Smittrisker vid kroniska sår och hudlesioner

Kroniska sår och hudlesioner – till exempel atopiskt eksem, venösa bensår och trycksår – är alltid koloniserade med bakterier. Eksem är koloniserade med framför allt Staphylococcus aureus och de kroniska såren med såväl Staphylococcus aureus som gramnegativa coliforma stavar. Någon gång förekommer också betahemolyserande streptokocker grupp A (GAS) eller Pseudomonas aeruginosa. Detta är inte liktydigt med att patienten har en infektion. Kolonisationen innebär att de kroniska såren/hudlesionerna utgör en möjlig smittkälla. Om basala hygienrutiner inte tillämpas vid undersökning, omläggning och andra åtgärder som innebär kontakt med sår/hudlesion, finns risk för överföring av mikroorganismer till andra patienter genom indirekt kontaktsmitta. De bakterier som endast var koloniserande hos den ena patienten kan orsaka en symtomgivande infektion hos nästa.

Allt materiel som kommer i kontakt med sårsekret eller avstött hudepitel, till exempel förband, instrument, underlägg vid undersökning/behandling, sänglinne, handdukar, patientens kläder och vårdpersonalens plastförkläden, måste hanteras på ett sådant sätt att bakterier inte sprids.

Basala hygienrutiner

Basala hygienrutiner har tre enkla beståndsdelar:

• handdesinfektion före all patientkontakt och före rent arbete samt efter patientkontakt, efter smutsigt arbete och efter användning av handskar
• handskar vid kontakt med urin, avföring, blod och sekret
• engångsplastförkläde vid direkt kroppskontakt med patienten eller patientens säng och vid arbetsmoment som innebär risk att arbetsdräkten kontamineras med urin, avföring, blod och sekret.