Instabil höft

Hos det nyfödda barnet kan höftlederna vara mer eller mindre instabila, från en definitiv luxation av ena eller båda höftledskulorna, via provocerbar luxation (subluxation) till en instabilititet i höftlederna. Tillståndet har satts i samband med endokrina faktorer, är mycket vanligare hos flickor än pojkar och ses främst hos fullgångna barn, speciellt i säteslägen. Särskilt hos pojkar med höftledsproblem förekommer emellertid också att höftpannan är ovanligt grund. Många i nyföddhetsperioden upptäckta lindriga tillstånd går spontant tillbaka medan andra utvecklas till manifest höftledsluxation med uttalad hälta om ej behandling sker.

En enkel behandling kan i stor utsträckning förebygga uppkomsten av en manifest luxation men en betydande överbehandling kommer att ske. Diagnostiken och registreringen av tillståndet varierar starkt mellan olika sjukhus. Man kan se en markant nedgång i antalet satta diagnoser under senare år.

Under perioden 1983-1993 fick i genomsnitt i landet 1% av alla barn denna diagnos medan numera frekvensen halverats. En bidragande orsak kan vara bättre diagnostik med hjälp av ultraljudsundersökningar. En ärftlig komponent finns.