Kommersiellt obunden läkemedelsinformation riktad till läkare och sjukvårdspersonal

Uppblåsthet och gaser – rekommendationer för behandling

Gas

Gas förekommer i små mängder i tarmen, normalt mindre än 200 ml. Den kommer huvud­sakligen från nedsvald luft, diffusion från blodet, bakteriell produktion och från en kemisk reaktion mellan bikarbonat och saltsyra.

Gas avlägsnas från tarmen via rapning, passage via rektum (flatulens), diffusion till blodet och bakteriell konsumtion. Passage via rektum har i studier visat sig vara i genomsnitt 700 ml per dag. Frekvensen är i genomsnitt tio gånger per dag men med stor spridning och upp till 25 gånger per dag räknas som normalt.

Tarmgas består till 99 procent av kväve, syre, väte, koldioxid och metan. Fördelningen dem emellan varierar över tid, mycket beroende på födan och tarmfloran.

Kväve kommer från nedsvald luft medan vätgas, koldioxid och metan produceras vid fermenteringen av ej absorberade kolhydrater i kolon.

Stora flatusmängder beror framför allt på ökande vätgasvolymer. En diet med endast litet intag av laktos, stärkelse och baljväxter reducerar flatusmängden hos de flesta individer.

Flatus dåliga lukt kommer från små mängder svavelinnehållande gaser. Dessa absorberas normalt fullständigt genom tarmväggen. Illaluktande gaser kan bildas vid snabb tarmpassage och när svavelinnehållet i tarmen är stort på grund av konsumtion av till exempel öl och proteiner som metaboliseras av tarmfloran.

Vid gasrelaterade symtom ska man skilja på besvär som orsakas primärt av ökad gasproduktion och på besvär som beror på ökad visceral känslighet eller omfördelning av gas men där mängden gas inte är ökad.

Ökad gasproduktion beror ofta på kosthållning men kan även bero på malabsorptionstillstånd (till exempel laktosintolerans eller exokrin pankreasinsufficiens).

Kliniskt kan man skilja på två olika symptomtyper i de fall mängden gas inte är ökad. Den första typen är bloating, en subjektiv känsla av uppblåsthet och fyllnad i buken som främst förklaras av en ökad visceral känslighet där även en normal mängd gas upplevs besvärande. Den andra typen är en mätbar svullnad av buken (abdominal distension). Hos dessa patienter sker en paradoxal reaktion där diafragmans medelläge sänks istället för att, som i normalfallet, höjas vid intag av föda. Denna reaktion leder till en ofrivillig avslappning av bukmuskulaturen och ger en svullen mage och beror inte på en ökad mängd gas.

Patienter som söker vård för gasrelaterade symtom har i hög utsträckning även andra mag-tarmsymtom som vid IBS (irritable bowel syndrome). Ofta upplever patienten med IBS svullnad och uppblåsthet som de mest plågsamma symtomen.

Rapning sker av nedsvald luft i samband med måltid. Större mängder nedsvald luft kan upplevas som uppblåsthet och tryckkänsla i övre delen av buken. Patienter med upprepade rapningar aspirerar luft till hypofarynx före varje rapning. Större delen av den luften kommer aldrig ned till magsäcken.

Behandling

Val av lämplig behandling ska styras av orsaken till patientens symtom.

Kostråd

Allmänna goda råd är att äta långsamt, ofta, tugga noga och äta små portioner.

För patienter där besvären beror på ökad mängd gas relaterat till kostvanor samt för patienter med IBS som reagerar med symtom på normalt intag av gasbildande livsmedel är kostråd basen för behandlingen. Kostbehandling som har visat sig vara effektiv för patienter med IBS och gasbesvär är kosthållning som går ut på att man minskar intaget av föda med låg halt av fermenterbara kolhydrater, så kallad low FODMAP. Denna typ av behandling ska alltid initieras och följas upp av dietist.

Övrig behandling

För patienter med abdominal distension kan avslappnings- och andningsövningar hos sjukgymnast vara av värde. Syftet med andningsövningar är att normalisera den diafragmala reaktionen i samband med måltider.

Farmakologisk behandling

Specifik farmakologisk behandling mot uppblåsthet har bristande vetenskapligt stöd avseende klinisk effekt. Ett exempel på detta är dimetikon som används av många patienter.

Pre- eller probiotika har i mindre studier visat sig ha effekt på uppblåsthet och flatulens hos patienter med IBS. Troligen har olika bakteriestammar varierande effekt på symtomen. Bifidobakterier verkar ha en bättre effekt, men någon säker rekommendation kan inte göras.

Annan behandling vid funktionell mag-tarmsjukdom där uppblåsthet är ett delfenomen kan bidra till minskade besvär. Se IBS (Irritable bowel syndrome) på www.viss.nu.

Region Stockholms läkemedelskommittés expertgrupp för mag- och tarmsjukdomar

Källa

  1. Di Stefano M, Miceli E, Armellini E, Missanelli A, Corazza GR. Probiotics and functional abdominal bloating. J Clin Gastroenterol. 2004 Jul;38(6 Suppl):S102-103
  2. Levitt MD. Volume and composition of human intestinal gas determined by means of an intestinal washout technic. N Engl J Med. 1971 Jun 24;284(25):1394-1398
  3. Levitt MD, Bond JH Jr. Volume, composition, and source of intestinal gas. Gastroenterology. 1970 Dec;59(6):921-929
  4. Sullivan SN. Functional abdominal bloating with distention. ISRN Gastroenterol. 2012;2012:721820
  5. Barba E, Burri E, Accarino A, Cisternas D, Quiroga S, Monclus E et al. 1. Abdominothoracic mechanisms of functional abdominal distension and correction by biofeedback. Gastroenterology. 2015 Apr;148(4):732-9

Senast ändrad 2020-09-15