Kommersiellt obunden läkemedelsinformation riktad till läkare och sjukvårdspersonal

Behandling med protonpumpshämmare är olämplig vid magont utan känd orsak

Magont utan känd orsak är vanligen av funktionell natur och övergående. Behandlingsnyttan med protonpumpshämmare, PPI, är därför mycket begränsad.

En metaanalys av de studier som är gjorda på behandling av funktionell dyspepsi med protonpumpshämmare visade begränsad nytta, NNT (number needed to treat) på ungefär 15. Att PPI alls hade en, om än liten, effekt, betingas troligen av att en varierande andel patienter med refluxsymtom inkluderats i studierna och vid reflux är PPI-behandling av visat stort värde.

Magont utan känd orsak kan vara uttryck för en ulkussjukdom, med klar indikation för PPI-behandling, liksom en mängd andra sjukdomar som inte svarar på behandling med PPI.

Inför gastroskopi är det viktigt att undvika PPI, som i väntan på undersökning kan bidra till utläkning av, eller åtminstone epitelialisera, ett eventuellt ulkus. Symtomatisk behandling med antacida är ett alternativ i väntan på gastroskopi.

Alla patienter med magont behöver inte gastroskoperas, men indikationen för det stärks vid alarmsymtom och vid ålder över 50 år. Övriga utredningsåtgärder får väljas utifrån de symtom som patienten har. Vid frånvaro av alarmsymtom är exspektans med uppföljning ett bra alternativ.

Region Stockholms läkemedelskommittés expertgrupp för mag- och tarmsjukdomar

Källa

  1. Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU. Dyspepsi och reflux - en systematisk litteraturöversikt. Rapport 185, maj 2007

Senast ändrad 2020-09-15

Senast uppdaterat
2020-09-15
(ursprungligen publicerat 2009-07-07)