Kommersiellt obunden läkemedelsinformation riktad till läkare och sjukvårdspersonal

Hjärtsvikt

Vad bör behandlas

Prevalensen av hjärtsvikt ökar kraftigt med åldern. Minst hälften av patienterna med hjärtsvikt är 75 år eller äldre och cirka 10 procent i denna åldersgrupp har hjärtsvikt. Hos äldre hjärtsviktspatienter är det vanligare med bibehållen systolisk vänsterkammarfunktion (”diastolisk hjärtsvikt”), samsjuklighet med hypertoni och förmaksflimmer, samt icke kardiell komorbiditet såsom KOL, tidigare stroke, anemi, njursvikt och depression.

Det är väl dokumenterat att hjärtsviktsbehandling med rekommenderade läkemedel och/eller pacemaker både minskar symtom och förbättrar prognosen vid nedsatt vänsterkammarfunktion. Vid bibehållen vänsterkammarfunktion har inga prognostiska vinster visats utan behandlingen inriktas på underliggande sjukdom (särskilt hypertoni) och symtom. Studier som visat tydliga effekter på överlevnad och välbefinnande genom behandling med läkemedel eller pacemaker/ICD vid hjärtsvikt med nedsatt systolisk vänsterkammarfunktion har inkluderat få patienter i hög ålder. Det råder dock bred konsensus om att dessa behandlingar även skall erbjudas till de äldre.

Behandlingsmål
Hos de mest sjuka äldre är det viktigt med fortsatt symtomlindring med läkemedel enligt nedan.

Vilka läkemedel bör användas

Rekommendationerna enligt Kloka Listan och ”hjärtsviktstrappan" är relevanta även i symtomlindrande syfte.

Hjärtsviktstrappan

Basen i ”trappan” utgörs av ACE-hämmare och betablockerare. Behandlingsintensiteten hos de mest sjuka äldre bör vara styrd av symtom och måldoser behöver ej eftersträvas. Vid ACE-hämmarintolerans ges ARB i stället. Diuretikabehandling kan minska symtom men påverkar inte prognosen.

ACE-HÄMMARE

enalapril (Enalapril …, Renitec)

ramipril (Ramipril …, Triatec)

Vid ACE-hämmarintolerans

ANGIOTENSINRECEPTORBLOCKERARE (ARB)

kandesartan (Candesartan ..., Amias, Candesarstad, Kairasec, Kandrozid)

losartan (Losartan …, Losarstad)

BETABLOCKERARE

bisoprolol (Bisoprolol …, Bisocard, Bisomyl, Bisostad, Emconcor CHF)

metoprololsuccinat (Metoprolol …, Bloxazoc, Metomylan, Seloken ZOC)

ALDOSTERONANTAGONISTER
(Mineralkortikoidreceptorantagonister, MRA)
I första hand

spironolakton (Spironolakton …, Aldactone

Läggs till efter fullgod basbehandling. Biverkningar av MRA är vanligare hos äldre. Kontrollera njurfunktion och kalium regelbundet.

DIURETIKA

bendroflumetiazid (Salures)

furosemid (Furosemid …, Furix, Impugan)

furosemid (Lasix Retard)

hydroklortiazid (Hydroklortiazid ..., Esidrex)

Diuretika ges i lägsta dos som behövs för att hålla ”torrvikt”. Vid intorkning övervägs temporär utsättning av ACE, ARB och MRA.

Tiazider har sämre effekt vid nedsatt njurfunktion. Ska inte användas vid eGFR <30 ml/min/1,73 m2.

Furosemid behöver ofta dosökas vid försämrad njurfunktion. Monitorera effekten!

Vid ortostatism reduceras i första hand annan blodtrycksänkande medicinering. Vid behov reduceras dosen av hjärtsviktsläkemedel medan utsättning undviks om möjligt. Betablockerare bör trappas ner på grund av risk för reboundfenomen.

Vid förmaksflimmer eller som symtomatisk tilläggsbehandling vid svår hjärtsvikt, överväg digoxin. Ska användas i låg dos. Kontrollera plasmakoncentrationen vid behov.

Icke-farmakologisk behandling

Biventrikulär pacing förbättrar funktionsklass och livskvalitet och är därför ett viktigt behandlingsalternativ även i hög ålder. Implanterbar defibrillator (ICD) ska ej ges vid förväntad livslängd <1 år och nyimplantation är sällan indicerad i ålder över 80 år.

Vilka läkemedel bör användas med försiktighet/undvikas

NSAID/Coxhämmare kan försämra den glomerulära filtrationen och medföra vätskeretention, samt höja blodtrycket.

Oselektiva kalciumantagonister (till exempel Verapamil).

När/hur avsluta behandling

Hos de mest sjuka äldre är fortsatt hjärtsviktsbehandling viktigt i symtomlindrande syfte, men dosreducering kan bli nödvändigt.

Vid behov kan ACE-hämmare, ARB, digitalis och diuretika sättas ut direkt utan nedtrappning. β-blockad bör om möjligt reduceras stegvis.

Hos patienter med ICD bör inaktivering av defibrillatorns chockfunktion erbjudas vid brytpunktssamtal. Beslut om behandlingsbegränsningar i livets slutskede innebär i regel att defibrillatorns chockfunktion stängs av och det är viktigt att detta kan genomföras oberoende av var patienten vårdas. Konsultera arrytmicentrum för detta.

Källa

McMurray JJ, Adamopoulos S, Anker SD, Auricchio A, Böhm M, Dickstein K, et al. ESC Committee for Practice Guidelines. ESC guidelines for the diagnosis and treatment of acute and chronic heart failure 2012: The Task Force for the Diagnosis and Treatment of Acute and Chronic Heart Failure 2012 of the European Society of Cardiology. Developed in collaboration with the Heart Failure Association (HFA) of the ESC. Eur J Heart Fail. 2012 Aug;14(8):803-69. PubMed

Senast ändrad 2018-04-17