Målet för omhändertagandet av en patient med förhöjt blodtryck är att minska risken för kardiovaskulär sjukdom och död, med bibehållen livskvalitet. En samlad bedömning av patientens kardiovaskulära risk måste göras och samtliga riskfaktorer av betydelse ska beaktas vid omhändertagandet.
Hälsoekonomiska beräkningar visar att behandling av förhöjt blodtryck är kostnadseffektivt och för många patienter kostnadsbesparande. Vinsterna ökar med stigande ålder och vid förekomst av flera riskfaktorer. Dessa riktlinjer har vetenskapligt stöd för att tillämpas upp till åtminstone 85 års ålder. Värdet vid ännu högre åldrar är ofullständigt känt. Den äldres ofta försämrade ortostatiska tolerans bör beaktas. Individuell hänsyn bör tas.
Det finns fortfarande en betydande underbehandling av hypertoni i Sverige, liksom i andra länder. Det finns samtidigt mycket god dokumentation att blodtryckssänkning ger betydelsefulla behandlingsvinster. Fler patienter bör därför behandlas effektivt (det vill säga till målblodtryck) än vad som sker i dag. Detta kan ske till en mycket låg kostnad (1–3 kr/dag), med god effekt och med få eller inga biverkningar med ett eller flera av de läkemedel som rekommenderas.
Icke-farmakologisk hypertonibehandling
Kvarstående förhöjt blodtryck trots försök till livsstilsförändringar föranleder ofta farmakologisk terapi. Samtliga etablerade antihypertensiva läkemedelsgrupper uppvisar likartad blodtryckssänkande effekt, men omfattningen av dokumentationen vad avser hjärt-kärlprevention samt kostnader för behandling skiljer sig mellan läkemedelsgrupperna.
Diuretikum av tiazidtyp
ACE-hämmare
Angiotensinreceptorblockerare (ARB)
Kärlselektiva kalciumantagonister
Vid intolerans eller otillräcklig effekt
Vid utebliven blodtrycksreduktion eller vid biverkningar bör man byta till läkemedel av annan typ. Om behandlingen tolereras men ger otillräcklig effekt bör man överväga att öka dos och/eller att kombinera med preparat ur annan grupp. Kombinationer av läkemedel från olika preparatgrupper i måttliga doseringar ger en gynnsammare biverkningsprofil än monoterapi i höga doser.
Effekterna på blodtrycket kommer ofta inom dagar till någon vecka men det kan ta upp till två månader för vissa preparatgrupper (diuretika, betablockerare) att ge full antihypertensiv effekt.
Kombinationer av läkemedel bör väljas så att de verkar genom olika mekanismer. Exempel på kombinationer med väl dokumenterad antihypertensiv effekt är diuretika med ACE-hämmare eller ARB, kärlselektiv kalciumantagonist med betablockerare, samt kalciumantagonist med ACE-hämmare.
Den klassiska kombinationen av betablockerare och diuretika ger ökad risk för glukosintolerans och diabetes, vilket bör beaktas. Rekommenderade fasta kombinationer på Kloka Listan 2016: enalapril+hydroklortiazid, kandesartan+hydroklortiazid och losartan+hydroklortiazid.
Ambulatorisk blodtrycksmätning under ett dygn (24 h ABP) eller hemblodtrycksmätning ger värdefull komplementär information till konventionellt uppmätt blodtryck på mottagningen men ersätter inte denna. Hemblodtrycksmätning är ett bra sätt att involvera patienten i behandlingen.
24 h ABP ska göras med validerad utrustning (se www.dableducational.org) och tolkas på ett strukturerat sätt. Mätningar bör göras under vanlig dygnsaktivitet med mätningar tre gånger per timme under hela dygnet. Dagbok med aktivitet och symtom förs. Medelvärden för blodtryck över hela dygnet, dagtid och nattetid beräknas, liksom kvoten natt/dag. Medelblodtryck (mmHg) <135/85 (dag), <120/70 (natt) och <130/80 (dygn) anses ligga inom referensområdet; kvot natt/dag 0,8–0,9.
Hemblodtryck ska mätas med validerad semiautomatisk (oscillometrisk) utrustning (se www.dableducational.org). Handlovsmätare ska ej användas. Patienten ska vara väl informerad. Mätningarna ska ske under samma standardiserade betingelser som vid mätning på mottagning. Gällande rekommendationer förordar mätningar morgon och kväll (båda gånger medelvärde av tre mätningar) under 4–7 dygn, varefter ett medelvärde beräknas för samtliga. Ett hemblodtryck <135/85 mmHg anses normalt.
Region Stockholms läkemedelskommittés expertgrupp för hjärt- och kärlsjukdomar
Källa
Senast ändrad
Viss.nu
Senast uppdaterat
2016-01-28
(ursprungligen publicerat 2000-06-16)