Antiepileptikasyndrom
Om antiepileptika använts under graviditeten uppvisar ibland barnet dysmorfa drag. Tillståndet beskrevs ursprungligen hos barn, vilkas mödrar använt fenobarbital eller fenytoin, men har också setts efter exponering för valproinsyra eller karbamazepin och det är sannolikt att flertalet antiepileptiska läkemedel kan ge sådana effekter.
Karakteristiskt för antiepileptikasyndromet är bl.a. följande: ansiktsanomalier med låg näsrot, epicanthus, ptos, strabism, liten haka, lågsittande och ofta defekta ytteröron, hög överläpp med tunn läppröda, högt gomtak samt fingeranomalier med nagelhypoplasi och distal falanghypoplasi. Barnen har vissa likheter med barn med fetalt alkoholsyndrom (FAS). Det anses att barn med fetalt antiepileptikasyndrom i genomsnitt har större mentala defekter än barn utan de dysmorfa dragen.
Referenser
- Hanson JW, Myrianthopoulos NC, Harvey MA et al. Risks to the offspring of women treated with hydantoin anticonvulsants, with emphasis on the fetal hydantoin syndrome. J Pediatr 1976;89:662-8
- DiLiberti JH, Farndon PA, Dennis NR et al. The fetal valproate syndrome. Am J Med Genet 1984;19:473-81
- Jones KL, Lacro RV, Johnson KA et al. Pattern of malformations in the children of women treated with carbamazepine during pregnancy. N Engl J Med 1989;320:1661-6
Senast ändrad