Everolimus

Bakgrund

Gemensamt för immunsuppressiva medel

Substansen ingår i en grupp av läkemedel som används vid många olika tillstånd, till exempel efter transplantation [1-4], vid reumatologiska och andra autoimmuna sjukdomar samt inom onkologin. Det är av yttersta vikt att behandling med dessa läkemedel sköts inom specialistvården och att graviditet under behandling planeras tillsammans med ansvarig läkare. För läkemedel som används vid allvarliga tillstånd är det viktigt att patienten är medveten om att det kan innebära en stor risk för fostret att avbryta behandlingen. Efter transplantation är exempelvis risken för fostret vid avstötning av transplantatet större än den eventuella fosterskadande effekten av läkemedlet [1-4].

Vid jämförelse mellan olika substanser är det viktigt att betona att indikationerna för de olika preparaten kan skilja sig markant åt. En skenbar skillnad i förlossningsutfall kan således snarare spegla olika sjukdomspanoraman än effekter av läkemedlen. 

I det svenska Medicinska födelseregistret finns 1 946 barn vars mödrar har uppgivit användning av något immunsuppressivt preparat, steroider och cytostatika undantagna. Av dessa barn hade 44 (2,3%) någon missbildning mot 36 förväntade (2,1%), det vill säga en något, men inte signifikant, ökad frekvens.

Andelen barn som föddes för tidigt var dock avsevärt förhöjd (325 mot 120 förväntade). Andelarna av barn som var lätta för tiden (3,8% mot 2,7% förväntat), hade låg Apgarpoäng (2,4% mot 1,4% förväntat) och var dödfödda eller dog första veckan (18 barn mot 10-11 förväntat), var också klart förhöjda. Förmodligen är det förhållandevis dåliga förlossningsutfallet framförallt en effekt av de underliggande sjukdomstillstånden, och inte en effekt av medicineringen.

Då behandling med immunsuppressiva läkemedel under graviditeten kan påverka även barnets immunförsvar, bör vaccinering med levande vaccin under de första 6 levnadsmånaderna diskuteras med barnläkare. 

Specifikt om everolimus

Everolimus är ett immunsuppressivt medel som används vid organtransplantation. Everolimus används även vid njurcellscancer, och då i betydligt högre koncentrationer. Substansen verkar på T-cellsaktiveringen men hämmar generellt tillväxtfaktorstimulerad cellproliferation och utgör därigenom en potentiell teratogen faktor. Ringa erfarenheter finns av användning under graviditet [1].

I det svenska Medicinska födelseregistret finns sex kvinnor som uppgivit att de använt everolimus som immunsuppressivt medel under tidig graviditet – inget av barnen hade någon missbildningsdiagnos. Det fanns ingen kvinna som uppgivit att hon använt everolimus vid behandling av njurcellscancer.

(Siffrorna ur födelseregistret för hela gruppen immunsuppressiva är från 2017-04-01. De individuella siffrorna för everolimus var aktuella 2012-08-25).