Gå till innehåll

Kommersiellt obunden läkemedelsinformation riktad till läkare och sjukvårdspersonal

Mirtazapin

Sammanfattning

Denna sammanfattande information om persistens, bioackumulering och toxicitet kommer från Fass. För risken se rapporten från Goodpoint.

Persistens. Mirtazapin bryts ned långsamt i miljön.
Bioackumulering. Mirtazapin har låg potential att bioackumuleras.
Toxicitet. Mirtazapin har måttlig kronisk toxicitet.
Risk. Se rapporten från Goodpoint

Detaljerad information

Fass miljöinformation

Fass miljöinformation för Remeron-S (mirtazapin) från MSD (hämtad 2021-07-06).

Fara

Persistens: "Mirtazapine does not pass the ready biodegradation test but is inherently degradable in acclimated biological systems. The DT50 ≤ 120 d for the total system, therefore the phrase “Mirtazapine is slowly degraded in the environment” was chosen."

Bioackumulation: "BCF = 334 (OECD 305). Since BCF < 500, the substance has low potential for bioaccumulation."

Toxicitet: Det finns data för 3 trofinivåer, känsligaste kräftdjur (Daphnia magna) "NOEC (21 day) (reproduction and growth) = 320 μg/L (OECD 211)".

Risk

PEC/PNEC utgår från försäljningsdata i Sverige under år 2018. PEC/PNEC = 0,006 vilket ger risken försumbar det vill säga hänsyn har inte tagits till uppmätta halter i miljön.

Läkemedelsrester i vattenmiljön

Mätningar i svensk renat avloppsvatten visar på halter mellan 13 och 62 ng/L. Mirtazapin är inte mikrobiologiskt lättnedbrytbart, men bryts ned av solljus. Studier av förväntade verkningsmekanismer i vattenlevande organismer saknas.

Rapport från Goodpoint

Jämfört med citalopram, fluoxetin, sertralin och venlafaxin är effekter av mirtazapin på vattenlevande organismer studerad i mindre utsträckning och inte med lika relevanta metoder.

Halter i miljön av flera SSRI/SNRI överstiger de halter som rapporterats ge påverkan på vattenlevande organismer, särskilt ryggradslösa djur. Studierna som rapporterat de allra lägsta effektkoncentrationerna är dock ifrågasatta vilket gör riskbedömningen osäker. Dessa läkemedel har också hittas i vild fisk och/eller i fisk exponerad för renat avloppsvatten, varav sertralin och citalopram i halter som ligger nära terapeutiska koncentrationer i människa. Risken att mirtazapin ska ansamlas fisk i potenta nivåer bedöms lägre än för de jämförda substanserna.

Även bioackumulationsdata och data kring substansernas potens tyder på att mirtazapin i miljön utgör en betydligt lägre risk än sertralin och citalopram och en lägre risk än vad fluoxetin och venlafaxin utgör.

Författad vid avdelningen Kunskapsutveckling, Region Stockholm