutana luftrörsvidgande läkemedel rekommenderas inte.

Senast ändrad