Kommersiellt obunden läkemedelsinformation riktad till läkare och sjukvårdspersonal

Ventrikelseptumdefekt

Publicerat 2012-04-26

Defekter i septum mellan hjärtventriklarna är vanliga och av mycket varierande storlek och betydelse. Septat bildas från två komponenter, den muskulära delen, som växer ut från hjärtväggen i ventriklarnas botten under vecka 6 efter sista mens, samt den membranösa delen som under vecka 7 efter sista mens växer ner från det spiralväxande truncusseptum. Allvarligaste är de höga membranösa defekterna, som uppstår genom att inget bidrag till utvecklingen av kammarseptum fås från truncusseptat. Muskulära defekter kan finnas morfologiskt utan att spela någon funktionell roll, eftersom de kan slutas i samband med systole. I samband med hjärtats tillväxt kan hålet relativt sett bli allt mindre och lättare slutas, ventrikelseptumdefektern "växer bort". Många ventrikelseptumdefekter är funktionellt betydelselösa och kanske endast märks som ett systoliskt blåsljud. Större och hemodynamiskt betydelsefulla defekter kan opereras.

Frekvensen ventrikelseptumdefekter beror helt på inklusionkriterierna. I en detaljerad studie fann man tecken på ventrikelseptumdefekter hos 4% av undersökta barn. Många sådana defekter upptäcks inte i nyföddhetsperioden och å andra sidan kan sådana defekter misstänkas vid förekomst av ett blåsljud, som måhända visar sig ha annan orsak. Defekter som kräver utredning och eventuellt åtgärder före ett års ålder förekommer kanske i en frekvens av 5 per 10.000 födda. Ventrikelseptumdefekter förekommer ofta tillsammans med andra hjärtmissbildningar, speciellt med förmaksseptumdefekt och/eller coarctatio aortae.

Se Hjärtfel.

Senast ändrad 2018-09-20