Förmaksseptumdefekt

De två förmaken anläggs ursprungligen som ett (anlag till hjärtöronen), från vilka material från de stora venstammarna adderas till de definitiva förmaken. En uppdelning till två förmak sker genom nerväxt av ett septum, septum primum, under vilket en kommunikation, foramen primum, initialt kommer att finnas. En sekundär genombrytning av septum sker, foramen secundum, samtidigt som foramen primum slutes. Härigenom bildas foramen secundum. Nerväxt av ytterligare ett septum, septum secundum, täcker över foramen secundum som en klaff, vilken under fosterlivet släpper igenom blod från lilla till stora kretsloppet. Förbindelsen kallas nu foramen ovale. Förmaksseptum är fullbordat vecka 9 efter sista mens. Efter födelsen stängs i samband med de ändrade tryckförhållandena klaffen, som normalt växer samman med septum primum och bildar fossa ovalis. Morfologiskt öppetstående men funktionellt slutet foramen ovale är vanligt och i regel betydelselöst om inte tryckförhållandena mellan lilla och stora kretsloppen ändras.

Tre typer av förmaksseptumdefekter kan urskiljas. Om foramen primum inte växer samman uppstår en primumdefekt - denna räknas ofta samman med endocardial cushion defect. Den vanligaste defekten består av en secundumdefekt av varierande storlek, ibland karakteriserat som öppetstående foramen ovale. Förmaksseptumdefekter ger i regel inga dramatiska symptom hos det späda barnet men kan senare behöva repareras. Det är en relativt vanlig missbildning i isolerad form och förekommer ofta tillsammans med andra hjärtmissbildningar, t.ex. med ventrikelseptumdefekt och/eller coarctatio aortae. Frekvensen av av isolerade förmaksseptumdefekter beror på inklusionskriterier. Verifierade sådana defekter har beskrivits i mellan 1 och 3 per 10.000 födda. Isolerade förmaksseptumdefekter förekommer något oftare hos flickor än pojkar.

Se Hjärtfel.