Sömnstörningar

Vad bör behandlas

Långvariga sömnstörningar som påverkar det dagliga livet.

Viktigt att i första hand utesluta läkemedelsbiverkningar samt diagnostisera och behandla depression demenssjukdom eller bakomliggande somatisk orsak till sömnstörningen (till exempel smärta, astma/KOL med nattlig hypoxi, hjärtsvikt, hypoglykemi, urinretention).

Icke-farmakologisk behandling

Omvårdnadsåtgärder för att skapa trygghet, lugn och god sömnmiljö. Aktivitet dagtid, dagsljus och sen kvällsmåltid för att undvika natthunger är viktigt.

Vilka läkemedel bör användas

Undvik långtidsbehandling.
Lägsta effektiva dos bör användas. Tänk på ökad fallrisk för uppegående patienter.

Förstahandsval är zopiklon 5 mg.

zopiklon (Zopiklon …, Imovane)

Vid tillfällig oro och ångest som ger sömnproblem
Oxazepam 5–10 mg kan vara ett alternativ och ska i så fall tas cirka en timme före sänggåendet. Bensodiazepiner används med försiktighet till äldre då de kan ha negativa effekter på kognitionen och öka risken för fall och frakturer. Behandlingstiden ska tidsbegränsas och ett slutdatum för behandlingen ska anges.

oxazepam (Oxascand)

Vid samtidig depression
Mirtazapin 15–30 mg kan vara ett alternativ.

mirtazapin (Mirtazapin ..., Mirtin)

För kortvarig behandling i samband med konfusion
Klometiazol 300–600 mg kan vara en möjlighet. Flytande beredningsform möjliggör en individualiserad dosering. Ej för nyinsättning i öppenvård.

Vilka läkemedel/kombinationer bör användas med försiktighet/undvikas

Använd ej långverkande bensodiazepiner såsom nitrazepam, flunitrazepam och diazepam, och inte heller propiomazin (Propavan), hydroxizin (Atarax, Hydroxizin), alimemazin(Theralen), prometazin (Lergigan) eller antipsykotiska läkemedel. Samtliga dessa läkemedel medför påtagliga biverkningsrisker hos äldre.

När/hur avsluta läkemedelsbehandling

Eftersträva intermittent behandling. Undvik långtidsbehandling (>2–4 veckor) då evidens för detta saknas.

Behandling kan behövas även i livets slutskede.