Kommersiellt obunden läkemedelsinformation riktad till läkare och sjukvårdspersonal

Downs syndrom

Publicerat 2012-04-26

Downs syndrom är den vanligaste av allvarliga kromosomavvikelser och uppstår på grund av överskott av material från kromosomparet 21. I flertalet fall föreligger en trisomi 21, d.v.s. det befruktade ägget har 47 kromosomer med tre iställer för två nr. 21. Den extra kromosomen har tillförts ägget genom en meiotisk feldelning (non-disjunction), i regel vid bildning av äggcellen, i några procent av fallen vid bildning av sädescellen. Störningen uppstår före befruktningen (vid de vanligaste störningarna i meois I) eller omkring tidpunkten för befruktning (vid störning i meios II). Över 90% av barn med Downs syndrom har en fullständig trisomi 21.

Om non-disjunction sker under någon av de första celldelningarna under fosterutvecklingen kommer en mitotisk non-disjunction att leda till ett mosaicism-tillstånd, då barnet innehåller såväl celler med trisomi 21 som normala celler. De kliniska tecknen är då i regel lindrigare. Mosaicism förekommer i c:a 2% av patienter med Downs syndrom.

Återstående fall (c:a 5%) utgöres av translokationsfall. I dessa fall finns det extra kromosomala materialet från kromosom 21 fäst vid en annan kromosom (ofta kromosom 13). Denna anomali kan vara nedärvd från endera föräldern eller kan ha uppstått de novo före befruktningen.

Överskottet av kromosom 21 material leder till olika störningar i fosterutvecklingen. Barnen har ett typiskt utseende, som i regel gör diagnostiken enkel redan hos den nyfödde. En ökad risk för olika missbildningar föreligger, främst hjärtfel, men en riskökning ses för många andra missbildningar också, t.ex. duodenalatresi, megacolon, analatresi. En brist i den mentala utvecklingen sker med mer eller mindre uttalade förståndshandikapp. En ökad känslighet för infektioner föreligger liksom en ökad risk för barnleukemi. Livslängden är förkortad och en tidig utveckling av Alzheimerdemens ses ofta. Överlevnaden under barnaåren är numera god, kanske 90%.

Tillståndet kan upptäckas genom fosterdiagnostik, säkrast genom kromosomanalys efter amniocentes eller korionvillibiopsi. Ultraljudundersökningar av fostret kan ofta leda till en misstanke om en kromosomal avvikelser, som sedan kan bekräftas med kromosomundersökning. Flertalet av Down- foster, som aborteras, upptäcks genom kromosomundersökning vid rutinmässig genomförd amniocentes hos äldre gravida kvinnor: ofta erbjuds sådan analys från 35 års ålder.

Frekvensen av barn med Downs syndrom i en population beror dels på de födande kvinnornas ålderssammansättning, eftersom risken för avvikelsen brant ökar med stigande ålder, dels på effektiviteten av fosterdiagnostik följt av selektiv abort. Frekvensen i Sverige ligger på 1,2 per 1.000 födda barn.

Bortsett från ålderseffekten är föga känt om orsaken till Downs syndrom. Man har diskuterat huruvida joniserande strålning skulle öka denna risk men så tycks ej vara fallet. En etiologisk faktor måste verka före befruktningen. En inverkan av läkemedelskonsumtion under graviditeten kan endast tänkas ske genom att läkemedlet skulle kunna påverka risken för att kvinnan spontanaborterar ett foster med trisomi 21 men någon sådan effekt är ej känd.

Referenser

  1. Downs syndrome och andra kromosomskador. EpC-rapport. Socialstyrelsen 1996;4.
  2. Källén B, Knudsen LB. Effect of maternal age distribution and prenatal diagnosis on the population rates of Down syndrome--a comparative study of nineteen populations. Hereditas 1989;110:55-60. PubMed
  3. Källén B, Mastroiacovo P, Robert E. Major congenital malformations in Down syndrome. Am J Med Genet 1996;65:160-6. PubMed

Senast ändrad 2018-09-20