Förutom risken för beroendeutveckling och vanliga biverkningar av opioder, såsom förstoppning, dåsighet och illamående, finns ytterligare skäl att avstå från opioider vid behandling av funktionell buksmärta. Behandling med opioider vid funktionell smärta kan leda till utveckling av ett tillstånd som kallas narcotic bowel syndrome.
Narcotic bowel syndrome diagnostiseras enligt Rom-IV kriterierna:
Patienten måste uppfylla samtliga nedanstående kriterier och de ska vara uppfyllda under minst tre månader och ha debuterat för minst sex månader sedan.
Mekanismerna bakom narcotic bowel syndrome är ofullständigt kända men opoidinducerad hyperalgesi är en sannolik mekanism. Det definieras som ett tillstånd med nociceptiv sensitering orsakad av opioidmedicinering. Tillståndet karakteriseras av paradoxal respons, vilket innebär att en patient som behandlas med opioider mot smärta över tid kan bli mer känslig för smärtstimuli och således trots sin smärtbehandling med opioider utveckla en förvärrad smärtproblematik. Den upplevda smärtan kan till sin karaktär vara samma som den underliggande smärtan men kan också skilja sig från denna.
Tillståndet är mycket svårbehandlat och bygger på en strukturerad avgiftning (inneliggande eller polikliniskt) där förutom en strukturerad nedtrappning av opioider också ges behandling med alternativa läkemedel till exempel tricykliska antidepressiva, TCA, eller serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare, SNRI. De långsiktiga resultaten är dock nedslående och två tredjedelar av de patienter som genomgått avgiftningsprogram har vid uppföljning tre månader senare åter behandling med opioider.
Det absolut viktigaste är att läkare som behandlar patienter med olika typer av funktionell buksmärta är medvetna om risken för utveckling av narcotic bowel syndrome och således avstår från opioidbehandling.
Region Stockholms läkemedelskommittés expertgrupp för mag- och tarmsjukdomar
Källa
Senast ändrad
Uppdaterat
2020-09-15
(ursprungligen publicerat 2017-10-12)