Gå till innehåll

Kommersiellt obunden läkemedelsinformation riktad till läkare och sjukvårdspersonal

Var återhållsam med antibiotikabehandling vid bensår

Det är viktigt att patienter med bensår är adekvat utredda. Bensår är bara ett symtom och ingen diagnos. Den vanligaste orsaken till bensår är dock venös insufficiens, 50–60 procent av fallen. Såren är ytliga och vanligtvis med inslag av gula fibrin-nekroser i sårbottnarna, vilket inte sällan tolkas som tecken på infektion och föranleder odling. Såren är praktiskt taget alltid koloniserade av Staphylococcus aureus. Detta odlingssvar leder ofta till att det ordineras antibiotika. Åtgärden är emellertid meningslös och har ingen eller ringa påverkan på det fortsatta läkningsförloppet.

Indikation för antibiotikabehandling är odlingsveriferad växt av betahemolytiska streptokocker i såret samt vid signifikanta infektionstecken exempelvis hastigt insättande feber med sjukdomskänsla, progredierande palpationsöm rodnad i omkringliggande hud (cellullit) med inslag av ödem, sårsmärta och plötsligt påtagligt ökande sårvätskning.

Region Stockholms läkemedelskommittés expertgrupp för hud- och könssjukdomar

Källa

  1. Wiström J, Lindholm C, Melhus Å, Lundgren C, Hansson C. Infektioner och behandling vid kroniska bensår: Antibiotikaförbrukningen alltför hög, restriktivitet förordas. Läkartidningen 1999; 96: 42-6
  2. Läkemedelsverket. Hud- och mjukdelinfektioner. Behandlingsrekommendation 2018
  3. Norman C, Mölstad S. Bakteriella hud- och mjukdelsinfektioner i primärvård. Mindre antibiotika i sikte med nya rekommendationer. Läkartidningen 2010; 107: 2961-3

Senast ändrad