Orsakssamband mellan pankreatit och behandling med GLP-1-agonist är inte visat men viss försiktighet bör beaktas både vad gäller GLP-1-agonist och DPP4-hämmare.
I flera metaanalyser har man inte funnit något orsakssamband mellan behandling med GLP1-agonister och pankreatit [1-3] men evidensen är svag (grad 2 av 4 enligt Cochrane [1]). Vidare har fallrapporter publicerats som beskriver pankreatit hos patienter som behandlats med GLP-1 agonister [4]. Det konstaterades i en bedömning av inkretinbaserade läkemedel och pankreasbiverkningar som publicerades i New England Journal of Medicine 2014 att pankreatit får betraktas som en risk i avvaktan på ytterligare underlag [5].
I en nyligen publicerad metaanalys där biverkningar av diabetesläkemedel hos försökspersoner med kardiovaskulär sjukdom har studerats såg man en ökad risk för pankreatit hos patienter som behandlades med DPP4-hämmare (evidensgrad 3 av 4 möjliga). I Fass återfinns varningar för spontant rapporterad akut pankreatit kopplade alla inkretinpreparat. Pankreatit predisponerar för pankreascancer vilket gör att man inte kan nonchalera misstankar på subklinisk eller manifest pankreatit.
Med ovanstående studier och metaanalyser i åtanke bör en fortsatt försiktighet gälla avseende användande av DPP4-hämmare och även GLP-1-analoger hos patienter med hög risk för pankreatit. Vid insättning bör berörda patienter informeras om att pausa med behandlingen om symtom förenliga med pankreatit uppkommer. Vid konstaterad pankreatit bör läkemedlen sättas ut och annan behandling väljas.
Region Stockholms läkemedelskommittés expertgrupp för endokrina sjukdomar
Källa
Senast ändrad
Publicerat
2022-05-17