Utred och behandla osteoporos hos fler

Frakturer orsakade av lågenergitrauma i kombination med låg bentäthet står i Sverige för en mycket stor del av akutsjukvården. Särskilt höft- och kotfrakturer medför ofta stort lidande, bestående funktionsnedsättning och ökad mortalitet. Benspecifik läkemedelsbehandling vid osteoporos minskar signifikant risken för nya frakturer. Fallförebyggande åtgärder är också mycket viktiga för att ytterligare reducera risken.

Osteoporos är en både underdiagnostiserad och underbehandlad sjukdom. Endast 15–20 procent av patienter med genomgången höftfraktur får behandling med benspecifika läkemedel. Med korrekt handläggning avseende riskbedömning, utredning och behandling av osteoporos skulle många frakturer kunna förhindras.

Patienter med mycket stor risk för frakturer är:

• Individer över 50 år med genomgången lågenergifraktur.
• Personer med dokumenterad minskning av kroppslängd >3 cm.
• Personer som står på systemisk kortisonbehandling motsvarande prednisolon ≥5 mg/dygn, som förväntas pågå i minst tre månader. De ska även ha minst en ytterligare stark riskfaktor för fraktur, såsom ålder >60 år eller tidigare fraktur.

Benspecifik läkemedelsbehandling är mycket effektiv för att undvika nya frakturer i dessa patientgrupper. I första hand rekommenderas intravenös bisfosfonat zoledronsyra 5 mg. En adekvat utredning och korrekt initierad behandling kan minska risken för nya frakturer med 20–70 procent, beroende på frakturlokalisation. Den största riskreduktionen ses för de mest allvarliga frakturtyperna, såsom höftfrakturer och kotkompressioner.

Benspecifik behandling efter lågenergifraktur

Alla patienter över 50 år som drabbas av en lågenergifraktur ska bedömas avseende risk för ny fraktur, behov av vidare utredning och benspecifik behandling. Risken för ny fraktur är avsevärt förhöjd under de första två åren efter en lågenergifraktur jämfört med senare förlopp. Det är därför särskilt viktigt att frakturförebyggande behandling inleds tidigt, helst inom de första månaderna efter fraktur. Systematisk identifiering och riskbedömning av patienter med lågenergifraktur bör ske inom ramen för en frakturkedja med koordinator med särskild kompetens inom osteoporos. Efterföljande handläggning med ställningstagande till utredning och benspecifik läkemedelsbehandling baseras på en samlad klinisk värdering. Vid mycket låg bentäthet eller förekomst av multipla kotkompressioner rekommenderas remiss till specialistmottaging för övervägande av anabol behandling innan eventuell antiresorptiv behandling inleds.

Kortisoninducerad benskörhet

Utveckling av kortisoninducerad benskörhet kan ske tidigt efter behandlingsstart. Rekommendationen är därför att alla riskpatienter som påbörjar systemisk kortisonbehandling motsvarande prednisolon ≥5 mg/dag och där behandlingstiden kan bli tre månader eller längre, bör insättas på skelettskyddande läkemedel redan från behandlingsstart och fortsätta så länge kortisonbehandlingen pågår. För alla kortisonbehandlade patienter bör även tillskott av kalcium och D-vitamin övervägas.

Se filmen om det Kloka rådet nedan. Filmen är från år 2021 men informationen stämmer fortfarande. Klicka på CC i filmrutan om du vill välja bort textningen.

Källa

1. Läkemedelsverket. Läkemedel vid osteoporos för att förhindra benskörhetsfrakturer. Behandlingsrekommendation april 2020
2. 1177 för vårdpersonal. Personcentrerat och sammanhållet vårdförlopp. Osteoporos – sekundärprevention efter fraktur 2023
3. Socialstyrelsen. Nationella riktlinjer för rörelseorganens sjukdomar 2021