Inflammation i ögats bindehinna (konjunktiva) kan uppkomma av flera orsaker, till exempel infektioner, allergier och olika irritativa agens.
Infektiös konjunktivit är ett vanligt tillstånd och uppkommer ofta i anslutning till en övre luftvägsinfektion, framför allt hos barn. Den kan orsakas av bakterier eller virus, men även av andra mikroorganismer såsom Klamydia.
Bakteriell konjunktivit
De dominerande patogenerna vid bakteriell konjunktivit är Staphylococcus aureus och Staphylococcus epidermidis, men även streptokocker, haemophilus och andra patogener förekommer. En bakteriell konjunktivit brukar ha en påtagligt varig sekretion. Den läker ofta spontant, men behandling med antibiotika lokalt kan övervägas (se avsnitt om behandling).
Virusutlöst konjunktivit
Flera virus kan ge upphov till konjunktivit, ofta i anslutning till en övre luftvägsinfektion. En viruskonjunktivit brukar orsaka en något mindre purulent sekretion och ofta syns folliklar, det vill säga bleka och runda upphöjningar i konjunktiva, mest framträdande i nedre fornix.
Några specialformer av viruskonjunktivit finns, exempelvis adenovirus, enterovirus, Molluscum contagiosum och herpes. Adenovirus kan ge upphov till den så kallade epidemiska keratokonjunktiviten. Ofta har patienterna preauriculära adeniter och små ytliga infiltrat och färgbarheter på kornea. Dessa infiltrat kan kvarstå under flera månader och förorsaka ljuskänslighet, lätt synnedsättning och främmande kroppskänsla. Någon kausal behandling finns inte.
Klamydiakonjunktivit
Detta tillstånd är vanligtvis ensidigt och ofta ses tydliga folliklar i nedre fornix. Sekretionen brukar vara ganska måttlig. Klamydiakonjunktivit smittar via kontakt med genital sekretion och ses därmed nästan alltid i anslutning till venerisk sjukdom. Efter positivt odlingssvar ska patienterna remitteras till venereologisk klinik för utredning och systemisk behandling.
Diagnosen ställs på de kliniska fynden och anamnesen. För differentialdiagnoser, se Riktlinjer för handläggning av röda ögon.
Odling från konjunktivalsekret är sällan indicerad. Vid misstanke på Klamydiainfektion ska odling tas, men för övrigt tas odling endast i speciella fall, och då av ögonspecialister. Vid neonatal konjunktivit bör gonokock- och klamydiaodling tas rutinmässigt.
En infektiös konjunktivit läker i allmänhet ut spontant och behöver ofta inte behandlas. Detta gäller i synnerhet de konjunktiviter som uppträder i anslutning till en övre luftvägsinfektion. Patienten rekommenderas att tvätta bort intorkat var i ögonfransarna med vanligt vatten, att tänka på handhygien (kontaktsmitta) och att avstå från kontaktlinsbärande. Denna grundbehandling är densamma för både virus- och bakterieinfektion.
Vid bakteriell konjunktivit med purulent sekretion kan lokal antibiotikaterapi vara indicerad för att förkorta läkningstiden något.
I första hand rekommenderas fusidinsyra som har effekt främst mot stafylokocker, den vanligaste patogenen vid bakteriell konjunktivit. Övriga preparat bör reserveras för speciella fall och för behandling av keratiter. Kombinationspreparat innehållande antibiotika och steroider bör som regel inte användas vid konjunktiviter.
Om effekt inte uppnås av antibiotikabehandling inom cirka en vecka kan detta tala för att virus är orsakande, men man bör överväga alternativa diagnoser eller utlösande orsaker, såsom felställning av ögonlock, främmande kropp och tårvägsstenos. Kontakta eventuellt en ögonspecialist.
Konjunktiviten kan vara ett delsymtom i en annan infektion, exempelvis klamydia eller en bakteriell övre luftvägsinfektion, vilket kan motivera peroral antibiotikabehandling.
Region Stockholms läkemedelskommittés expertgrupp för ögonsjukdomar
Källa
Senast ändrad
Viss.nu
Senast uppdaterat
2020-02-25
(ursprungligen publicerat 2004-09-29)