Gå till innehåll

Kommersiellt obunden läkemedelsinformation riktad till läkare och sjukvårdspersonal

Klok läkemedelsbehandling för de mest sjuka äldre (MSÄ)

Oro och ångest

Vad bör behandlas

Funktionsnedsättande oro och ångest ska behandlas. Åtgärda först annan bakomliggande orsak som depression, demens­ sjukdom och somatisk sjukdom som till exempel smärta, astma/KOL med nattlig hypoxi, hjärtsvikt och hypoglykemi.

Läkemedel kan ge oro och ångest som biverkan.

Icke-farmakologisk behandling

Kognitiv beteendeterapi (KBT) vid ångestsyndrom. Psyko­ socialt stöd, individanpassad beteendeaktivering, individan­ passad fysisk aktivitet och god omvårdnad.

Vilka läkemedel bör användas

Vid behov av läkemedelsbehandling bör man starta med låga doser och utvärdera frekvent.

Ångestsyndrom
Escitalopram, sertralin

Rekommenderad maxdos är 10 mg för escitalopram hos patienter över 65 år på grund av dosberoende förlängning av QT­intervallet.

SSRI (escitalopram, sertralin) ger ökad blödningsrisk, fram­ för allt vid samtidig behandling med trombocythämmande läkemedel (till exempel ASA/COX­hämmare, samt antikoa­ gulantia). För samtliga SSRI finns rapporter om hyponatremi, framför allt under de första veckorna efter behandlings­ start och vid dosökning. Risken ökar speciellt vid samtidig diuretikabehandling och vid hög ålder.

Tillfällig symtomlindring vid ångestbesvär
Oxazepam (t.ex. Oxascand)

Behandling med bensodiazepiner bör ske mycket restriktivt. Bensodiazepiner ger försämrad kognition, ökad risk för fall och konfusion och kan även ge paradoxala reaktioner med ökad ångest och oro. Noggrann uppföljning av effekt och biverkningar är viktigt.

Rekommenderad behandlingstid är högst 2 veckor.

Ångest vid depression
Mirtazapin i monoterapi eller som tillägg i lågdos till SSRI. Mirtazapin har sömnfrämjande effekt och ångestlindrande effekt hos deprimerade patienter. Dokumentation saknas för ångestlindrande effekt vid ångest utan samtidig depression.

Vilka läkemedel/kombinationer bör användas med försiktighet/undvikas

Hydroxizin (t.ex. Atarax), prometazin (t.ex. Lergigan), alime­ mazin och antipsykotika ska undvikas. Klometiazol (Heminevrin) är sederande men saknar evidens för anxiolytisk effekt

När/hur avsluta läkemedelsbehandling

SSRI bör alltid trappas ned vid planerad utsättning, eftersom utsättningsbesvär kan uppträda vid snabb utsättning. Pågår SSRI­behandling nära slutskedet av livet bör behandlingen trappas ner till lägsta möjliga dos för att minimera utsätt­ ningsbesvär den dag då patienten inte längre kan svälja läkemedlet. Vid kort återstående livslängd och symtomfrihet kan antidepressiv behandling sättas ut.

Senast ändrad