Vaccination för vuxna
Inledning
Beroende på födelseår och eventuell riskgrupp har personer i Sverige erbjudits kostnadsfri vaccination mot vissa sjukdomar som barn.
Det aktuella allmänna vaccinationsprogrammet för barn beskrivs på Folkhälsomyndighetens hemsida.
För information om de tidigare vaccinationsprogrammen se Folkhälsomyndigheten.
Mer information om vaccinationsprogrammet för barn finns i avsnittet Barnvaccinationer. Olika regioner kan även erbjuda andra vacciner än de som ingår i det nationella programmet. Vilka vacciner som ingår i vaccinationsprogrammet i Region Stockholm framgår i nedanstående tabell.

*Gäller i Region Stockholm till barn födda från 2014.
**Gäller i Region Stockholm till barn födda från 2013.
Mer information
Här finns ytterligare information om vaccinationer:
- Allmän information om vaccinationer
- Barnvaccinationer
- Resevaccinationer
- Vaccinationsrekommendationer för riskgrupper
- Beställningsrutiner och information kring upphandlade vacciner finns på Vårdgivarguiden
- För rekommendationer kring personalvaccination se Smittskydd Stockholms information på Vårdgivarguiden
- För rekommendationer kring personalvaccination om mässling se Vårdgivarguiden.
Kontraindikationer
- Vid akut infektionssjukdom med feber bör vaccinationen skjutas upp. Lindriga infektioner utgör dock inget hinder för vaccination.
- Överkänslighet mot någon av de beståndsdelar som ingår i vaccinet.
- Vid graviditet är levande vacciner kontraindicerade, se information från Kunskapscentrum för infektioner vid graviditet.
- Vid nedsatt immunförsvar till följd av sjukdom eller läkemedel är levande vaccin. kontraindicerade. Avdödade vaccin kan ges men immunsvaret blir ofta sämre än hos immunokompetenta individer. Hos patienter med hiv, cytostatika, högdosbehandling med prednisolon (>20 mg/dag); inför och efter transplantation och vid primär immunbrist bör vaccination ske i samråd med behandlande läkare eller på specialiserad vaccinationsmottagning.
Försiktighet
- Komplikationer efter tidigare vaccinationer.
- Tidigare anafylaktisk reaktion, oavsett mot vad, är en relativ kontraindikation, som manar till försiktighet. Vaccination på allergimottagning bör övervägas.
- Kronisk inflammatorisk eller autoimmun sjukdom i aktivt skede. Vid svårare autoimmuna sjukdomar som till exempel SLE, MS och myastenia gravis rekommenderas diskussion med patientansvarig specialist.
- Vid svår neurologisk sjukdom rekommenderas kontakt med patientansvarig specialist före vaccination.
- Vid tveksamheter om sjukdomskaraktär och lämpligheten att vaccinera ska patientansvarig eller annan sakkunnig läkare rådfrågas.
- Graviditet, se Kunskapscentrum för infektioner under graviditet.
Personer med ökad blödningsrisk
Vaccination av vuxna baserat på åldersgrupper
I vissa fall behöver vaccinationen mot sjukdomarna i barnvaccinationsprogrammet fyllas på under livet för att bibehålla skyddet. Det gäller vaccination mot stelkramp, difteri och kikhosta. Ovaccinerade individer bör erbjudas grundvaccination med fulldosvacciner medan påfyllnadsdoser kan ges med vaccin som innehåller lägre antigenhalter.
Andra smittsamma sjukdomar som det är viktigt att ha skydd mot är mässling, påssjuka och röda hund (MPR) där man hos vuxna som saknar immunitet bör ge två doser av MPR-vaccin. Åldersgruppen över 65 år är en grupp där åldern i sig utgör en riskfaktor för allvarlig sjukdom vilket gör att specifika vacciner rekommenderas.

- Booster dTp rekommenderas vart 20:e år, booster vid 30–35 år samt 50–55
år motsvarar perioder i livet då många blir föräldrar eller mor-far-föräldrar.
För personer som har nära kontakt med spädbarn (<1 år) kan en boosterdos
tidigareläggas för att minska risken för att barnet ska smittas med kikhosta.
Det ska dock gå minst 10 år mellan doserna. - Vaccin mot säsongsinfluensa rekommenderas årligen från 65 års ålder.
Friska gravida rekommenderas vaccination från och med graviditetsvecka 17.
Så länge inte influensasäsongen startat kan vaccination skjutas på eftersom
det nyfödda barnet får bättre skydd under sina första levnadsmånader ju
senare under graviditeten vaccinet ges. - Pneumokockvaccin (Pneumovax), engångsdos, rekommenderas från 65 års
ålder. Ingen revaccination. - Vaccin mot herpes zoster. Zostavax är ett levande vaccin som ges som en
dos. Kan övervägas från 65 års ålder. Kan ej ges till immunsupprimerade. - Mässling-påssjuka-röda hund (MPR) rekommenderas till icke immuna
personer, det vill säga personer som vet att de inte haft mässling och inte
fått två doser vaccin. Det är framför allt hos personer födda 1960–1980 som
det kan finnas osäkerhet kring immunitet.
Vaccin för alla över 18 års ålder
För mer information om sjukdomarna och vaccinerna se separat text i slutet av avsnittet.
Skydd mot difteri, stelkramp, och kikhosta
Påfyllnadsdos rekommenderas vart 20:e år, vid till exempel 30–35, 50–55, samt vid 65–75 års ålder. Minimitiden mellan två doser är tio år.
Skydd mot mässling, påssjuka och röda hund (MPR)
Personer som inte är immuna mot mässling rekommenderas vaccination med MPR-vaccin. Det gäller personer som vet att de ej haft sjukdomen och inte heller fått två doser vaccin. För personer som vuxit upp i Sverige är det framför allt hos de som är födda 1960–1980 som det kan finnas osäkerhet kring immuniteten.
För vuxna ovaccinerade rekommenderas två doser med minst en månad mellan doserna. Om osäkerhet finns om tidigare doser kan en extrados ges.
Vaccin för äldre (≥65 år)
Immunsystemet undergår åldersassocierade förändringar som ger en tilltagande försämring i förmågan att svara på infektioner och utveckla immunitet efter vaccination. Det immunologiska svaret på vaccination är därför ofta sämre hos äldre än hos unga vuxna, vilket för många av dagens vacciner leder till lägre skyddseffekt. Vaccinerna kan trots detta ofta mildra sjukdomens förlopp och ge skydd mot allvarliga komplikationer.
Många infektionssjukdomar drabbar äldre med underliggande sjukdomar mycket hårdare med både ökad morbiditet och mortalitet som följd. Återkommande exempel på detta är säsongsinfluensan, pneumokockinfektioner och TBE. Därför finns det särskilda skäl att vaccinera äldre, i vissa fall med ett förstärkt vaccinschema för att optimera vaccinationssvaret. Det finns inga hållpunkter för ökad andel vaccinationsbiverkningar hos äldre.
Skydd mot influensa
Influensavaccin: påfyllnadsdos varje år från 65 års ålder.
Se mer information i tabellen Vaccinationsrekommendationer friska vuxna ovan samt Vaccinationsrekommendationer för riskgrupper.
För mer information om influensavaccinationskampanjen, se Smittskydd Stockholm Vårdgivarguiden.
Skydd mot pneumokockinfektion
Från 65 års ålder rekommenderas en dos pneumokockvaccin (kolhydratvaccinet Pneumovax). Se mer information under Rekommendationer för riktad vuxenvaccination på Vårdgivarguiden.
Skydd mot bältros
Det finns två godkända vacciner (Zostavax och Shingrix) mot herpes zoster och dess komplikation postherpetisk neuralgi.
Vaccination av vuxna baserat på medicinska tillstånd och andra riskfaktorer
Se även Vaccinationsrekommendationer för riskgrupper.
Patienter med vissa kroniska sjukdomar
Skydd mot influensa
Se Smittskydd Stockholms information på Vårdgivarguiden kring den årliga influensakampanjen avseende vilka grupper som definieras som riskgrupper och erbjuds kostnadsfri vaccination under kampanjen. Som vårdgivare är det viktigt att inför varje influensasäsong påminna personer i riskgrupp att de ska vaccinera sig mot influensa. Se information om influensa på Vårdgivarguiden.
Skydd mot pneumokocker
Vid vissa kroniska sjukdomar som medför mycket hög risk för pneumokockinfektion rekommenderas vaccination både med konjugatvaccin (Prevenar 13) och rent kolhydratvaccin (Pneumovax). För denna grupp kan även revaccination med Pneumovax övervägas. Om båda vaccinerna ska ges ska om möjligt Prevenar 13 ges två månader innan Pneumovax. För detaljerad rekommendation och flödesschema för Region Stockholm se Vårdgivarguiden.
Patientgrupper med vissa riskfaktorer
Gravida – skydd mot influensa
Gravida definieras som riskgrupp för influensa och erbjuds därför kostnadsfri vaccination under kampanjen. För mer information se Smittskydd Stockholms information om säsongsinfluensa på Vårdgivarguiden.
Riskgrupper för meningokocksjukdom
Definierade riskgrupper med ökad risk för allvarlig (invasiv) meningokocksjukdom innefattar individer med avsaknad av mjälte (aspleni) eller funktionellt nedsatt mjältfunktion (hypospleni), individer med genetiska defekter i komplementsystemet och individer som behandlas med biologiska läkemedel med effekt på komplementsystemet (Soliris). För personer med immunbristsjukdomar behövs en individuell bedömning av risksituationen om preexpositionsprofylax med vaccin är indicerad.
Se Folkhälsomyndighetens information om förebyggande åtgärder mot meningokockinfektion.
Se även Vägledning för vaccination av vuxna patienter inför eller efter splenektomi på Janusinfo.
Riskgrupper för hepatit B
Vissa grupper med ökad risk för hepatit B-exposition erbjuds kostnadsfri hepatit B-vaccination (efter föregående provtagning för hepatit B). Se information om hepatit B på Vårdgivarguiden.
Riskgrupper för både hepatit A och B
Personer med intravenöst missbruk, män som har sex med män, samt personer som ingår i smittspårning erbjuds kostnadsfri vaccination mot hepatit A och B i Region Stockholm. Se ytterligare information om hepatit B på Vårdgivarguiden.
Riskgrupper för TBE
TBE-smitta finns huvudsakligen inom Upplands och Södermanlands skärgårdar samt delar av Mälaren. Fästingar trivs i gräs och skog där det är lite fuktigt. Särskilda riskområden är Södertörn, Södertäljeviken och de centrala delarna av Mälaren, men risk för smitta finns i hela skärgården, från Öregrund till Nyköpings skärgård. Smittan är förhållandevis ovanlig även i riskområdena. Det är framför allt fast boende och sommarboende som har insjuknat.
TBE-vaccination rekommenderas till barn och vuxna som vistas i naturen i länet. När vaccinering påbörjas efter 50 års ålder ska grundvaccinationen innehålla en extra dos. Smittskydd Stockholms information om TBE, inklusive vaccinationsschema finns på Vårdgivarguiden.
Om sjukdomarna och vaccinerna
Bältros (zoster)
Sjukdom
Herpes zoster orsakas av varicella zoster-virus. Första gången en person infekteras med varicella zoster-virus ger det vattkoppor. Därefter ”gömmer sig” viruset i sensoriska nervrötter. Det specifika immunförsvaret försämras med åldern, eller kan påverkas av viss medicinering, och när det når under en viss nivå av skyddande förmåga blommar infektionen ut igen i den nervrot som är angripen och ger bältros.
Bältros är vanligast hos äldre och incidensen ökar stadigt från 50 års ålder. Risken hos en person att få herpes zoster under en livstid har beräknats till 30 procent. Sjukdomen ger vanligen smärta och utslag i form av blåsor. Oftast sitter blåsorna på ena sidan av bålen, men bältros kan drabba alla delar av kroppen.
En vanlig komplikation är postherpetisk neuralgi med smärta i nerver som kvarstår mer än tre månader. Postherpetisk neuralgi är ett svårbehandlat smärttillstånd som drabbar cirka 10 procent av dem som får bältros. Incidensen av postherpetisk neuralgi och andra komplikationer ökar med åldern och ses framförallt efter 65–70 års ålder. Immunsuppression ökar risken för svår sjukdom. Generaliserad herpes zoster, det vill säga blåsor som sprider sig generellt på kroppen och ibland till inre organsystem är en mycket allvarlig komplikation hos patienter med grav immunbrist, till exempel efter cytostatikabehandlingar.
Sjukdomsförloppet kan förkortas med hjälp av antiviral medicinering om denna påbörjas inom 72 timmar efter debut av blåsor. Antiviral medicinering påverkar dock inte incidensen av postherpetisk neuralgi.
Vaccin
Det finns två godkända vacciner, Zostavax och Shingrix, mot herpes zoster och dess komplikation postherpetisk neuralgi. Zostavax ges i engångsdos medan Shingrix rekommenderas i två doser givna med två månaders intervall. Inga rekommendationer om påfyllnadsdos finns i nuläget. Shingrix finns inte tillgängligt för receptförskrivning eller rekvisition i Sverige.
Zostavax är ett levande försvagat vaccin mot herpes zoster och innehåller samma virusstam som vattkoppsvaccinet men i betydligt större mängd. Vaccinet är kontraindicerat för immunsupprimerade personer. Kliniska studier har visat att vaccination minskade incidensen av bältros med 65 procent hos personer 60–69 år och postherpetisk neuralgi med 67 procent. Skyddseffekten mot herpes zoster minskade med ökande ålder (38 procent i åldersgruppen >70 år) medan effekten mot postherpetisk neuralgi inte uppvisade någon åldersskillnad. Långtidsstudier har visat att vaccinskyddet sjunker successivt och efter sex år var effekten mot bältros mindre än 35 procent och efter nio till elva år kunde ingen skyddseffekt påvisas. Inga rekommendationer om påfyllnadsdos finns i nuläget.
Shingrix som godkändes 2018, men fortfarande inte finns tillgängligt för receptförskrivning eller rekvisition i Sverige, är ett avdödat vaccin mot bältros, ett så kallat subenhetsvaccin, och innehåller ett rekombinant varicella zoster-virus antigen, glykoprotein E (gE), och ett adjuvantsystem (AS01B). Kliniska studier har visat att vaccination minskade incidensen av bältros med över 96 procent hos personer 50–69 år och med över 91 procent hos personer över 70 år. Effekten mot postherpetisk neuralgi var 91 procent respektive 89 procent. Den höga skyddseffekten mot bältros var således oberoende av ålder. Uppföljningen av studierna var 3,7 år och långtidsdata på effekten saknas. Immunogenicitet har följts upp och visat att antikroppssvar och cellförmedlad immunitet sjönk något de första åren men fortfarande nio år efter vaccinationen var aktiviteten högre än innan vaccinationen.
Registreringsstudierna för Shingrix inkluderade bara immunkompetenta individer. Specifika studier av vaccinets säkerhet och effekt i olika immunsupprimerade populationer pågår.
Difteri
Sjukdom
Difteri är en allvarlig svalginfektion som i början liknar halsfluss, men som kan utvecklas till en svår infektion med stora beläggningar i svalget, vilket i sin tur kan leda till andningsbesvär. Difteribakterien utsöndrar ett toxin som kan orsaka hjärtmuskelinflammation, nervförlamningar samt njurskador. Dödligheten i luftvägsdifteri är 5–10 procent. I Sverige förekommer difteri endast som enstaka importfall. Sjukdomen kan dock snabbt komma tillbaka vid otillräckligt skydd i befolkningen och då särskilt hos yngre och äldre vuxna.
Vaccin
Barn erhåller grundvaccination mot difteri i nationella vaccinationsprogrammet, men därefter krävs påfyllnadsdoser var 20:e år. Påfyllnadsdoser i vuxen ålder ges med vaccin med lägre antigenhalt. Monovalent vaccin mot enbart difteri finns inte längre på marknaden. Kombinationsvaccin mot stelkramp och difteri samt även mot stelkramp, difteri och kikhosta kan därför användas.
Vacciner för grundimmunisering och påfyllnadsdos av stelkramp, difteri och kikhosta hos vuxna | |
---|---|
Tetravac (grundimmunisering, innehåller även vaccin mot polio)* | |
Boostrix (påfyllnadsdos) | |
diTeBooster (påfyllnadsdos)* | |
diTekibooster (påfyllnadsdos)* |
*Upphandlat i Region Stockholm.
Hepatit A
Sjukdom
Hepatit A-virus överförs via förorenat dricksvatten eller livsmedel. Inkubationstiden är sex veckor. Smitta kan även överföras från person till person vid nära kontakt. Vuxna utvecklar vid smitta feber och symtom på ikterus med leverpåverkan. Sjukdomen blir inte kronisk och den ger livslång immunitet, men cirka 1 procent utvecklar leversvikt som kan kräva levertransplantation.
Vaccin
Monovalenta vacciner mot hepatit A
Det finns tre godkända monovalenta vacciner mot hepatit A; Havrix, Vaqta samt Avaxim.
Skyddsdurationen efter två doser är minst 30 år.
Monovalenta vacciner mot hepatit A | |||
---|---|---|---|
Vaccin | Ålder | Dosering | Tidsintervall |
Havrix* | ≥16 år | 1 ml (1 440 ELISA U/ml) | 0, 6–12 mån |
Vaqta | ≥18 år | 1 ml (50 E) | 0, 6–12 mån |
Avaxim | ≥16 år | 0,5 ml | 0, 6–12 mån (upp till 36 mån) |
*Upphandlat i Region Stockholm.
Kombinationsvaccin hepatit A och B
Vaccin mot hepatit A och B finns även som kombinationsvaccin, Twinrix. Twinrix finns för vuxna i tre-dosschema (0, 1, 6 månader). Skyddsdurationen för Twinrix är minst 20 år.
Hepatit B
Sjukdom
Hepatit B är ett virus som angriper levern och förorsakar akut hepatit B samt kan leda till kronisk infektion. Symtomen varierar från lindrigt subkliniska till allvarliga med bestående leverskada och i sällsynta fall död som följd. Av vuxna som smittas med hepatit B blir 5–10 procent kroniska smittbärare. Idag finns tillgång till antiviral behandling för personer med kronisk hepatit B varför dessa bör remitteras till infektionsklinik för bedömning av indikation för antiviral behandling, vilket är beroende av grad av leverskada.
Vaccin
Tre vacciner finns godkända, Engerix-B (upphandlat), HBVAXPRO samt Fendrix. Engerix-B och HBVAXPRO bedöms likvärdiga och ges normalt i tre doser för primärimmunisering. Fendrix är ett vaccin med förstärkt adjuvans som rekommenderas för patienter med njurinsufficiens, inklusive prehemodialys och hemodialyspatienter från 15 år och äldre. Primärimmunisering med Fendrix består av fyra doser.
Vaccinationsserien för Engerix B och HBVAXPRO innehåller tre doser oberoende av ålder; vid tidpunkt 0, 1 och 6–12 månader. Det finns även ett snabbare schema, med immunisering vid 0, 1 och 2 månader, som ger ett snabbare skydd och förväntas ge bättre patientföljsamhet. Används detta schema ska en fjärde dos ges efter 12 månader för att säkerställa långtidsskydd.
Se även kombinationsvacciner hepatit A och B (under hepatit A).
Monovalenta vacciner mot hepatit B (för vaccination av barn, se barn- respektive reseavsnitt) | |||
---|---|---|---|
Vaccin | Ålder | Dosering | Dosintervall |
Engerix-B* | ≥16 år | 1 ml (20 mikrogram/1,0 ml) | 0, 1, 6–12 mån |
HBVAXPRO | ≥16 år | 1,0 ml (10 mikrogram) | 0,1, 6 mån |
Fendrix ** | ≥15 år | 0,5 ml | 0, 1, 2, 6 mån |
*Upphandlat i Region Stockholm.
**För patienter med njurinsufficiens.
Influensa
Sjukdom
Influensa är en luftvägsinfektion, som varje år uppträder i större eller mindre epidemier. Symtomen är snabbt inträdande frossa, feber, muskelvärk och huvudvärk samt sjukdomskänsla. Influensa kan även ge symtom från magtarmkanalen. En vanlig komplikation hos framför allt äldre är bakteriell lunginflammation.
Vaccin
Idag används endast tetravalenta (fyrvalenta, quadrivalenta) inaktiverade influensavacciner för injektion. Dessa tetravalenta inaktiverade vacciner innehåller två influensa A-stammar samt de två influensa B-linjetyperna. För närvarande finns Vaxigrip Tetra (upphandlat) och Influvac Tetra tillgängliga (fler finns godkända).
Vacciner mot influensa, för vuxna, tillgängliga i Sverige |
---|
Vaxigrip Tetra* |
Influvac Tetra |
*Upphandlat i Region Stockholm.
Kikhosta
Sjukdom
Kikhosta är en luftvägsinfektion. Den börjar med förkylningssymtom som efter några dagar övergår i hosta med kikningar. Sjukdomen slår allra hårdast mot de yngsta, framför allt mot de ovaccinerade spädbarnen som ofta behöver sjukhusvård och där även dödsfall kan inträffa. Då barnen blir vaccinerade enligt det nationella vaccinationsprogrammet är numera smittkällan för spädbarnen mest vuxna, föräldrar samt mor- och farföräldrar, vilka därför särskilt bör se över sitt vaccinationsskydd innan barnet är fött.
Det finns en utbredd uppfattning att man efter genomgången kikhosta har långvarigt eller livslångt skydd. Detta är felaktigt då skyddet efter naturlig infektion varar bara i 15–20 år medan skyddet efter vaccinationen varar i 5–7 år.
Vaccin
Monovalent kikhostevaccin finns inte på marknaden varför kombinationsvaccin rekommenderas.
Vacciner för grundimmunisering och påfyllnadsdos av stelkramp, difteri och kikhosta hos vuxna |
---|
Tetravac (grundimmunisering, innehåller även vaccin mot polio) * |
Boostrix (påfyllnadsdos) |
diTeBooster (påfyllnadsdos)* |
diTekibooster (påfyllnadsdos)* |
*Upphandlat i Region Stockholm.
Meningokockinfektion
Sjukdom
Meningokockinfektioner förekommer över hela världen, men är vanligare i vissa områden. Ibland uppstår mindre eller större utbrott, då flera personer insjuknar. En meningokockinfektion kan orsaka allvarlig och livshotande sjukdom med meningit och/eller sepsis/septikemi. Infektionen förekommer i alla åldrar, men främst drabbas barn under 5 års ålder och tonåringar. Smittspridningen av meningokocker sker huvudsakligen med sekret från svalg och luftvägar. Bärarskap av bakterien förekommer i befolkningen och är högst i åldern 15–25 år.
Vaccination av friska vuxna rekommenderas vid resor till områden med hög förekomst av invasiv meningokocksjukdom, eller till länder som föreskriver vaccination
Vaccin
Vaccin mot meningokock grupp A, C, W-135 och Y
Det finns två kombinationsvacciner mot typ A, C, W-135 och Y, Nimenrix och Menveo. Båda vaccinerna ges i engångsdos (se tabell). Till vuxna i riskgrupper för allvarlig meningokocksjukdom rekommenderas, för både Nimenrix och Menveo, två doser med två månaders intervall.
Vaccin | Dosering till vuxna | Dosintervall |
---|---|---|
Nimenrix | 0,5 ml | Engångsdos (till riskgrupp två doser 0, 2 mån) |
Menveo | 0,5 ml | Engångsdos (till riskgrupp två doser 0, 2 mån) |
Tydliga rekommendationer avseende när booster lämpligen bör ges saknas. För vuxna och barn som är äldre än 7 år vid grundvaccination kan booster rekommenderas efter fem år tills dess ökad kunskap om annat lämpligt boosterintervall föreligger.
Vaccin mot meningokock grupp B
Det finns två proteinvacciner mot grupp B meningokocker (Bexsero och Trumenba). Bexsero är ett multikomponent-vaccin som innehåller fyra proteinantigener och är godkänt från 2 månaders ålder. Vaccinet ges i två doser med två månaders intervall till vuxna. Behovet av boosterdos är inte fastställt, men en påfyllnadsdos bör övervägas för individer med fortsatt risk för invasiv meningokocksjukdom. Svenska rekommendationer finns ännu inte.
Trumenba innehåller två proteinantigener och är godkänt från 10 års ålder. Vaccinet ges i två doser med sex månaders intervall till vuxna. Tre-dosschema (0, 1, 5 månader) rekommenderas till medicinska riskgrupper och i situationer med hög risk för smitta. Tidpunkt för boosterdos är ännu inte fastställd, men en påfyllnadsdos bör övervägas för individer med fortsatt risk för invasiv meningokocksjukdom. Svenska rekommendationer finns ännu inte.
Mässling (morbilli)
Sjukdom
Mässling är en mycket smittsam virussjukdom som endast smittar människor. Mässling sprids via luftburen droppsmitta. Inkubationstiden från smitta till feber är 7–18 (21) dagar. Man är smittsam från några dagar innan utslagen kommer till fyra dagar efter att de försvunnit.
Symtom är måttlig till hög feber, snuva, konjunktivit med ljusskygghet, torrhosta och påverkat allmäntillstånd. På fjärde dygnet uppstår det för mässling typiska utslaget som varar cirka en vecka. Behandlingen än symtomatisk. Barn och vuxna med immunnedsättning riskerar allvarlig sjukdom och dödsfall, men även hos tidigare friska i i-länder förekommer dödsfall hos någon promille.
Innan vaccination infördes i det allmänna barnvaccinationsprogrammet 1982 var mässling en epidemisk sjukdom där ett antal barn drabbades av hjärninflammation (1/1 000) varje år med i vissa fall bestående skador. En eller fler komplikationer förekommer i ungefär 20 procent av alla mässlingsfall såsom öroninflammation och lunginflammation. Risken för svåra komplikationer är högre bland spädbarn, vuxna och immunsupprimerade personer. En sen komplikation i form av en degenererande hjärninflammation kallad subakut skleroserande panencefalit uppträder i mycket sällsynta fall, enligt WHO 4–11/100 000.
Hos exponerad kan vaccination mycket tidigt (inom tre dygn) eller behandling med immunglobulin (inom sex dygn) förhindra att sjukdomen bryter ut, eller ge mildare sjukdom.
Vaccin
Vaccin | Vuxna |
---|---|
M-M-RVAXPRO* | Två doser med minst en månads mellanrum |
Priorix** | Två doser med minst en månads mellanrum |
*Upphandlat nationellt för barnvaccinationsprogrammet som förstahandsval.
** Upphandlat nationellt för barnvaccinationsprogrammet som andrahandshandsval vid brist på M-M-RVAXPRO.
Pneumokocker
Sjukdom
Det finns mer än 95 olika serotyper av Streptococcus pneumoniae (pneumokocker). Bakterien är förutom sjukdomsframkallande en vanlig symtomfri kolonisatör av små barns övre luftvägar, vilket gör att nära kontakt med småbarn är en vanlig orsak till att vuxna blir smittade och ibland sjuka. Innan konjugerat pneumokockvaccin infördes i barnvaccinationsprogrammet i Sverige 2009 var bakterien en av de vanligaste bakteriella orsakerna till otit, sinuit/etmoidit, pneumoni, bakteriemi och meningit hos både barn och vuxna. Efter införandet har förekomsten av framför allt meningit och bakteriemi hos barn minskat kraftigt.
Hos äldre personer har inte motsvarande minskning setts, utan pneumokocker är fortfarande en viktig orsak till pneumoni, bakteriemi och meningit. Genom flockeffekt har visserligen de pneumokocktyper som finns i barnvaccinet minskat även hos vuxna, men i stället har andra icke vaccintyper ökat. Det kolhydratvaccin mot pneumokocker som i första hand rekommenderas till vuxna, och som innehåller 23 serotyper, ger ett visst skydd mot pneumokockpneumoni och ett bra skydd mot svår pneumokockpneumoni med bakteriemi.
Vaccin
Det finns två typer av vaccin för vuxna, ett rent polysackaridvaccin, Pneumovax och ett proteinkonjugerat pneumokockvaccin, Prevenar 13. För detaljerad information se länk.
Polysackaridvaccin
Polysackaridvaccinet som funnits tillgängligt sedan mitten av 1980-talet innehåller de 23 vanligaste serotyperna, så kallat 23-valent vaccin, PPV23, (Pneumovax). Dessa serotyper orsakar tillsammans merparten av alla invasiva pneumokockinfektioner hos vuxna.
Konjugatvaccin
Det proteinkonjugerade pneumokockvaccinet innehåller 13 serotyper (Prevenar 13) och ger en bättre immunstimulering till vuxna personer som har nedsatt immunförsvar på grund av sjukdom eller behandling, än det rena polysackaridvaccinet. Flockeffekten av barnvaccinationsprogrammet har dock lett till att andelen infektioner av vaccintyp som kan förhindras genom att vaccinera vuxna med samma vaccin har minskat kraftigt. Prevenar 13 rekommenderas därför bara som tillägg till Pneumovax hos de riskgrupper som har mycket ökad risk för pneumokockinfektion.
Påssjuka (parotit)
Sjukdom
Parotit orsakas av virus som ger en luftvägsinfektion som särskilt drabbar spottkörtlarna. Påssjuka är som regel beskedlig men kan kompliceras av hjärnhinneinflammation, någon gång med kvarstående men som bestående dövhet. Orchit, testikelinflammation, drabbar män huvudsakligen efter puberteten och kan i enstaka fall leda till sterilitet. Vaccination görs för att förhindra dessa komplikationer.
Vaccin
Till ovaccinerade ges två doser med minst en månads mellanrum.
Vacciner mot mässling, påssjuka och röda hund |
---|
M-M-RVAXPRO* |
Priorix** |
*Upphandlat nationellt för barnvaccinationsprogrammet som förstahandsval.
** Upphandlat nationellt för barnvaccinationsprogrammet som andrahandshandsval vid brist på M-M-RVAXPRO.
Röda hund (rubella)
Sjukdom
Rubella orsakas av virus och är som regel lindrig med katarrala symtom och hudutslag. Någon behandling mot röda hund finns inte. Om en gravid kvinna får sjukdomen under första trimestern, löper fostret stor risk att få en kongenital infektion med bland annat hjärtfel samt allvarliga hörsel- och ögonskador. Hörselskador kan inträffa vid infektion upp till tjugonde graviditetsveckan.
Allmän vaccination av barn förhindrar virusspridning, vilket ger ett indirekt skydd för eventuellt ovaccinerade gravida kvinnor.
Vaccin
Till ovaccinerade ges två doser med minst en månads mellanrum.
Vacciner mot mässling, påssjuka och röda hund |
---|
M-M-RVAXPRO* |
Priorix** |
*Upphandlat nationellt för barnvaccinationsprogrammet som förstahandsval.
** Upphandlat nationellt för barnvaccinationsprogrammet som andrahandshandsval vid brist på M-M-RVAXPRO.
Stelkramp
Sjukdom
Stelkramp är en idag mycket ovanlig sjukdom i Sverige. Vid utvecklad stelkramp får patienten smärtsamma, krampliknande muskelsammandragningar. Obehandlad kan den leda till döden. Varje år inträffar dock enstaka fall av stelkramp i Sverige.
Personer som är födda efter 1960 är i regel grundvaccinerade mot stelkramp, liksom män födda innan dess som genomfört värnpliktstjänstgöring. Det gör att det är framför allt äldre kvinnor som riskerar att vara helt oskyddade. Äldre personer bör därför tillfrågas om sitt stelkrampsskydd och erbjudas grundvaccination om de helt saknar skydd. Tidigare grundvaccinerade personer ska erbjudas en boosterdos om det gått mer än 20 år sedan föregående dos. Läs om stelkrampsprofylax på Vårdigvarguiden.
Monovalent vaccin mot stelkramp finns i dag inte tillgängligt.
Vacciner för grundimmunisering och påfyllnadsdos av stelkramp, difteri och kikhosta hos vuxna |
---|
Tetravac (grundimmunisering, innehåller även vaccin mot polio)* |
Boostrix (påfyllnadsdos) |
diTeBooster (påfyllnadsdos)* |
diTekibooster (påfyllnadsdos)* |
*Upphandlat i Region Stockholm.
TBE, fästingburen hjärninflammation
Sjukdom
Varje år drabbas cirka 200–300 personer av fästingburen encefalit i Sverige.
Symtomen är feber, huvudvärk och muskelvärk. Efter en veckas förbättring återinsjuknar en fjärdedel med hög feber, kraftig huvudvärk samt andra symtom på hjärninflammation.
Behandlingen är symtomatisk och prognosen i de flesta fall god, men cirka 10 procent får förlamningar och drygt en tredjedel andra långdragna eller bestående men.
Vaccin
TBE-vaccin kan ges från 1 års ålder och ger generellt ett bra skydd mot sjukdom hos barn och vuxna.
Det finns två likvärdiga vaccin mot TBE, Encepur och FSME-IMMUN. Gränsen då man går över från barn till vuxen skiljer sig åt för de båda, Encepur vuxen ges från 12 år medan FSME-IMMUN vuxen ges från 16 år.
För att åstadkomma en stabil långtidsimmunisering ges först tre doser som grundimmunisering och därefter en boosterdos efter tre år. Därefter ges påfyllnadsdos vart femte år. Vaccinationen bör påbörjas i god tid före fästingsäsongen.
När vaccinering påbörjas efter 50 års ålder ska grundvaccinationen innehålla en extra dos. För mer information om vaccination mot TBE, se Vårdgivarguiden.
Vacciner mot TBE | |||
---|---|---|---|
Vaccin | Grupp | Grundimmunisering | Påfyllnadsdoser |
Encepur* | Friska vuxna <50 år | Tre doser: 0, 1–3 mån samt 5–12 månader efter dos 2 i god tid inför nästa säsong | Efter tre år och därefter vart femte år |
Immunsupprimerade och personer >50 år | Fyra doser: 0, 1 mån, 2 mån efter dos 2, samt 5–12 månader efter dos 3, i god tid inför nästa säsong | Efter tre år och därefter vart femte år | |
FSME-IMMUN | Friska vuxna <50 år | Tre doser: 0, 1–3 mån samt 5–12 månader efter dos 2, i god tid inför nästa säsong | Efter tre år och därefter vart femte år |
Immunsupprimerade och personer >50 år | Fyra doser: 0, 1 mån, 2 mån efter dos 2, samt 5–12 månader efter dos 3, i god tid inför nästa säsong | Efter tre år och därefter vart femte år |
*Upphandlat i Region Stockholm.
Region Stockholms läkemedelskommittés expertgrupp för vaccinationer
Senast ändrad