Vid beteendemässiga och psykiska symtom (BPSD) hos patienter med demenssjukdom bör somatiska orsaker uteslutas. Antipsykotiska läkemedel bör undvikas och icke-farmakologiska metoder användas i första hand.
BPSD är vanligt förekommande vid demens. Symtomen varierar under sjukdomsförloppet och kan orsakas av olika somatiska tillstånd, som bör uteslutas före behandling (se tabell 1 nedan) [1]. Omvårdnadsåtgärder och anpassning av miljön bör vara grunden för all behandling [2,3]. Den aktuella läkemedelsbehandlingen bör också ses över för att utesluta olämpliga preparat, olämpliga kombinationer eller för höga doser som orsak [4].
Det vetenskapliga underlaget för läkemedelsbehandling av BPSD vid demens är begränsat [2,3,5–7]. Vid Lewy-body demens bör antipsykotiska läkemedel inte användas.
Läkemedelsbehandling kan förbättra symtom och beteende men bör prövas först när omvårdnadsåtgärder visat sig otillräckliga [2,3,8]. Antipsykotiska läkemedel bör undvikas på grund av risk för allvarliga cerebrovaskulära biverkningar och ökad mortalitet [2,3,5,9,10]. Behandling med antipsykotiska läkemedel ska begränsas till psykotiska symtom som besvärar patienten och som skapar stark oro och/eller aggressivitet. Vid behandling bör uppföljning göras senast efter två veckor. Ställningstagande till utsättning görs regelbundet [2,3,11]. Om tecken till effekt uteblir inom fyra veckor bör antipsykotiska läkemedel sättas ut [12]. Vid agitation finns visst stöd för att selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI) eller memantin kan vara effektivt [2,12,13].
TABELL 1
Somatiska orsaker till psykiska symtom och beteendeproblem vid demens
Region Stockholms läkemedelskommittés expertgrupp för äldres hälsa
Källa
Senast ändrad 2019-07-02
Viss.nu
Senast uppdaterat
2018-04-16
(ursprungligen publicerat 2011-03-08)