Kommersiellt obunden läkemedelsinformation riktad till läkare och sjukvårdspersonal

Drugline nr 15544

Publicerat 1999-02-12

Fråga

Information önskas om litiumbehandling och amning. Frågan gäller en kvinna som under hela graviditeten behandlats med litium (se Drugline fråga nr 13482, 1998). Litiumnivåerna har under graviditeten har hållits låga (0.3-0.4 mmol/L).

Svar

Litiumbehandling anses enligt flera källor kontraindicerat vid amning eftersom nyfödda riskerar att ackumulera litium och utveckla toxicitet (1-4). Dessutom saknas kunskaper om långtideffeker av litium på ammade barn (2). Litium passerar till 40-50 procent över i bröstmjölken (2) och barnet erhåller via bröstmjölken i medeltal 54 procent och maximalt 80 procent av den viktjusterade maternella dosen (3). Eftersom litium har ett snävt terapeutiskt intervall, utsöndras renalt eftersom nyfödda ej har fullt utvecklad njurfunktion under de första levnadsveckorna, löper barnet ökad risk att ackumulera litium (5). Litium har längre halveringstid hos nyfödda jämfört med vuxna (8-45 timmar) (3) och nyfödda är också mer benägna att bli dehydrerade, vilket kan resultera i en nedsatt elimination av litium (5).

Litiums renala clearance hos modern är ej konstant under graviditeten; under den sista hälften av graviditeten ökar clearance gradvis 30-50 procent, men sjunker abrupt efter förlossningen till värden som före graviditeten. Den ökande dos av litium som ges under senare delen av graviditeten (för att kompensera för ökande clearance) kan därför resultera i litium-toxicitet hos mamman postpartum. Allmänt anses det därför tillrådligt att sätta ut eller reducera dosen av litium under de sista dagarna av graviditeten för att undvika maternell toxicitet och sedan starta litiumterapin igen, några dagar efter förlossningen i reducerad dos (eftersom mamman löper ökad risk postpartum för maniska och depressiva återfall). Reducerad dos av litium under de sista dagarna av graviditeten minskar också risken för att det nyfödda barnet ska utveckla biverkningar såsom cyanos, slöhet, hypotoni, försämrad sugreflex, hypothyreoidism, nefrogen diabetes, gulsot, bradykardi eller takykardi. Utsättningssymtom hos nyfödda har också observerats (6).

Det nyfödda barnet har redan exponerats för litium in utero och en del författare menar att kontakten som skapas mellan mamma och barn vid amning är så värdefull att den uppväger risken för biverkningar som barnet löper (5-6). Fall av litiumintoxikationer hos ammade barn finns dock rapporterade. Om en litiumbehandlad mamma ändå vill amma sitt barn skulle barnets exposition kunna minskas genom att man undviker amning vid tidpunkter då litiumplasma-koncentrationen ligger högt (det vill säga amma före nästa dos). Man rekommenderar då också att monitorera barnets plasmakoncentrationer av litium. Amningen avbryts ifall barnet drabbas av en infektion eller blir dehydrerad (6).

Sammanfattning

Litiumbehandling anses kontraindicerat vid amning eftersom litium passerar över i bröstmjölk och nyfödda riskerar att ackumulera litium och utveckla toxicitet på grund av ej fullt utvecklad njurfunktion. Dessutom saknas kunskap om långtidseffekter av litium på ammade barn. Om amning ändå väljs bör barnet observeras noggrant och litiumkoncentrationer i blod monitoreras på barnet för att undvika ackumulation.

Yngen M
Vitols S

Referenser

  1. FASS 1998, sid 737
  2. Briggs, Drugs in pregnancy and lactation. 1994; 4th ed: 499-500
  3. Bennet, Drugs and human lactation. Elsevier, Amsterdam. 1996; 2nd ed: 446-447
  4. Drugline nr 12961 (år 1996)
  5. Therapeutic Drugs. Ed by C Dollery, Churchill Livingstone. 1999; 2nd ed: L74
  6. Martindale, The Extra Pharmacopoeia. 1996; 31st ed: 319

Senast ändrad 2018-09-20