Om sjukdomarna och vaccinerna
Bältros (herpes zoster)
Sjukdom
Bältros (Herpes zoster) orsakas av varicella zoster-virus. Första gången en person infekteras med varicella zoster-virus ger det vattkoppor. Därefter lägger sig viruset latent i sensoriska nervrötter. Det cellulära immunförsvaret försämras med åldern, eller kan påverkas av viss medicinering, och när det når under en viss nivå av skyddande förmåga blommar infektionen ut igen i den nervrot som är angripen och ger bältros.
Bältros är vanligast hos äldre och incidensen ökar stadigt från 50 års ålder. Risken hos en person att få herpes zoster under en livstid har beräknats till 30 procent. Sjukdomen ger vanligen smärta och utslag i form av blåsor. Oftast sitter blåsorna på ena sidan av bålen, men bältros kan drabba alla delar av kroppen.
En vanlig komplikation är postherpetisk neuralgi med smärta i nerver som kvarstår mer än tre månader. Postherpetisk neuralgi är ett svårbehandlat smärttillstånd som drabbar cirka 10 procent av dem som får bältros. Incidensen av postherpetisk neuralgi och andra komplikationer ökar med åldern och ses framförallt efter 65–70 års ålder. Immunsuppression ökar risken för svår sjukdom. Generaliserad herpes zoster, är en mycket allvarlig komplikation hos patienter med grav immunbrist.
Sjukdomsförloppet kan förkortas med hjälp av antiviral medicinering om denna påbörjas inom 72 timmar efter debut av blåsor. Antiviral medicinering påverkar dock inte incidensen av postherpetisk neuralgi.
Sjukdomsinformation om vattkoppor och bältros (Folkhälsomyndigheten)
Vaccin mot bältros
Det finns två godkända vacciner, Zostavax och Shingrix, mot herpes zoster och dess komplikation postherpetisk neuralgi.
Shingrix är ett inaktiverat vaccin som rekommenderas i två doser givna med två månaders intervall Shingrix finns tillgängligt på privata vaccinationsmottagningar, men är i nuläget inte tillgängligt för receptförskrivning. Det är ett så kallat subenhetsvaccin, och innehåller ett rekombinant varicella zoster-virus antigen, glykoprotein E (gE), och ett adjuvantsystem (AS01B). Kliniska studier har visat att vaccination minskade incidensen av bältros med över 96 procent hos personer 50–69 år och med över 91 procent hos personer över 70 år. Effekten mot postherpetisk neuralgi var 91 procent respektive 89 procent. Den höga skyddseffekten mot bältros var således oberoende av ålder. Uppföljningen visar att skyddseffekten fortsatt är 84 procent 7–8 år efter vaccination. Immunogenicitet har följts upp och visat att antikroppssvar och cellförmedlad immunitet sjönk något de första åren men fortfarande nio år efter vaccinationen var aktiviteten högre än innan vaccinationen.
Registreringsstudierna för Shingrix inkluderade bara immunkompetenta individer. Studier av i vissa immunsupprimerade populationer har gjorts och visar god skyddseffekt och säkerhet.
Zostavax är ett levande försvagat vaccin mot herpes zoster och innehåller samma virusstam som vattkoppsvaccinet men i betydligt större mängd. Vaccinet är kontraindicerat för immunsupprimerade personer. Kliniska studier har visat att vaccination minskade incidensen av bältros med 65 procent hos personer 60–69 år och postherpetisk neuralgi med 67 procent. Skyddseffekten mot herpes zoster minskade med ökande ålder (38 procent i åldersgruppen >70 år) medan effekten mot postherpetisk neuralgi inte uppvisade någon åldersskillnad. Långtidsstudier har visat att vaccinskyddet sjunker successivt och efter sex år var effekten mot bältros mindre än 35 procent och efter nio till elva år kunde ingen skyddseffekt påvisas. Inga rekommendationer om påfyllnadsdos finns i nuläget.
Covid-19
Se Folkhälsomyndighetens information covid-19.
Difteri
Sjukdom
Difteri är en allvarlig svalginfektion som i början liknar halsfluss, men som kan utvecklas till en svår infektion med stora beläggningar i svalget, och andningsbesvär. Difteribakterien utsöndrar ett toxin som kan orsaka hjärtmuskelinflammation, nervförlamningar samt njurskador. Dödligheten i luftvägsdifteri är 5–10 procent. I Sverige förekommer difteri endast som enstaka importfall. Sjukdomen kan dock snabbt komma tillbaka vid otillräckligt skydd i befolkningen och då särskilt hos yngre och äldre vuxna.
Stelkramp
Sjukdom
Stelkramp orsakas av en bakterie som finns i jord och förekommer i hela världen. Det är idag en mycket ovanlig sjukdom i Sverige eftersom de flesta är väl vaccinerade, varje år inträffar dock enstaka fall hos ovaccinerade.
Vid utvecklad stelkramp får patienten smärtsamma, krampliknande muskelsammandragningar. Obehandlad kan den leda till döden.
Personer som är födda efter 1960 är i regel grundvaccinerade mot stelkramp, liksom män födda innan dess som genomfört värnpliktstjänstgöring. Det gör att det är framför allt äldre kvinnor som riskerar att vara helt oskyddade. Äldre personer bör därför tillfrågas om sitt stelkrampsskydd och erbjudas grundvaccination om de helt saknar skydd. Tidigare grundvaccinerade personer ska erbjudas en boosterdos om det gått mer än 20 år sedan föregående dos. Läs om stelkrampsprofylax på Vårdgivarguiden.
Kikhosta
Sjukdom
Kikhosta är en luftvägsinfektion. Den börjar med förkylningssymtom som efter några dagar övergår i hosta med kikningar. Sjukdomen slår allra hårdast mot de yngsta, framför allt mot de ovaccinerade spädbarnen som ofta behöver sjukhusvård och där även dödsfall kan inträffa. Då barnen blir vaccinerade enligt det nationella vaccinationsprogrammet är numera smittkällan för spädbarnen mest vuxna, föräldrar samt mor- och farföräldrar, vilka därför särskilt bör se över sitt vaccinationsskydd innan barnet är fött. Folkhälsomyndigheten rekommenderar att alla gravida vaccineras mot kikhosta, efter vecka 16, för att skydda spädbarn mot svår sjukdom. Rekommendationen gäller vid varje graviditet.
Genomgången kikhosta ger inte långvarigt eller livslångt skydd. Skyddet efter naturlig infektion varar i cirka 15–20 år och skyddet efter vaccinationen varar i 5–7 år.
Vaccin mot difteri (D/d), stelkramp (tetanus, T) och kikhosta (pertussis, p)
I Sverige och i de flesta andra länder ingår grundvaccination mot difteri (fulldos= D) och tetanus (T) i nationella vaccinationsprogrammet. Därefter rekommenderas påfyllnadsdoser var 20:e år. Grundvaccinationerna för vuxna som är födda i andra länder kan behöva ses över. Påfyllnadsdoser i vuxen ålder ges med vaccin med lägre difteriantigenhalt (d). Monovalenta vacciner finns inte längre. Kombinationsvaccin mot stelkramp och difteri samt även mot stelkramp, difteri och kikhosta får därför användas vid grundvaccination av vuxna och vaccin för påfyllnadsdos till gravida från vecka 16, vid varje graviditet, för att skydda det nyfödda barnet mot svår kikhosta och komplikationer.
Vaccin för grundimmunisering (fulldosvaccin) av barn mot stelkramp, difteri och kikhosta (kan användas off-label som grundvaccinering till vuxna) | |
|---|---|
Tetravac* (grundimmunisering, innehåller även vaccin mot polio) |
*Upphandlat i Region Stockholm.
Vaccin för påfyllnadsdos av stelkramp, difteri och kikhosta till gravida för att skydda det nyfödda barnet | |
|---|---|
Boostrix (påfyllnadsdos) | |
Triaxis (påfyllnadsdos) |
Vaccin för påfyllnadsdos av stelkramp, difteri och kikhosta till ungdomar i det allmänna vaccinationsprogrammet och som påfyllnadsdos till vuxna var 20:e år | |
|---|---|
Boostrix (påfyllnadsdos) | |
diTeBooster (påfyllnadsdos)* | |
diTekibooster (påfyllnadsdos)* |
*Upphandlat i Region Stockholm.
Hepatit A
Sjukdom
Hepatit A-virus överförs via förorenat dricksvatten eller livsmedel. Inkubationstiden är sex veckor. Smitta kan även överföras från person till person vid nära kontakt. Vuxna utvecklar vid smitta feber och symtom på ikterus med leverpåverkan. Sjukdomen blir inte kronisk och den ger livslång immunitet, men cirka 1 procent utvecklar leversvikt som kan kräva levertransplantation.
Vaccin
Monovalenta vacciner mot hepatit A
Det finns tre godkända monovalenta vacciner mot hepatit A; Havrix, Vaqta samt Avaxim.
Skyddsdurationen efter två doser är minst 30 år.
Monovalenta vacciner mot hepatit A | |||
|---|---|---|---|
| Vaccin | Ålder | Dosering | Tidsintervall |
| Havrix | ≥16 år | 1 ml (1 440 ELISA U/ml) | 0, 6–12 mån |
| Vaqta* | ≥18 år | 1 ml (50 E) | 0, 6–12 mån |
| Avaxim | ≥16 år | 0,5 ml | 0, 6–12 mån (upp till 36 mån) |
*Upphandlat i Region Stockholm.
Kombinationsvaccin hepatit A och B
Vaccin mot hepatit A och B finns även som kombinationsvaccin, Twinrix. Twinrix finns för vuxna i tre-dosschema (0, 1, 6 månader). Skyddsdurationen för Twinrix är minst 20 år.
Hepatit B
Sjukdom
Hepatit B är ett virus som angriper levern och förorsakar akut hepatit B samt kan leda till kronisk infektion. Symtomen varierar från lindrigt subkliniska till allvarliga med bestående leverskada och i sällsynta fall död som följd. Av vuxna som smittas med hepatit B blir 5–10 procent kroniska smittbärare. Idag finns tillgång till antiviral behandling för personer med kronisk hepatit B varför dessa bör remitteras till infektionsklinik för bedömning av indikation för antiviral behandling, vilket är beroende av grad av leverskada.
Vaccin
Tre vacciner finns godkända, Engerix-B (upphandlat), HBVAXPRO samt Fendrix. Engerix-B och HBVAXPRO bedöms likvärdiga och ges normalt i tre doser för primärimmunisering. Fendrix är ett vaccin med förstärkt adjuvans som rekommenderas för patienter med njurinsufficiens, inklusive prehemodialys och hemodialyspatienter från 15 år och äldre. Primärimmunisering med Fendrix består av fyra doser.
Vaccinationsserien för Engerix B och HBVAXPRO innehåller tre doser oberoende av ålder; vid tidpunkt 0, 1 och 6–12 månader. Det finns även ett snabbare schema, med immunisering vid 0, 1 och 2 månader, som ger ett snabbare skydd och förväntas ge bättre patientföljsamhet. Används detta schema ska en fjärde dos ges efter 12 månader för att säkerställa långtidsskydd.
Se även kombinationsvacciner hepatit A och B (under hepatit A).
Monovalenta vacciner mot hepatit B (för vaccination av barn, se barn- respektive reseavsnitt) | |||
|---|---|---|---|
| Vaccin | Ålder | Dosering | Dosintervall |
| Engerix-B* | ≥16 år | 1 ml (20 mikrogram/1,0 ml) | 0, 1, 6–12 mån |
| HBVAXPRO | ≥16 år | 1,0 ml (10 mikrogram) | 0,1, 6 mån |
| Fendrix ** | ≥15 år | 0,5 ml | 0, 1, 2, 6 mån |
*Upphandlat i Region Stockholm.
**För patienter med njurinsufficiens.
Influensa
Sjukdom
Influensa är en luftvägsinfektion, som varje år uppträder i större eller mindre epidemier. Äldre personer och de med immunsuppression har ökad risk för svår sjukdom och komplikationer, Symtomen är snabbt inträdande frossa, feber, muskelvärk och huvudvärk samt sjukdomskänsla. Influensa kan även ge symtom från magtarmkanalen. En vanlig komplikation hos framför allt äldre är bakteriell lunginflammation.
Vaccin
För aktuella vacciner och rekommendationer se Smittskydd Stockholm inför varje influensasäsong.
Meningokockinfektion
Sjukdom
Meningokockinfektioner förekommer över hela världen, men är vanligare i vissa områden. Ibland uppstår mindre eller större utbrott, då flera personer insjuknar. En meningokockinfektion kan orsaka allvarlig och livshotande sjukdom med meningit och/eller sepsis/septikemi. Infektionen förekommer i alla åldrar, men främst drabbas barn under 5 års ålder och tonåringar. Smittspridningen av meningokocker sker huvudsakligen med sekret från svalg och luftvägar. Bärarskap av bakterien förekommer i befolkningen och är högst i åldern 15–25 år.
Vaccination av friska vuxna rekommenderas vid resor till områden med hög förekomst av invasiv meningokocksjukdom, eller till länder som föreskriver vaccination.
Vaccin
Vaccin mot meningokock grupp A, C, W-135 och Y
Det finns två kombinationsvacciner mot typ A, C, W-135 och Y, Nimenrix och Menveo. Båda vaccinerna ges i engångsdos (se tabell).
Vaccin mot meningokock grupp A, C, W-135 och Y
Vaccin | Dosering till vuxna | Dosintervall |
|---|---|---|
| Nimenrix | 0,5 ml | Engångsdos |
| Menveo | 0,5 ml | Engångsdos |
Rekommendationer avseende när boosterdos till friska saknas.
Vaccin mot meningokock grupp B
Det finns två proteinvacciner mot grupp B meningokocker: Bexsero och Trumenba. Bexsero är ett multikomponent-vaccin som innehåller fyra proteinantigener och är godkänt från 2 månaders ålder. Trumenba innehåller två proteinantigener och är godkänt från 10 års ålder.
Vaccin mot meningokock grupp B
Vaccin | Dosering till vuxna | Dosintervall |
|---|---|---|
| Bexsero | 0,5 ml | Två doser med två månaders intervall |
| Trumenba | 0,5 ml | Två doser med sex månaders intervall. Tre-dosschema (0, 1, 6 månader) rekommenderas till medicinska riskgrupper och i utbrottssituationer med hög risk för smitta |
Rekommendationer avseende när boosterdos till friska saknas.
Mässling (morbilli)
Sjukdom
Mässling är en mycket smittsam virussjukdom som endast smittar människor. Mässling sprids via luftburen droppsmitta. Inkubationstiden från smitta till feber är 7–18 (21) dagar. Man är smittsam från några dagar innan utslagen kommer till fyra dagar efter att de försvunnit.
Symtom är måttlig till hög feber, snuva, konjunktivit med ljusskygghet, torrhosta och påverkat allmäntillstånd. På fjärde dygnet uppstår det för mässling typiska utslaget som varar cirka en vecka. Behandlingen än symtomatisk. Barn och vuxna med immunnedsättning riskerar allvarlig sjukdom och dödsfall, men även hos tidigare friska i i-länder förekommer dödsfall hos någon promille.
Innan vaccination infördes i det allmänna barnvaccinationsprogrammet 1982 var mässling en epidemisk sjukdom där ett antal barn drabbades av hjärninflammation (1/1 000) varje år med i vissa fall bestående skador. En eller fler komplikationer förekommer i ungefär 20 procent av alla mässlingsfall såsom öroninflammation och lunginflammation. Risken för svåra komplikationer är högre bland spädbarn, vuxna och immunsupprimerade personer. En sen komplikation i form av en degenererande hjärninflammation kallad subakut skleroserande panencefalit uppträder i mycket sällsynta fall, enligt WHO 4–11/100 000.
Hos exponerad kan vaccination mycket tidigt (inom tre dygn) eller behandling med immunglobulin (inom sex dygn) förhindra att sjukdomen bryter ut, eller ge mildare sjukdom.
Påssjuka (parotit)
Sjukdom
Parotit orsakas av virus som ger en luftvägsinfektion som särskilt drabbar spottkörtlarna. Påssjuka är som regel beskedlig men kan kompliceras av hjärnhinneinflammation, någon gång med kvarstående men som bestående dövhet. Orchit, testikelinflammation, drabbar män huvudsakligen efter puberteten och kan i enstaka fall leda till sterilitet. Vaccination görs för att förhindra dessa komplikationer.
Röda hund (rubella)
Sjukdom
Rubella orsakas av virus och är som regel lindrig med katarrala symtom och hudutslag. Någon behandling mot röda hund finns inte. Om en gravid kvinna får sjukdomen under första trimestern, löper fostret stor risk att få en kongenital infektion med bland annat hjärtfel samt allvarliga hörsel- och ögonskador. Hörselskador kan inträffa vid infektion upp till tjugonde graviditetsveckan.
Allmän vaccination av barn förhindrar virusspridning, vilket ger ett indirekt skydd för eventuellt ovaccinerade gravida kvinnor.
Vaccin mot mässling, påssjuka, röda hund (MPR)
Vaccinet ges i barnvaccinationsprogrammet i två doser: vid 18 månaders ålder och vid 5–6 års ålder. Allmän vaccination infördes till barn födda 1981. Vuxna födda före 1960 räknas som immuna/har haft sjukdomen. Vuxna födda mellan 1960–1981 har osäker immunitet och om man inte säkert vet att personen har haft mässling eller bara fått en dos vaccin så rekommenderas två doser enligt nedan.
Vacciner mot mässling, påssjuka och röda hund
Vaccin | Icke-immuna vuxna |
|---|---|
M-M-RVAXPRO* | Två doser med minst en månads mellanrum |
Priorix** | Två doser med minst en månads mellanrum |
*Upphandlat nationellt för barnvaccinationsprogrammet som förstahandsval.
** Upphandlat nationellt för barnvaccinationsprogrammet som andrahandshandsval vid brist på M-M-RVAXPRO.
Pneumokocker
Sjukdom
Det finns mer än 95 olika serotyper av Streptococcus pneumoniae (pneumokocker). Bakterien är förutom sjukdomsframkallande en vanlig symtomfri kolonisatör av små barns övre luftvägar, vilket gör att närakontakt med småbarn är en vanlig orsak till att vuxna blir smittade och ibland sjuka. Innan konjugerat pneumokockvaccin infördes i barnvaccinationsprogrammet i Sverige 2009 var bakterien en av de vanligaste bakteriella orsakerna till otit, sinuit/etmoidit, pneumoni, bakteriemi och meningit hos både barn och vuxna. Efter införandet har förekomsten av framför allt meningit och bakteriemi hos barn minskat kraftigt.
Hos äldre personer har inte motsvarande minskning setts, utan pneumokocker är fortfarande en viktig orsak till pneumoni, bakteriemi och meningit. Genom flockeffekt har visserligen de pneumokocktyper som finns i barnvaccinet minskat även hos vuxna, men i stället har andra icke vaccintyper ökat. Det kolhydratvaccin mot pneumokocker som i första hand rekommenderas till vuxna, och som innehåller 23 serotyper, ger ett visst skydd mot pneumokockpneumoni och ett bra skydd mot svår pneumokockpneumoni med bakteriemi.
Vaccin
Det finns två typer av vaccin för vuxna, ett rent polysackaridvaccin, Pneumovax och flera olika proteinkonjugerat pneumokockvaccin, Prevenar 13, Vaxneuvance och Apexxnar. För detaljerad information se Vårdgivarguiden.
Polysackaridvaccin
Polysackaridvaccinet innehåller de 23 vanligaste serotyperna, så kallat 23-valent vaccin, PPV23, (Pneumovax). Dessa serotyper orsakar tillsammans merparten av alla invasiva pneumokockinfektioner hos vuxna.
Konjugatvaccin
De proteinkonjugerade pneumokockvaccinerna som är godkända för vuxna innehåller 13 (Prevenar 13), 15 (Vaxneuvance) eller 20 serotyper (Apexxnar). De ger en bättre immunstimulering till vuxna personer som har nedsatt immunförsvar på grund av sjukdom eller behandling, än det rena polysackaridvaccinet. Flockeffekten av barnvaccinationsprogrammet har dock lett till att andelen infektioner av vaccintyp som kan förhindras genom att vaccinera vuxna med samma vaccin har minskat kraftigt. Apexxnar rekommenderas bara som tillägg till Pneumovax hos de riskgrupper som har mycket ökad risk för pneumokockinfektion (Vårdgivarguiden).
TBE, fästingburen hjärninflammation
Sjukdom
Varje år drabbas cirka 200–300 personer av fästingburen encefalit i Sverige.
Symtomen är feber, huvudvärk och muskelvärk. Efter en veckas förbättring återinsjuknar en fjärdedel med hög feber, kraftig huvudvärk samt andra symtom på hjärninflammation.
Behandlingen är symtomatisk och prognosen i de flesta fall god, men cirka 10 procent får förlamningar och drygt en tredjedel andra långdragna eller bestående men.
Vaccin
TBE-vaccin kan ges från 1 års ålder och ger generellt ett bra skydd mot sjukdom hos barn och vuxna.
Det finns två likvärdiga vaccin mot TBE, Encepur och FSME-IMMUN. Gränsen då man går över från barn till vuxen skiljer sig åt för de båda, Encepur vuxen ges från 12 år medan FSME-IMMUN vuxen ges från 16 år.
För att åstadkomma en stabil långtidsimmunisering ges först tre doser som grundimmunisering och därefter en boosterdos efter tre år. Därefter ges påfyllnadsdos vart femte år. Vaccinationen bör påbörjas i god tid före fästingsäsongen.
När vaccinering påbörjas efter 50 års ålder eller om personen är immunsupprimerad oavsett ålder ska grundvaccinationen innehålla en extra dos. För mer information om vaccination mot TBE, se Vårdgivarguiden.
Vacciner mot TBE
Vacciner mot TBE | |||
|---|---|---|---|
| Vaccin | Grupp | Grundimmunisering | Påfyllnadsdoser |
| Encepur* | Friska vuxna <50 år | Tre doser: 0, 1–3 mån samt 5–12 månader efter dos 2 i god tid inför nästa säsong | Efter tre år och därefter vart femte år |
| Immunsupprimerade och personer >50 år | Fyra doser: 0, 1 mån, 2 mån efter dos 2, samt 5–12 månader efter dos 3, i god tid inför nästa säsong | Efter tre år och därefter vart femte år | |
| FSME-IMMUN | Friska vuxna <50 år | Tre doser: 0, 1–3 mån samt 5–12 månader efter dos 2, i god tid inför nästa säsong | Efter tre år och därefter vart femte år |
| Immunsupprimerade och personer >50 år | Fyra doser: 0, 1 mån, 2 mån efter dos 2, samt 5–12 månader efter dos 3, i god tid inför nästa säsong | Efter tre år och därefter vart femte år | |
*Upphandlat i Region Stockholm.
Region Stockholms läkemedelskommittés expertgrupp för vaccinationer
Senast ändrad