Kommersiellt obunden läkemedelsinformation riktad till läkare och sjukvårdspersonal

Om sjukdomarna

Rotavirus

Rotavirus är en vanlig orsak till magsjukdom hos barn men kan även kan drabba vuxna. Sjukdomen är vanligast hos barn i åldern 6 månader till 2 år och flest fall inträffar i vårt land vanligen från november till mars månad. Man kan smittas flera gånger men sjukdomen blir lindrigare vid upprepade infektioner. Första symtom är ofta kräkningar som sedan följs av vattentunn diarré.

Symtomen avtar relativt snabbt, vanligen inom 4–7 dagar. Den allvarligaste komplikationen till rotavirusdiarré är uttorkning, som inte sällan kräver sjukhusvård, och som främst drabbar små barn.

Viruset är mycket smittsamt och ett smittat barn kan ge upphov till så mycket som 20 nya fall. Tid från smitta till symtomdebut är 1–3 dagar, och virus utsöndras i avföring före insjuknandet och upp till 2–3 veckor efter insjuknandet. Vaccination mot rotavirus ger ett gott skydd mot allvarlig sjukdom och förhindrar därmed behov av sjukvårdskontakt men vaccinet skyddar inte mot att smittas. Därmed kan även de som på grund av vaccination inte insjuknar ändå smitta andra.

Difteri (äkta krupp eller strypsjuka)

Difteri orsakas av bakterien Corynebacterium diphteriae, vilken utsöndrar toxin som kan ge livshotande andningssvårigheter och skador bland annat på hjärta, nervsystem och njurar. Antibiotikabehandling stoppar toxinproduktionen men behöver kombineras med specifikt immunglobulin vid svår sjukdom. Smittan överförs i huvudsak genom nära kontakt.

Vaccination som skyddar mot toxinets effekter etablerades i Sverige på 1950-talet. Så sent som på 1940-talet hade vi stora epidemier och många dödsfall.

Sjukdomen förekommer i Östeuropa och är vanlig i många delar av världen. Ett bra vaccinationsskydd förhindrar spridning av sjukdomen. De fall som inträffat i Sverige under de senaste decennierna har drabbat ovaccinerade eller ofullständigt vaccinerade personer.

Tetanus (stelkramp)

Stelkramp orsakas av bakterien Clostridium tetani, som producerar ett toxin vilket leder till kramper och andningsförlamning. Smittan överförs från miljön, till exempel från jord och gödsel, via en sårskada men smittar inte mellan människor. Sjukdomen kan inte behandlas med antibiotika men med specifikt immunglobulin och modern intensivvård. Obehandlad leder sjukdomen oftast till döden.

Tack vare effektiv vaccination, som påbörjades i Sverige på 40-talet, ses numera mycket sällan fall av stelkramp. Det förekommer enstaka fall bland ovaccinerade personer. I fattiga länder dör fortfarande framförallt små barn av stelkramp.

Pertussis (kikhosta)

Kikhosta orsakas av bakterien Bordetella pertussis, som kan ge en mycket smittsam luftvägsinfektion med snuva, som övergår i rethosta och senare kikningar. Smittsamheten kan kvarstå upp till sex veckor efter insjuknandet. Allvarligast drabbas de riktigt små barnen som kan få allvarlig andningspåverkan, men sjukdomen kan vara besvärlig i alla åldrar och medföra störd nattsömn för både barn och föräldrar.

Tidig behandling med erytromycin kan hindra smittspridning, men påverkar i regel inte sjukdomsförloppet om behandling sätts in efter att hostattackerna eller kikningarna börjat. Profylaktisk erytromycinbehandling rekommenderas till spädbarn som utsatts för eller misstänks ha utsatts för kikhostesmitta. Barn mellan 6 och 12 månaders ålder rekommenderas erytromycinbehandling först vid symtomdebut, det vill säga snuva, om misstanke finns om att de kan ha blivit smittade. Även vuxna rekommenderas tidig behandling i synnerhet om nära kontakt med små barn.

1996 återinfördes allmän kikhostvaccination med ett förbättrat vaccin. Tre doser skyddar de flesta mot sjukdom. De som insjuknar trots vaccination blir oftast lindrigt sjuka, men kan ändå smitta andra. Två doser ger ett visst skydd, men före 6 månaders ålder bör spädbarn inte träffa någon som kan ha kikhosta.

Skyddet mot kikhosta minskar med åren. Skyddet efter genomgången infektion är cirka 15 år.

Polio (barnförlamning)

Polio orsakas av ett virus som vanligen ger en övergående gastroenterit. Hos vissa barn, ungdomar och vuxna kan sjukdomen också påverka centrala nervsystemet och leda till bestående förlamningar och i sällsynta fall andningsförlamning och död.

Några effektiva läkemedel mot polio finns inte. Vaccination infördes i Sverige 1957. Ända in på 1950-talet hade vi stora återkommande epidemier, då tusentals personer insjuknade med förlamningar (cirka 1/1 000) och många fick bestående handikapp. Tack vare utbredd vaccination är sjukdomen utrotad i stora delar av världen. Den finns dock idag fortfarande endemiskt i Pakistan och Afghanistan.

Hemophilus influenzae typ b

H. influenzae typ b (Hib) är en bakterie som kan ge upphov till infektioner i form av hjärnhinneinflammation, blodförgiftning och struplocksinflammation hos små barn. Vaccination påbörjades 1992. Tidigare avled varje år några barn i Sverige och cirka hundra barn fick bestående handikapp på grund av skador på nervsystem eller hörsel. Vaccinet skyddar inte mot infektioner som orsakas av andra typer av H. influenzae.

Morbilli (mässling)

Mässling är en mycket smittsam virussjukdom och sprids via luftburen droppsmitta. Symtom är måttlig till hög feber, snuva, konjunktivit med ljusskygghet, torrhosta och påverkat allmäntillstånd. På fjärde dygnet uppstår det för mässling typiska utslaget som varar cirka en vecka. Någon annan behandling än symtomatisk finns inte.

Innan vaccination infördes i det allmänna barnvaccinationsprogrammet 1982 var mässling en epidemisk sjukdom där ett antal barn drabbades av hjärninflammation (1/1 000) varje år. Enstaka barn fick bestående hjärnskador med utvecklingsstörning och/eller neurologiska symtom som följd. Mässling ledde också ofta (cirka 20 procent) till bakteriella komplikationer som öroninflammation och lunginflammation. Fördelarna med att vaccinera överstiger vida de ytterst sällsynta och övergående biverkningarna.

Parotit (påssjuka)

Parotit orsakas av virus som ger en luftvägsinfektion som särskilt drabbar spottkörtlarna. Påssjuka är som regel beskedlig men kan kompliceras av hjärnhinneinflammation, någon gång med kvarstående men som bestående dövhet. Orchit, testikelinflammation, drabbar män huvudsakligen efter puberteten och kan i enstaka fall leda till sterilitet. Vaccination görs för att förhindra dessa komplikationer.

Rubella (röda hund)

Rubella orsakas av virus och är som regel lindrig med katarrala symtom och hudutslag. Någon behandling mot röda hund finns inte.

Om en gravid kvinna får sjukdomen under första trimestern, löper fostret stor risk att få bland annat hjärtfel samt allvarliga hörsel- och ögonskador. Hörselskador kan inträffa vid infektion upp till tjugonde graviditetsveckan.

Allmän vaccination av barn förhindrar virusspridning, vilket ger ett indirekt skydd för eventuellt ovaccinerade gravida kvinnor.

Tuberkulos

Tuberkulos orsakas av bakterien Mycobacterium tuberculosis. Tuberkulos är en av världens mest spridda infektioner. Den är särskilt allvarlig vid dålig näringstillförsel och trångboddhet. Sjukdomen orsakade många barns och ungdomars död ända in på 1940-talet.

Allmän vaccination av nyfödda och skolbarn infördes i Sverige under 1940-talet vilket bidrog till att minska sjuklighet och dödlighet. Vaccinationen upphörde 1975, eftersom man bedömde risken att få tuberkulos som mycket liten vid den tidpunkten.

I dagsläget vaccineras endast barn som lever i hushåll med ökad risk för smitta, det vill säga där tuberkulos kan finnas, och barn i familjer från länder med ökad förekomst av tuberkulos. Vaccinet skyddar framför allt mot de allvarligaste formerna av sjukdomen som tuberkulös meningit hos små barn.

I regel finns effektiva läkemedel mot tuberkulos, men ett allvarligt hot är de resistenta stammar som blivit allt vanligare utomlands.

Hepatit B

Hepatit B är ett virus som angriper levern och förorsakar akut hepatit B samt kan leda till kronisk infektion. Symtomen varierar från lindrigt subkliniska till allvarliga med bestående leverskada och i sällsynta fall död som följd. Av vuxna som smittas med hepatit B blir 5–10 procent kroniska smittbärare. Idag finns tillgång till antiviral behandling för personer med kronisk hepatit B varför dessa bör remitteras till barn- eller infektionsklinik för bedömning av indikation för antiviral behandling, vilket är beroende av grad av leverskada.

Barn som smittas får oftare en asymtomatisk sjukdom än vuxna men istället är risken för kroniskt smittbärarskap mycket större. En grupp som löper särskild stor risk är barn som föds av mödrar med smittsam hepatit B-infektion.

Hos svenska blodgivare finns smittsamhet (HBsAg) hos cirka 0,1 procent. Högre frekvens av bärarskap finns bland annat hos vissa invandrargrupper och adoptivbarn samt hos nyfödda barn till HBsAg-positiva mödrar och barn med Mb Down och andra immundefekter.

Skyddseffekt av vaccination är mycket hög hos barn och ungdomar. Kontroll av antikroppsnivån efter genomförd vaccination anses därför inte nödvändig annat än för vissa speciella riskgrupper. I USA och flera andra länder vaccineras alla barn rutinmässigt. I Sverige erbjuder flera landsting (inklusive Stockholms läns landsting) hepatit B vaccination som en del av barnvaccinationsprogrammet, men nationellt rekommenderas det bara än så länge till vissa utsatta grupper såsom barn som kommer från länder med högre prevalens av hepatit B än i Sverige.

För vidare rekommendation om hepatit B se Folkhälsomyndighetens hemsida.

Region Stockholms läkemedelskommittés expertgrupp för vaccinationer

Senast ändrad 2019-07-03