Rosiglitazon

Bakgrund

Perorala diabetesmedel används i ökande omfattning under graviditet. Det gäller särskilt metformin som ofta ges vid polycystiskt ovariellt syndrom men även glibenklamid. För övriga perorala diabetesmedel finns liten eller ingen erfarenhet av behandling under graviditet, varför de inte bör användas av gravida.

Perorala antidiabetika uppges kunna ge intrauterin hypoglykemi och vid behandling i slutet av graviditeten, neonatal hypoglykemi. Studier har dock inte visat någon ökad risk för fostret och det nyfödda barnet med metformin- eller glibenklamidbehandling jämfört med insulin, varken när det gäller fosterskador eller andra komplikationer. Enligt litteraturen kan däremot diabetes typ 2 i sig vara förenat med en ökad risk för fosterskador [1-9].

I det svenska Medicinska födelseregistret finns 883 barn vars mödrar uppgavs ha använt perorala diabetesmedel i tidig graviditet. Av barnen hade 26 (2,9%) en missbildningsdiagnos mot 18 förväntade (2,1%). Frekvensen missbildningar var således något ökad, framförallt var andelen barn med hjärt-kärlmissbildningar signifikant ökad (12 barn mot 6 förväntade). Det är sannolikt att den ökade risken för hjärt-kärlmissbildningar, åtminstone till stor del, beror på de gravida kvinnornas underliggande sjukdom och inte på medicineringen. I övrigt fanns det ingen speciell missbildningsgrupp som var signifikant överrepresenterad.

Andelen barn som var för tidigt födda var klart förhöjd (13,1% mot 6,2% förväntad) men hur mycket av denna effekt som beror på läkemedlet och inte på grundsjukdomen går inte att säkert fastställa.

Elva barn finns i födelseregistret vars mödrar rapporterat användning av rosiglitazon. Inget av barnen hade någon missbildningsdiagnos.