Kommersiellt obunden läkemedelsinformation riktad till läkare och sjukvårdspersonal

Flerbörd

Publicerat 2012-04-26

Man skiljer mellan enäggstvillingar (monozygota) och tvåäggstvillingar (dizygota). Enäggstvillingar uppstår genom en delning av ett befruktat ägg till två individer, som alltså blir genetiskt identiska och givetvis alltid av samma kön. Delningen kan ske tidigt (då kommer tvillingarna att ha separata yttre och inre fosterhinnor), i samband med embryonalplattans bildning (då kommer tvillingarna att ha gemensam yttre fosterhinna men separata inre fosterhinnor), eller något senare, efter det att amnionhålan bildats (då kommer tvillingarna att ligga inom samma inre och yttre fosterhinna).

Tvåäggstvillingar bildas genom att två befruktade ägg implanterar samtidigt och ger upphov till var sitt foster, som alltså inte är mera genetiskt lika än två syskon. Hälften av tvåäggstvillingparen är likkönade, hälften olikkönade. Man kan därför med Weinbergs lag skatta frekvensen enäggstvillingar inom en population genom att anta att lika många likkönade tvillingpar är tvåäggiga som det finns olikkönade tvillingpar och antalet enäggstvillingar blir alltså skillnaden mellan antalet likkönade och antalet olikkönade par.

Missbildningsfrekvensen är något ökad hos enäggstvillingar (där själva tvillingbildningen kan uppfattas som en missbildning) medan den i stort sett är normal hos tvåäggstvillingar. Tvillingar föds i regel litet tidigare än enkelbörder och har lägre födelsevikt. Dödligheten liksom senare sekvelen är ökade i förekomst hos tvillingar jämfört med enkelbörder och högre hos enäggstvillingar än tvåäggstvillingar. En fruktad komplikation vid enäggstvillingar är en transfusion mellan fostren, som leder till en ökande viktskillnad mellan barnen och ökad risk för död såväl den mindre som den större tvillingen har en ökad dödlighet.

Efter provrörsbefruktning har tvillingfrekvensen varit mycket hög, c:a 25%, eftersom flera befruktade ägg återförs till kvinnan. Detta har lett till en ökad skaderisk för dess barn. Denna risk skulle kunna minskas betydligt, om endast ett ägg återfördes vid proceduren. Även frekvensen av enäggstvillingar är ökad efter provrörsbefruktning. Det finns data, som tyder på att detta kan sammanhänga med den ovulationsstimulering, som ofta sker i samband med provrörsbefruktningen, men orsakssambandet är ännu oklart. Efter enbart ovulationsstimulering ses en tvillingfrekvens av c:a 6%.

Den totala frekvensen tvillingfödslar i Sverige uppgår numera till knappt 2% och frekvensen tvillingar bland födda barn är alltså knappt 4%.

Trillingar är i regel resultatet av antingen tre separata ägg eller en kombination av ett enäggigt tvillingpar samt ett extra foster. Frekvensen i Sverige är c:a 1/5,000 förlossningar. Särskilt för ett par år sedan var frekvensen högre betingat av provrörsbefruktningar, där fler än två ägg satts in. Också efter ovulationsstimuleringar ses en starkt ökad frekvens av trillingfödslar (0,5%).

Fyrlingar och femlingar är extremt sällsynta men sågs också förr efter provrörsbefruktningar eller ovulationsstimuleringar.

Frekvensen av tvillingfödsel i en befolkning beror dels på mödraåldersfördelningen, eftersom risken för födsel av fleräggstvillingar ökar med moderns ålder, dels på olika medicinska åtgärder, främst användning av provrörsbefruktning (IVF) och/eller ovulationsstimulering. Frekvensen tvillingfödslar i Sverige har ökat, dels på grund av stigande ålder på födande kvinnor, dels på grund av ökande antal behandlingar för infertilitet.

Referenser

  1. Socialstyrelsen. EpC-Rapport: Barn födda i Sverige efter provrörsbefruktning 1982-1997. Socialstyrelsen, EpC-Rapport 2000;1. 2000.
  2. Ericson A, Källén B. Congenital malformations in infants born after IVF: a population-based study. Human Reprod 2001;16:504-9. PubMed

Senast ändrad 2018-09-20