Gå till innehåll

Kommersiellt obunden läkemedelsinformation riktad till läkare och sjukvårdspersonal

Behandling av atopisk dermatit med fokus på kalcineurin­hämmare

Lokalbehandling med kalcineurinhämmare är ett andrahandsalternativ när lokala steroider inte hjälper eller inte kan användas.

Sammanfattning

Mjukgörare som underhållsbehandling samt i kombination med lokala glukokortikoider vid behov.

 

Om patienten inte får tillfredsställande effekt av lokala steroider eller inte tolererar denna behandling kan kalcineurinhämmare användas som ett andrahandsalternativ.

 

Vid terapisvikt kontakta hudläkare.

Atopiskt dermatit är ett kroniskt inflammatoriskt tillstånd i huden med klåda, rodnad, papler (knottror), vesikler (små blåsbildningar) och sprickbildningar. Det drabbar omkring vart fjärde barn och var tionde vuxen. Det finns många olika utlösande faktorer som är viktiga att eliminera eller reducera innan lämplig behandling påbörjas.

I första hand – mjukgörare och glukokortikoider för utvärtes bruk

Grundbehandlingen är mjukgörare då det i många fall finns en barriärskada med hudtorrhet som resultat.

Vid uppblossning av eksem ska olika former av inflammationsdämpande behandling ges.

Lokal glukokortikoidbehandling är förstahandsval och ska användas periodvis. Säkerheten med denna behandling är hög och risken för systembiverkningar är liten. Vid långvarig behandling med grupp III–IV-steroider på stora hudytor finns dock risk för bland annat hudatrofi och lindriga systemeffekter. Eksem i ansiktet ska sällan behandlas med starkare preparat än grupp I, medan man i hudveck kan använda grupp I–II. För hårbotten är grupp II–III lämpligast.

Salvor lämpar sig bäst till torra hudförändringar, krämer till vätskande eksem samt större hudytor och flytande beredningar lämpar sig bäst till hårbevuxna ytor som till exempel hårbotten.

I andra hand – kalcineurinhämmare

Om patienten inte får tillfredsställande effekt av lokala glukokortikoider eller inte tolererar dessa kan kalcineurinhämmarna pimekrolimus och takrolimus användas. Preparaten anses vara ekvipotenta med topikala glukokortikoider grupp I–II, verkar inflammationsdämpande och har en klådstillande effekt. Kalcineurinhämmare ger inte upphov till hudatrofi. De används främst till ansikte, och känsliga hudområden såsom ögonlock, axiller, ljumskar, hudveck och anogenitalt.

Pimekrolimus rekommenderas för behandling av lindrig till medelsvår atopisk dermatit från 3 månaders ålder.

Takrolimus 0,03 % kan användas i åldrarna 2–16 år och takrolimus 0,1 % från 16 år för behandling av måttlig till svår atopisk dermatit.

Kalcineurinhämmare ska appliceras två gånger dagligen tills eksemet är läkt. Därefter två gånger per vecka som underhållsbehandling för att förebygga recidiv i upp till sex veckor.

Behandlingstiden kan variera beroende på svårighetsgraden samt behandlingsresultat. Om ingen effekt ses efter sex veckor ska diagnosen omvärderas.

Remittera till hudläkare

Om ovanstående behandlingar inte har avsedd effekt, trots god följsamhet rekommenderas kontakt med hudläkare för ställningstagande till medicinsk ljusbehandling eller systembehandling.

Behandling av atopisk dermatit hos barn skiljer sig inte i stort från den hos vuxna och beror på utbredning och svårighetsgrad.

Behandlingsmodell för atopisk dermatit hos barn och vuxna

Basbehandling – primärvård




Patientutbildning

Mjukgörande läkemedel

Lokal inflammationsdämpande behandling vid aktivt eksem och därefter vid behov som underhållsbehandling: kortikosteroid, kalcineurinhämmare

Kompletterande behandling vid otillräcklig effekt – specialistvård







Medicinsk ljusbehandling

Systemisk inflammationsdämpande behandling vid svår atopisk dermatit:

– ciklosporin (begränsad tid), metotrexat (saknar godkänd indikation)

– interleukinhämmare, JAK-hämmare

Region Stockholms läkemedelskommittés expertgrupp för hud- och könssjukdomar

Senast ändrad